Bok 12: Babian, Naja Marie Aidt (Danmark)

  "'Maria knuffar till Bjørn hårt, då hon passerar honom på väg ut ut vardagsrummet. Hon sliter granen ur handen på Torben och går bort och öppnar fönstret. Pojken börjar gråta. Hon kastar så hårt hon kan och ser det lilla klotet krossas då det träffar trottoaren. Torben hänger sig fast i hennes byxor. Hon gör sig lös från honom, smäller igen sängkammardörren och går tillbaka till vardagsrummet. Sätter sig tungt i soffan bredvid sin mor.
  Bjørn tar sin jacka och går." 

Om författaren

Naja Marie Aidt är född på Grönland 1963, men var under flera år bosatt i Köpenhamn. Hon har varit verksam som författare och poet sedan 1991. Babian, som är hennes senaste novellsamling, har belönats med såväl det danska Kritikerpriset (2006) som Nordiska Rådets Litteraturpris (2008).


Om boken

Novellsamlingen Babian (2006) består av femton noveller om urban vardagsångest, oförståelse och isolation. Aidts intensiva beskrivningar av det moderna samhällets baksida blir nästan fysiskt drabbande och många av de scenarion hon målar upp är obehagligt realistiska: stressiga familjesemestrar, långvariga sjukdomar och plötsliga möten på tågstationer.


Reflektioner

Babian är, för att tala med SAOB, inte enbart en "apa av släktet Cynocephalus" utan också ett "skymford om personer, i sht af manligt kön, för att beteckna motbjudande utseende". I Aidts noveller används det bara i direkt relation till en karaktär - en man som drabbats av en allvarlig sjukdom. "Motbjudande" är dock ett ord som ligger nära till hands vid en beskrivning av samtliga berättelser i Babian. 

Berättelserna balanserade på gränsen mellan det absurda och det realistiska och några av dem kändes för mig en smula överdramatiska. I det stora flertalet lyckas dock författaren obehagligt väl med att sätta förstoringsglaset på just de händelser under semestrar och vardagsliv som man gärna förtränger i efterhand. Samtidigt är jag inte säker på vad hon vill säga med dem - Att det krävs väldigt lite för att människor ska gå sönder och förlora kontrollen? Läsaren konfronteras i Babian med det moderna samhällets bräcklighet - och som just obehagsväckare fungerade novellerna utmärkt.  

Är man ute efter snabblästa, mörka, slice-of-life skildringar som fokuserar på sprickorna i vardagen - otro, barnmisshandel, sexuell frustration - kan Babian nog vara ett bra läsval. Förväntar man sig däremot tyngre, originella, mer ingående berättelser kan man lätt bli besviken. Kanske är det helt enkelt den typ av noveller man måste befinna sig på rätt plats och vid rätt tidpunkt i tillvaron för att kunna uppskatta tillfullo.

Litteratursiden.dk är en bra utgångspunkt för de som är intresserade av nyare dansk litteratur.


Naja Marie Aidt läser ur Bulbjerg i samband med PEN World Voices Festival 2010:

Den stora läslistan

Såhär i läsprojektets inledningsskede kan det vara lämpligt med en lista på de böcker jag tänkt avverka.

Överstruket: Böcker jag redan läst
Fetstil: Böcker jag redan fått tag i
Övrigt: Böcker vänner och släktingar gärna får lokalisera i samband med födelsedagar och andra begivenheter :)

---------------------------------------------------

Afghanistan - Tålamodets sten, Atiq Rahimi
Albanien - Drömpalatset, Ismael Kadare
Algeriet - De utsatta, Maïssa Bey alt. The Last Summer of Reason, Tahar Djaout
Andorra - Das Lächeln der Erde, Ramón Villeró; The Teacher of Cheops, Albert Salvadó
Angola - God morgon kamrater, Ondjaki
Antigua och Barbuda - Unburnable, Marie-Elena John alt. Annie John, Jamaica Kincaid
Argentina - Kronoper och Famer, Julio Cortazar
Armenien - The Fool, Raffi
Australien - Illywhacker, Peter Carey
Azerbajdzjan - Ali and Nino: A Love Story (författare osäker) alt. noveller på Azeri.org

Bahamas - Bahamian Anthology, College of the Bahamas
Bahrain - Voices, Hasan Marhama
Bangladesh - Shame, Taslima Nasarina
Barbados - In the castle of my skin, George Lamming
Belgien - The Angel Maker, Stefan Brijs
Belize – Time and the river, Zee Edgell
Benin - Repslagarna, Jean Pliya
Bhutan - The Circle of Karma, Kunzang Choden
Bolivia - Andean Express, Juan De Recacoechea
Bosnien & H - Dervishen och döden, Mesa Selimovic

