tag:blogger.com,1999:blog-26365148365272401142024-03-13T05:20:11.497+01:00VärldsbokbloggenEn bok - Ett land - En bloggFredhttp://www.blogger.com/profile/07908431126489528676noreply@blogger.comBlogger58125tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-22523800171030576062013-09-17T22:16:00.001+02:002016-01-01T13:43:41.090+01:00Bok 48: Den siste brodern, Nathacha Appanah (Mauritius)<a href="http://img801.imageshack.us/img801/2321/i7ql.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a>
<a href="http://img801.imageshack.us/img801/2321/i7ql.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a>
<br />
<br />
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-ptom8ZK0W6I/VoZz_SOW_rI/AAAAAAAAAF0/-4mML5XgLKc/s1600/densistebrodern.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://2.bp.blogspot.com/-ptom8ZK0W6I/VoZz_SOW_rI/AAAAAAAAAF0/-4mML5XgLKc/s200/densistebrodern.jpg" width="120" /></a><br />
<blockquote>
</blockquote>
<br />
<br />
<br />
<blockquote>
"Jag var vek som barn. Av oss bröder var jag den som var räddast, den som alltid var krasslig, den som blev mest skyddad för dammet, regnet och gyttjan. Och ändå var det jag som överlevde i Mapou."</blockquote>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
Medan andra världskriget går in i sitt slutskede växer nioårige Raj upp i<span style="color: #38761d;"> <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Beau-Bassin_Rose-Hill"><span style="color: #38761d;">Beau Bassin</span></a> </span>på<span style="color: #38761d;"> </span>Mauritius. Ovetandes om de stora världshändelserna framlever han en existens präglad av sorgen efter sina bröder som omkommit under en storm och fruktan för sin våldsamme far.<br />
<br />
När Raj av en slump möter David, en judisk pojke internerad i Beau Bassins fångläger, påbörjas en vänskap som kommer att få långtgående konsekvenser.<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
<span style="color: #38761d;"><a href="http://varldslitteratur.se/person/nathacha-appanah"><span style="color: #38761d;">Nathacha Appanah</span></a></span> föddes 1973 i <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Mah%C3%A9bourg"><span style="color: #38761d;">Mahébourg</span></a> på sydöstra Mauritius och var verksam som journalist i hemlandet innan hon emigrerade till Frankrike mot slutet på 90-talet. <i>Den siste brodern</i> (2007) är hennes fjärde bok, och den första som översatts till svenska.<br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<b><br /></b>
<span style="color: #38761d;"><a href="http://snl.no/Mauritius/historie"><span style="color: #38761d;">Mauritius</span></a></span> är nog inte det land de flesta först kommer att tänka på i relation till andra världskriget och förintelsen. Beläget utanför Madagaskar vid Afrikas östkust befann önationen sig långt ifrån krigets centrum. Landet var visserligen en brittisk koloni (fram till 1968) och ett antal Mauritier deltog i stridigheterna på de allierades sida, men ön i sig var relativt ohotad.<br />
<br />
Det var istället i form av ett skepp med över <span style="color: #38761d;"><a href="http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/vjw/Mauritius.html"><span style="color: #38761d;">1500 judiska flyktingar</span></a></span> som kriget i december 1940 anlände till ön. De hade lämnat Tyskland, Österrike och Tjeckoslovakien, och försökt ta sig till det<span style="color: #38761d;"> <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Palestinamandatet"><span style="color: #38761d;">brittiskkontrollerade</span></a></span> Palestina. Väl där hade de av britterna betraktats som illegala immigranter och deporterats till interneringsläger på Mauritius i väntan på krigsslutet.<br />
<br />
I boken kommer Raj i kontakt med interneringslägret genom att hans pappa anställs som fångvaktare. Till att börja med blir han både rädd och nyfiken - van som han är av att mest se vita människor i myndighetspositioner. När han till följd av faderns misshandel hamnar på lägersjukhuset, och där möter David, känner han omedelbart en dragning till den andre pojken. Raj som nyligen förlorat sina båda bröder finner sin spegelbild i David som mist både hem och familj.<br />
<br />
Till viss del påminner Raj och David mig om Bruno och<span style="font-family: inherit;"> <span style="background-color: white; line-height: 19.18402862548828px;">Shmuel i John Boynes<span style="color: #38761d;"> </span><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/The_Boy_in_the_Striped_Pyjamas"><span style="color: #38761d;"><i>Pojken i randig pyjamas</i></span></a>. I båda böckerna är protagonisten ovetande om de grymheter som vännen tvingats utstå. De är isolerade barn som finner samhörighet, men aldrig riktigt kan förstå varandra. Liksom Shmuel framstår David som flyktig och eterisk. Det är inte bara ett stängsel som skiljer dem från Bruno och Raj utan också en emotionell distans. Som om de för att kunna överleva har upphört att existera i nuet. </span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white; line-height: 19.18402862548828px;"><br /></span></span>
<i>Den siste brodern</i> hör, liksom <i><a href="http://varldsbokbloggen.blogspot.se/2013/01/bok-41-free-negress-elisabeth-cynthia.html"><span style="color: #38761d;">The Free Negress Elisabeth</span></a></i> och flera andra böcker som jag tidigare läst till bloggen, till en typ av litteratur som det finns ett stort behov av. Romaner som med utgångspunkt i faktiska händelser belyser, och konkretiserar, mindre kända historiska skeenden. Berättelser om sådant som annars lätt försvinner i de stora världshändelsernas kölvatten.<br />