Botswana - Juggling Truths, Unity Dow alt. När regnmolnen hopas, Bessie Head
Brasilien - Rebellion in the Backlands, Euclides da Cunha alt. Budapest, Chico Buarque
Brunei – The Singing Top: Tales from Malaysia, Singapore, and Brunei
Bulgarien - Bai Ganyo, Aleko Konstantinov
Burkina Faso - The Parachute Drop, Norbert Zongo
Burma - Letters from Burma, Aung San Suu Kyi
Burundi - This Voice in My Heart, Gilbert Tuhabonye
Centralafrikanska republiken - African Tales: Folklore of the Central African Republic
Chile – Jag drömde att snön brann, Antonio Skármeta alt. Cape Horn, Francisco Coloane
Colombia - Förlora är en fråga om metod, Santiago Gamboa

Comorerna - ?
Costa Rica - Assault on Paradise, Tatiana Lobo
Cypern - Face of an Island: 24 Short Stories from Cyprus, Panos Ioannides
Danmark - Babian, Naja Marie Aidt
Djibouti – Passage of tears, Abdourahman A. Waberi
Dominica - The Orchid House, Phyllis Shand Allfrey
Dominikanska republiken - Drown, Junot Diaz
Ecuador - Beyond the Islands, Alicia Yanez Cossio
Egypten - Diary of a Country Prosecutor, Tawfik Al-Hakim alt. Kommitten, Sonallah Ibrahim
Ekvatorialguinea - Shadows of Your Black Memory, Donato Ndongo

El Salvador – En dag i livet, Manlio Argueta
Elfenbenskusten - Drottning Pokou, Veronique Tadjo
Eritrea - Before She Breaks My Heart, Rahel Asgedom
Estland – Kejsarens galning, Jaan Kross
Etiopien - The Case of the Criminal Walk, Tuma Hama alt. Skära för sten, Abraham Verghese
Fiji - Tales of the Tikongs/We Are the Ocean, Epeli Hau'Ofa
Filippinerna - Synder, F. Sionil José
Finland - Bipaviljongen, Leena Krohn
Frankrike - Tingen, Georges Perec
Förenade Arabemiraten - In a Fertile Desert, Denys Johnson-Davies

Gabon - Mema, Daniel Mengara
Gambia - Reading the Ceiling, Dayo Forster
Georgien - Timeless, Nicholas Tchkotoua
Ghana - Beautyful Ones are Not Yet Born, Ayi Kwei Armah alt. Förändringar, Ama Ata Aidoo
Grekland - The Murderess, Alexandros Papadiamantis
Grenada - Angel, Merle Collins
Guatemala - Weekend i Guatemala, Miguel Angel Asturias
Guinea - The Radiance of the King, Camara Laye
Guinea-Bissau - Return to the Source: Selected Speeches, Amilcar Cabral
Guyana - A morning at the office, Edgar Mittelholzer

Haiti - Haiti Noir, Edwidge Danticat
Honduras - Don't Be Afraid, Gringo, Elvia Alvarado
Indien - The Calcutta Chromosome, Amitav Ghosh alt. A suitable boy, Vikram Seth
Indonesien - Människornas jord, Pramoedya Ananta Toer
Irak - En stad vid namn Komeit, Najem Wali
Iran - Den blinda ugglan, Sadeq Hedayat
Irland - The Collected Stories, John McGahern
Island - Sommarljus och sen kommer natten, Jón Kalman Stefánsson
Israel - En berättelse om kärlek och mörker, Amos Oz
Italien - Leoparden, Giuseppe Tomasi di Lampedus

Jamaica - Fear of Stones and other stories, Kei Miller
Japan - Främlingar, Taichi Yamada alt. Island of Dreams, Keizo Hino
Jordanien - Cities of Salt, Abdelrahman Munif
Kambodja - Survival in the Killing Fields, Haing Ngor; alt. The Lost Executioner, Nic Dunlop
Kamerun - Regnbarnet, Francis Bebey alt. The Story of the Madman, Mongo Beti
Kanada - The Blind Assassin, Margaret Atwood
Kap Verde – Herr Napumoceno da Silva Arajos testamente, Germano Almeida
Kazakstan - The Silent Steppe, Mukhamet Shayakhmetov
Kenya - Land without thunder, Grace Ogot
Kina - Gränsland, Shen Congwen

Kirgiztan - Day Lasts More Than a Hundred Years, Chingiz Aitmatov
Kiribati - Kiribati : Aspects of History, Sister Alaima Tlau
Kongo (Kinshasa) - Life and a Half, Sony Labou Tansi
Kongo (Brazzaville) - Ett piggsvins memoarer, Alain Mabanckou
Kosovo - Die Schlangen des Blutes, Adem Demaci
Kroatien - On the Edge of Reason, Miroslav Krleza
Kuba - Three Trapped Tigers, G. Cabrera Infante
Kuwait - Pearling in the Arabian Gulf, Saif Marzooq al-Shamlan
Laos - Mother's Beloved, Bounyavong Outhine
Lesotho - Chaka, Thomas Mofolo

Lettland - Livets fest, Nora Ikstena
Libanon - Käre herr Kawabata, Rashid al-Daif
Liberia - Birds Are Singing, Wilton Sankawulo
Libyen - Stenblödning, Ibrahim al-Koni
Liechtenstein - Randbemerkt, Walter Kranz
Litauen - Vilnius Poker, Ricardas Gavelis
Luxemburg - Point/Erasing, Jean Portante alt. Herkules Kasch, Roger Manderscheid
Madagaskar - Voices from Madagascar
Makedonien - Black Seed, Tasko Georgievski alt. The Legend of Kalesh Andja, Popov, Stale

Malawi - Smouldering Charcoal, Tiyambe Zeleza

Malaysia - Sidenfabriken, Tash Aw
Maldiverna - Folk Tales of the Maldives, Xavier Romero-Frias
Mali - Caught in the Storm, Seydou Badian
Malta - Shadows of the truth, Guze Ellul Mercer
Marocko - Salvation Army, Abdellah Taia alt. Det nakna Brödet/Streetwise, Muhammed Shukri
Marshallöarna - Marshall Islands Legends and Stories, Daniel A Kelin II
Mauretanien - ?
Mauritius - Sens-plastique, Malcolm De Chazal
Mexico - Recollections of Things to Come, Elena Garro
Mikronesien – My Urohs, Emelihter Kihleng

Mocambique - Sjöjungfruns andra fot, Mia Couto, Moçambique berättar
Moldavien - Moldavian Autumn, Ion Drutse
Monaco - ?
Mongoliet - The Blue Sky, Galsan Tschinag
Montenegro - Land without justice, Milovan Djilas; Malvinas levnadshistoria, Mirko Kovač
Namibia - The Purple Violet of Oshaantu, Neshani Andreas
Nauru - ?
Nederländerna - The Discovery of Heaven, Harry Mulisch alt. Following Story, Cees Nooteboom
                        alt. Kvällarna, Gerhard Reve
Nepal - Himalayan Voices, Michael Hutt
Nicaragua - The Country Under My Skin: A Memoir of Love and War, Gioconda Belli

Niger - ?
Nigeria - Allt går sönder, Chinua Achebe
Nordkorea - The Aquariums of Pyongyang, Kang Chol-Hwan
Norge - Grense Jakobselv, Kjartan Fløgstad alt. Jag är bröderna Walker, Jan Kjærstad
Nya Zeeland - The Bone People, Keri Hulme
Oman - ?
Pakistan - In Other Rooms, Other Wonders, Daniyal Mueenuddin
Palestina -
Palau - ?
Panama - Gamboa Road Gang, Joaquín Beleño

Papua Nya Guinea - Maiba: A Papuan Novel, Russell Soaba
Paraguay - I the Supreme, Augusto Roa Bastos
Peru - Deep Rivers, Jose Maria Arguedas
Polen - Bakakaj, Witold Gombrowicz
Portugal - The Implacable Order of Things, Jose Luis Peixoto
Qatar - Qatari Voices, Carol Henderson (ed)
Rumänien - Nostalgia, Mircea Cartarescu alt. Coming from an Off-Key Time, Bogdan Suceava
Rwanda - Døden vil ikke have mig, Yolande Mukagasana
Ryska federationen - ?
Saint Kitts och Nevis - Caribbean Chemistry, Christopher Vanier

Saint Lucia - A room on the hill, Garth St Omer
Saint Vincent och Grenadinerna - City of Arches, Vivian Child

Salomonöarna - The Big Death: Solomon Islanders Remember World War II

Samoa – Where we once belonged, Sia Figiel
San Marino - ?
Sao Tome och Principe - Exorcising Devils from the Throne
Saudiarabien - Wolves of the Crescent Moon, Yousef Al-Mohaimeed
Schweiz - Moravagine, Blaise Cendrars alt. Uhellet, Friedrich Dürrenmatt
Senegal - God's Bits of Wood, Sembene Ousman
Serbien - Chinese Letter, Svetislav Basara

Seychellerna - ?
Sierra Leone - Devil That Danced on the Water, Aminatta Forn
Singapore - A Most Peculiar Malaysian Murder, Shamini Flint
Slovakien - The Taste of Power, Ladislav Mnacko
Slovenien - Minuet for Guitar, Vitomil Zupan
Somalia - Maps, Nuruddin Farah
Spanien - Usurpatorerna, Francisco Ayala
Sri Lanka - Funny Boy, Shyam Selvadurai
Storbritannien - The History of the world in 3/4 chapters, Julian Barnes
Sudan - Utvandringens tid, Tayeb Salih

Surinam - The Free Negress Elisabeth, Cynthia McLeod
Swaziland - Weeding the Flowerbeds, Sarah Mkhonza
Sverige - Syskonen, Magnus Florin
Sydafrika - A Dry white season , Andre Brink
Sydkorea - Who Ate up All the Shinga, Park Wan-suh
Sydsudan - ?
Syrien - Tigers on the Tenth Day and Other Stories, Zakariya Tamir
Tadzjikistan – Hurramabad, Andrej Volos
Tanzania - Bränd jord : en kärleksroman, Elieshi Lema alt. Regnmakarens barn, Aniceti Kitereza
Tchad - Told by Starlight in Chad, Joseph Brahim Seid

Thailand - The Politician and Other Stories, Khamsing Srinawk
Tjeckien - En annan stad, Michal Ajvaz
Togo - En afrikan på Grönland, Tete-Michel Kpomassie
Tonga - Queen Salote of Tonga: The Story of an Era, 1900-65, Elizabeth Wood-Ellen 
Trinidad och Tobago - Is just a movie, Earl Lovelace
Tunisien - Talismano, Abdelwahab Meddeb
Turkiet - Bastarden från Istanbul, Elif Shafak
Turkmenistan - Kobra, Ak Welsapar
Tuvalu - ?
Tyskland - Tornet, Uwe Tellkamp alt. Child of all nations, Irmgard Keun

Uganda - Tropical Fish, Doreen Baingana alt. Despoternas Maskerad, Moses Isegawa
Ukraina - Anarchy in the UKR, Serhij Zjadan
Ungern - The Melancholy of Resistance, Laszlo Krasznahorkai
Uruguay - Museum of Useless Efforts, Cristina Peri Rossi alt. Shipyard av Juan Carlos Onett
USA - Middlesex, Jeffrey Eugenides
Uzbekistan - The Railway, Hamid Ismailov
Vanuatu - Colonised People: Poems, Grace Mera Molisa
Vatikanstaten - Gone with the wind in the Vatican
Venezuela - Memories of Altagracia, Salvador Garmendia
Vietnam - Skogens salt, Huy Thiep Nguyen

Vitryssland - The Scared Generation, Yampolsky/Vasil Bykov/Polonsky
Yemen - The Hostage, Zayd Mutee' Dammaj
Zambia - Quills of Desire, Binwell Sinyangwe
Zimbabwe - Pojken på andra sidan, Irene Sabatini alt. The House of Hunger, Dambudzo Marechera
Österrike - Gamla mästare, Thomas Bernhard
Östtimor - Krönika om en överfart, Luis Cardoso

Bok 11: Anarchy in The UKR, Serhij Zjadan (Ukraina)

"De satt på balkarna i taket, hela golvet var täckt av deras fjädrar och bon. De satt i långa rader, tätt intill varandra, och såg vaksamt på oss. Vi rörde oss framåt, gick försiktigt för att inte trampa i något bo, uttorkad spillning krasade under våra gympaskor, spindeltråd fastnade i våra ansikten. Plötsligt ställde sig någon på en gammal bräda som knakade högt. I stillheten lät det som en explosion."

Om författaren

Serhij Zjadan föddes i Starobilsk 1974 och är i sitt hemland verksam som översättare, författare, musiker och poet. Anarchy in The UKR, som är hans tredje bok, nominerades bland annat till  Årets Bok i samband med Moskvas Internationella Bokmässa 2008.


Om boken

Anarchy in The UKR (2005) är en sammansmältning av prosapoesi, reportage och punkpamflett. Den skrevs i samband med att författaren reste genom Ukraina i den anarkistiske revolutionären Nestor Makhnos fotspår. Zjadans bok, som lika mycket är en skildring av författarens uppväxt i Ukraina under 80- och 90-talet som en reseskildring, är en berättelse om förändring, stagnation och individens revolt. Läsaren rycks med i berättelsens medvetandeström via barndomsminnen, plötsliga associationer och fragmentariska möten.



Reflektioner 

Det är alltid ett gott tecken när jag, mitt under läsningen av en bok, kommer på mig själv med att lista vänner och bekanta som jag borde rekommendera den till. Zjadans mörkt humoristiska ton och hypnotiskt enkla språk (distinkt trots att det genomgått en översättning) inbjuder till sträckläsning. Berättelsen, som författaren uppmålar med skarp iakttagelseförmåga, är en kavalkad av scener och minnen som sträcker sig från 80-talsuppväxten i Ukraina - då föreställningsvärlden tar slut bortom Balkan - till New York och Berlin mot slutet av 90-talet.

Då och då stannar huvudpersonen till på sin road trip för att besöka platser han inte sett på åratal. Förgäves spanar han efter rester av ungdomsrevolten, men finner bara alkoholister, nedlagda busstationer och upp och ner vända Lenintavlor. Det finns en kärna av frustration och desillusion i boken, men samtidigt en anstrykning av nostalgi:

"Vad skulle kunna ersätta alla dessa kulturpalats och pionjärpalats? Här menar jag förstås inte palatsen i sig, inte ens deras funktion, jag menar alla de tusentals tonåringarna, de som besitter viktigare saker för dem än bara sina passuppgifter, saker som är betydligt viktigare för dem alla, kanske en biografi. Vem skulle våga beröva dem deras biografi? Och vad erbjuder man i gengäld?"

Flera av de böcker jag tidigare recenserat på bloggen har berört det postkoloniala identitetssökandet. I Anarchy in The UKR försiggår snarare det motsatta - ett motstånd mot att släppa taget om det förflutna i ett land där sovjetpropaganda har bytts mot reklam för Coca Cola och där vuxenlivets fördelar visat sig vara illusoriska. Anarchy in The UKR är en respektlös och ärlig skildring av en uppväxt i en brytningstid och är dessutom en riktig underhållande läsupplevelse. Rekommenderas.

För intresserade finns det kortare ukrainska texter översatta till engelska på Ukrainian Literature: A Journal of Translations.

Bonusbok: The Palm-Wine Drinkard, Amos Tutuola (Nigeria)

"We met about 400 dead babies on that road who were singing the song of mourning and marching to Deads' Town at about two o'clock in the mid-night and marching towards the town like soldiers, but these dead babies did not branch into the bush as the adult-deads were doing if they met us, all of them held sticks in their hands."

Om författaren

Amos Tutuola föddes i den nigerianska staden Abeokuta 1920. Hans föräldrar, som var fattiga bönder av Yorubafolket (Nigerias största etniska grupp), skickade honom vid sju års ålder för att bli tjänare åt en av familjens vänner. Tutuola gavs där möjlighet till skolgång, vilken dock fick ett abrupt slut när hans far dog och han istället utbildade sig till smed.

Hans första bok - The Palm-Wine Drinkard - skrevs redan 1946, men publicerades inte förrän 1952. Boken, som till stor del är baserad på muntliga Yorubaberättelser, är en av de första västafrikanska böcker som uppmärksammades även i Europa och USA. I hemlandet fick den dock till största del ett svalt mottagande och Tutuola kritiserades både för sina språkfel, sitt lånande från muntliga berättelser och för porträtterandet av afrikaner som vidskepliga.


Om boken

The Palm-Wine Drinkard (På svenska Palmvinsdrinkaren) är en berättelse med anstrykning av folksaga. Huvudpersonen är en latmask som inte duger något bättre till än att dricka palmvin med sina vänner hela dagarna. Hans far ger honom därför en palmodling och en duktig palmvinstappare. Lyckan blir dock kort eftersom palmvinstapparen snart faller ned från ett träd och dör. Jagberättaren försöker efter händelsen förgäves hitta en lika duktig tappare, men blir missnöjd med alla kandidater och finner till slut ingen annan råd än att bege sig på en vandring till de dödas stad.

Under vandringens gång möter han den ena bisarra varelsen efter den andra: döda småbarn, män som lånat ihop sina kroppsdelar och inte minst personifikationer av Sång, Trummande och Dans. Episoderna varierar mellan det komiska och det groteska och berättarrösten är suggestiv och engagerande.


Reflektioner

The Palm-Wine Drinkard är min andra bok för Nigeria och den jag valt att läsa för att fira att jag tagit mig förbi tioländersstrecket.

Det första jag reagerade på i boken var språket. Tutuolas engelska är knagglig och upprepande, men den talspråksnära grammatiken gör samtidigt att boken får en mycket distinkt berättarröst. Inledningsvis var jag osäker på om engelskan avsiktligt var menad att härma talspråk eller om den var en konsekvens av författarens avbrutna skolgång - och ju mer jag försökte komma till klarhet desto mer förvirrad blev jag. Nästan alla artiklar jag hittade om boken diskuterade språket, men de företedde alla olika uppfattningar.

Slutligen hittade jag en mer ingående artikel - Twenty-five Years of Amos Tutuola - skriven 1978 av Eustace Palmer (nuvarande professor i engelska vid University of Sierra Leone). Palmer beskriver hur The Palm-Wine Drinkard i Väst togs emot som ett förnyande av engelskan, medan den i hemlandet snarare ansågs ha ett språk representativt för den obildade arbetarklassen. Enligt Palmer har Tutuola, till skillnad från författare som Chinua Achebe, inte avsiktligt omformat engelskan för att passa berättelsen. Palmer anser vidare att Tutuola snarare bör ses som en skicklig återberättare av folksagor än som en regelrätt författare.

Av de böcker jag läst tidigare ligger The Palm-Wine Drinkard närmast Véronique Tadjos Drottning Pokou. Båda böckerna består av ett omstöpande av muntliga berättelser, men författarnas förhållningssätt till myterna skiljer sig åt - något som knappast förvånar med tanke på att de skrevs med mer än sextio års mellanrum. Tutuolas återberättar sitt folks muntliga traditioner som en spännande historia medan Tadjo dekonstruerar myten för att säga något om sin samtid.

För mig påminde den smått groteska övernaturliga värld som målas upp i boken också mycket om den typ av folksagotraditioner som ligger till grund för Hayao Miyazakis Spirited Away. Huvudpersonen förvandlar sig än till luft, än till eld och än till en örn; i bushen traskar ett jättelikt monster omkring och samlar människor i sin gigantiska väska; de döda är bosatta sig i en avlägsen by där alla måste gå baklänges. Jag kan inte heller låta bli att spekulera i Kristens resa som en möjlig influens - Tutuola kom från en kristen familj och platser som De Dödas Stad och De Hopplösas Stad erinrar onekligen om Bunyans bok.

För mig var The Palm-Wine Drinkard mest intressant på grund av mötet mellan de muntliga traditionerna och det skrivna ordet. Det är en fascinerande bok, men troligtvis inte någon jag kommer att återvända till.

Bok 10: Weekend i Guatemala, Miguel Ángel Asturias (Guatemala)

"Hon lutade sig mot Milocho, stack en cigarrett mellan hans läppar, tände den åt honom och viskade i hans öra något som: 'Du kör så underbart att jag ska anförtro dig ett av mina bombplan.' Hon satte på sig de svarta glasögonen, för detta solsken som glimmande glas gjorde ont, lade sitt ena vackra ben över det andra, bredde ut en karta i knäet och följde med pekfingrets spretiga nagel den väg där de med svindlande fart rullade vidare."                    

                                                                      

Om författaren

Miguel Ángel Asturias (född 1899) studerade först till jurist i Guatemala, men flyttade på 20-talet till Paris för att läsa antropologi vid Sorbonne. Förutom att vara verksam som poet och författare arbetade han även som journalist och diplomat. På grund av hans kritik mot de totalitära regimer som, stödda av United Fruits Company,  styrde Guatemala under större delen av Asturias livstid levde han länge i exil.

Asturias belönades med ett flertal priser för sina böcker - däribland Prix du Meilleur Livre Étranger (1952) och Nobelpriset i litteratur (1967).


Om boken

Weekend i Guatemala (1956) består av åtta noveller som från olika perspektiv skildrar militärkuppen i Guatemala 1954, då landets demokratiskt valda regering störtades. Persongalleriet består av karaktärer med vitt skilda inställningar till händelserna: vapensmugglare, indianska bönder, turistguider och jordägare. Bombningar, övergrepp och massakrer skildras med en rå skärpa och ett bitvis närmast poetiskt språk.


Reflektioner

Innan jag råkade på Weekend i Guatemala hade jag egentligen tänkt läsa Presidenten av samme författare, men så här i efterhand är jag ganska nöjd med att det blev som det blev. Som nämnts tidigare så är det realistiska och mycket detaljerade skildringar av förryck, exploatering och massmord som ges i novellerna, vilket bitvis får dem att kännas mer som vittnesdokument och mindre som skönlitteratur. Ett intryck som också förstärks av bokens dedikation:

"Till GUATEMALA
mitt fosterland,
levande i sina studenter-hjältar,
sina bönder-martyrer,
sina offrade arbetare och
sitt kämpande folk"

Det skulle dock varit förvånande om de varit annorlunda med tanke på att de är skrivna bara två år efter händelserna de beskriver. Asturias vrede och avsky mot förövarna sjuder på bokens sidor och gör det stundvis till fruktansvärt svår läsning - i synnerhet vad gäller den sista novellen som handlar om våldtäkten på en indiansk flicka.

När Asturias fick Nobelpriset 1967 var det "för hans färgstarka diktning med rötter i folklig egenart och indianska traditioner". Det är något som märks även i Weekend i Guatemala, där indianernas traditioner (bland annat musiken och begravningsritualerna) ständigt finns med i bakgrunden.

Den novell jag själv tyckte var intressantast var Amerikaner allesammans - vilken följer Milocho, som försörjer sig som reseledare för amerikanska turister. Milocho har själv amerikanskt medborgarskap, men brottas under hela berättelsen med sin avsky mot amerikanerna för vad de gör mot hans ursprungsland och dess invånare. Just slitningen mellan viljan att göra vad som är bäst för sig själv och lojaliteten mot hemlandet är något som Asturias ofta kommer tillbaka till och är oerhört skicklig på att skildra.

Sammantaget gav Weekend i Guatemala mig en större och mer levande förståelse för det kapitel i Latinamerikas historia som den skildrar. Det är, på grund av deras starka innehåll, inte noveller jag skulle rekommendera till vem som helst, men de bör definitivt ligga högt upp på läslistan för de som är intresserade av Latinamerikas moderna historia. Det enda jag egentligen ogillade var hur talspråket i boken hanterades, eftersom det stannade upp läsningen. Dock är det omöjligt för mig att säga om det berodde på översättaren eller författaren.

Det finns en del litteratur från Guatemala översatt till svenska eller engelska, men större delen av verken är flera decennier gammla. En modernare roman från Guatemala som jag planerar att läsa som bonusbok senare är Rodrigo Rey Rosas Förtrollade stenar.

Bok 9: Illywhacker, Peter Carey (Australien)

"När Phoebe ramlade ner från det hala taket insåg hon redan innan hon slog i marken att hennes liv var förstört. Medan verkligheten rusade henne till mötes visste hon att hon inte var tillräckligt modig för att vara den hon ville vara. Naken på väg genom luften önskade hon sig döden, med krossat bröst, genomstunget hjärta och benen knäckta som vaktelben. Hon kände sig inte som en radikal, sexuellt frigjord bohem utan som en sjuttonårig Geelongflicka som står inför en social katastrof."

Om författaren

Peter Carey föddes i Victoria 1943. Hans föräldrar arbetade som återförsäljare åt General Motors och själv gjorde han karriär inom reklambranschen. I början av 90-talet flyttade han med sin familj till USA och började undervisa i kreativt skrivande vid New York University. Carey har vunnit ett stort antal litterära priser, däribland Booker Priset, Prix du Meilleur Livre Étranger och The Commonwealth Writers Prize.  


Om boken

Illywhacker benämns ofta som en australiensisk klassiker. Efter publikationen 1986 kortlistades den för både Booker Priset och World Fantasy Award. Romanen, som på svenska har titeln Bluffmakaren, är en skröna berättad av Herbert Badgery - en självutnämnd lögnhals, patriot och skojare som genomlevt stora delar av Australiens moderna historia. 

Berättelsen börjar 1919, då Badgery anländer i sitt flygplan till småstaden Geelong. Där möter han den rike, men naive, boskapsägaren Jack McGrath. Han lyckas snabbt nässla sig in i McGraths familj och inleder ett hemligt förhållande med dennes tonårsdotter. Romanen följer sedan Badgerys och hans barns och barnbarns liv, samt de många färgstarka personligheter som omger dem. Det är skitiga, snuskiga och bitvis groteska levnadsöden återberättade med mustig humor och ett uns av magisk realism.


Reflektioner

Illywhacker är ett australiensiskt ord som betyder ungefär "lurendrejare" eller "bluffmakare", en beskrivning som passar väl in på Herbert Badgery - en man som improviserar sig fram genom tillvaron och försörjer sig som allt från flygare till bilhandlare. Att slå dunster i omgivningen förefaller snarare vara en instinkt för honom än ett planerat bedrägeri och som läsare börjar man snart undra om han ens själv vet vad som är sant och vad som är fabrikation.

Trots sitt bluffmakeri (och sin obändiga energi) röner Badgery dock inte många varaktiga framgångar - vare sig i arbetet eller i det privata: som bil - och flygplansförsäljare får han problem på grund av sin patriotiska drift att rata brittiska för australiensiska produkter; som älskare och äkta make blir han bedragen och övergiven.

En av de intressantaste aspekterna i boken för mig var förhållningssättet till britterna. Badgerys starka antipati mot den gamla kolonialmakten kan ses som grundad både i hans pappas osanna framställning av sig själv som engelsman och hans uppväxt bland kinesiska immigranter. Liksom i Land without thunder, som jag läste senast, så pågår det ett ständigt identitetsskapande gentemot britterna. "Herregud, ni är ju engelsman. Ni talar engelska. Ni ser engelsk ut. Ni har engelskt namn.", säger en anglofil till Badgery, medan den senare på en annan plats i boken påpekar att de flesta av dem är ättlingar till brittiska straffångar. För honom är ett anammande av den brittiska överklasskulturen detsamma som att identifiera sig med de som en gång i tiden utvisade hans förfäder.

Med sin blandning av socialt patos, grotesk humor och absurda personligheter påminde Illywhacker mig stundtals om Dickens romaner och stundtals om Coenbrödernas Odysséeninspirerade film O brother where art thou (vilken dock utkom 15 år efter Careys bok). Vare sig man läser romanen ur ett postkolonialt perspektiv eller ej, så är den definitivt en underhållande skröna.


Peter Carey läser ur sin bok Parrot and Olivier in America under Open House Festival i Toronto 2010:

Bok 8: Land without thunder, Grace Ogot (Kenya)

"The child took a small earring from her sweaty hands and gave it to Oganda saying, "When you reach the world of the dead, give this earring to my sister. She died last week. She forgot this ring."

Om författaren

Grace Ogot föddes 1934 i den kenyanska byn Asembo. Hon utbildade sig till att börja med till sjuksköterska i Uganda och Storbritannien, men har även arbetat som t.ex. journalist, lärare och politiker. Hon var en av de första kvinnorna som satt i Kenyas parlament samt deltog även i grundandet av The Writers' Association of Kenya.

Många av hennes böcker har en stark folkloristisk prägel och rör sig kring Luofolket, som härstammar från Kenya och Uganda.


Om boken

Land without thunder (1968) är en av Ogots tidigaste böcker. Novellsamlingen består av 12 berättelser - av vilka många berör sjukvård och människor som slits mellan den inhemska och den brittiska kulturen. Novellerna återger många olika verkligheter: det traditionella bysamhället, karantänsjukhus, graviditet, familjeliv, äktenskap och karriär. Gemensamt för dem alla är dock att de skildrar individers utsatthet i ett samhälle statt i snabb förändring.


Reflektioner

Egentligen hade jag tänkt läsa något av Ngugi wa Thiong'o för Kenya, eftersom han brukar räknas som landets störste författare. Att få tag i någon av hans böcker visade sig emellertid vara något besvärligt (förmodligen på grund av att han hade sin storhetsperiod på 1960 - 80-talet). Land without thunder är en av ett antal böcker jag hittade på Röda Korsets bokförsäljning i Lund. Vid läsningens början tyckte jag inte boken var särskilt intressant - den första novellen var t.ex. en ganska grå vardagsskildring av en konflikt som uppstår mellan en brittisk översköterska och ett antal kenyanska sjuksköterskor när hon kräver att de ska tömma patienternas bäckenskålar. Något de vägrar eftersom uppgiften skulle sänka deras status och därigenom försvåra deras möjligheter till bra giftermål.

Allt som allt tyckte jag att novellerna var av ganska skiftande kvalitet - några gav mig knappt något alls, medan andra gav mig helt nya perspektiv på det postkoloniala Kenya. Boken utgavs 1968 - bara fem år efter det att landet blev självständigt från Storbritannien - och många av berättelserna är tydligt förlagda till samtiden.

Flera av novellerna är skildrade ur unga kvinnors perspektiv och präglas av en frustration över de begränsningar som läggs på deras liv - en av dem beskriver t.ex. hur huvudpersonen slits mellan sin vilja att vara oskuld när hon ingår äktenskap och hennes trolovades frustration över att tvingas vänta, medan en annan följer en kvinna som valt att föda barn på sjukhus snarare än hemma i sin by.

Mina två favoriter var Karantina och The Empty basket. Den första är berättelsen om Dora, som blir stoppad på flygplatsen på grund av vad som misstänks vara gula febern. Hon blir på grund av det tvungen att tillbringa en tid på ett karantänssjukhus där hon, och andra i samma situation, avtvingas pengar och knappt får någon information.

The Empty basket är en av de kortaste berättelserna i boken. Den följer Aloo, som återkommer till byn efter en arbetsdag på fälten och till sin fasa får veta att en gigantisk orm tagit sig in i rummet där hennes baby befinner sig. Novellen, som är en feberaktig skräckskildring av bybornas kamp mot ormen, var överraskande nog den som gjorde det starkaste intrycket på mig. Det är närmast oundvikligt att göra en jämförelse med den likartade scenen i Kiplings Rikki-Tikki-Tavi, men där mungon i Kiplings berättelse kämpade enbart mot ormen låter Ogot sina byinvånare kämpa även med sig själva och varandra. 

Implicit kan samtliga av novellerna sägas handla om identitet - vare sig det handlar om rotlöshet, kluvenhet mellan det gamla och det nya, eller att vägra se bortom sin egen kultur och sina invanda tankemönster. De speglar ett land i en brytningstid, på väg att omskapas av Ogot och många andra till något nytt.