<br />
När kriget var över hade omkring 60 barn fötts i Beau Bassins fångläger och 128 fångar hade dött till följd av undernäring och tropiska sjukdomar. Merparten av de överlevande bosatte sig i Israel medan ett fåtal valde att återvända till sina tidigare hem.<br />
<br />
Tyvärr är <i>Den siste brodern</i> den enda bok på svenska/engelska jag lyckats spåra upp från Mauritius - så när som på <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Malcolm_de_Chazal"><span style="color: #38761d;">Malcolm de Chazals</span></a><span style="font-family: inherit;"><span style="background-color: white; color: #545454; line-height: 16px;"> </span><span style="background-color: white; line-height: 16px;">aforismsamling</span><span style="background-color: white; color: #545454; line-height: 16px;"> </span><span style="background-color: white; line-height: 16px;"><i>Sens-</i></span><span style="background-color: white; line-height: 16px;"><i>Plastique </i>(som jag långsamt håller på att försöka ta mig igenom på franska). Förhoppningsvis kommer fler av Appanahs böcker att översättas i framtiden.</span></span>Fredhttp://www.blogger.com/profile/04422281080499373456noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-32706762619021862672013-06-29T23:41:00.001+02:002016-01-01T14:34:10.968+01:00Bok 47: Dolly City, Orly Castel-Bloom (Israel)<br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-JfQ1jknbaDA/VoZz_paGWiI/AAAAAAAAAF8/YK5TtG6RH04/s1600/dollycity.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://1.bp.blogspot.com/-JfQ1jknbaDA/VoZz_paGWiI/AAAAAAAAAF8/YK5TtG6RH04/s200/dollycity.jpg" width="149" /></a></blockquote>
<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Dolly City - en bottenlös stad, utan förflutet, utan infrastruktur. Den galnaste staden i världen. Alla människor i Dolly City flyr för det mesta. Eftersom de flyr, finns den som jagar dem, och eftersom det finns någon som jagar dem, åker de fast och avrättas och kastas i floden."</blockquote>
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
<a href="http://wordswithoutborders.org/contributor/orly-castel-bloom"><span style="color: #38761d;">Orly Castel-Bloom</span></a> (f. 1960) växte upp i en egyptisk-judisk immigrantfamilj i Tel Aviv. Efter att ha studerat film vid bland annat Tel Avivs universitet, gav hon sig 1987 in på författarbanan med <a href="http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/judaica/ejud_0002_0004_0_04041.html"><span style="color: #38761d;">en novellsamling</span></a>. <i>Dolly City</i>, som är hennes andra roman, utkom 1997 och ansågs så betydande att den inkluderades i <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/UNESCO_Collection_of_Representative_Works"><span style="color: #38761d;"><i>UNESCO Collection of transformative works</i></span></a> - ett UNESCO-baserat översättningsprojekt för världslitteratur. Castel-Bloom har också vunnit ett stort antal priser för sina böcker.<br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
När Doktor Dolly, läkare med tvivelaktig examen från Katmandu, bestämmer sig för att adoptera ett spädbarn som hon hittat i en soppåse så är det upptakten till en surrealistisk berättelse om moderskap, pillermissbruk och ond bråd död. Besatt av att ha kontroll över sonens hälsa börjar hon regelbundet skära upp honom i sitt hemmalaboratorium och studera hans innanmäte. Sliten mellan avsky och kärlek till barnet gör hon sitt bästa för att överbeskydda det - mot alla utom sig själv.<br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
<i>Dolly City</i> är en av de mest absurda böcker jag någonsin tagit mig för att läsa - en grotesk urban mardrömsskildring av moderskap och hälsobesatthet. Doktor Dolly, genom vars ögon vi upplever storstaden Dolly City, är hårdhudad och oberäknelig. Sedan återvändandet från läkarutbildningen i Kathmandu har hon mest ägnat sin tid åt att överdosera på psykofarmaka, ge sig själv elchocksterapi och experimentera på de djur och människor som kommit i hennes väg.<br />
<br />
Efter att hon hittat ett nyfött barn i en platspåse och bestämt sig för att adoptera honom, skruvas vanvettet och vidrigheterna upp ännu en nivå. I ena stunden oroar hon sig för hans hälsa, i nästa hoppas hon att han ska dö och sluta besvära henne. Disträ råkar hon räkna fel på hans njurar och beger sig till ett tyskt barnhem för att transplantera en ny åt honom. Hon börjar se metastaser överallt, på bilar och skyltar och i människor. <br />
<br />
Litterärt sett är <i>Dolly City</i> samma andas barn som 2008 års tyska sensation <a href="http://www.bokmania.net/2009/05/vatmarker.html"><span style="color: #38761d;"><i>Våtmarker</i></span></a>:<span style="color: #38761d;"><span style="color: black;"> ett virrvarr av vämjeligheter, men samtidigt ett fascinerande psykologiskt porträtt av en människa i konflikt med sin omvärld. Castel-Bloom sticker hål på den klassiska moderskapsmyten och sätter förstoringsglaset på Dollys extrema, sjukliga kontrollbehov. Medan barnet växer upp och börjar frigöra sig blir Dolly alltmer sinnesrubbad. Hon åker in och ut ur mentalsjukhus medan livet springer ifrån henne. </span></span><br />
<br />
<span style="color: #38761d;"><span style="color: black;">I slutändan blir tolkningen av <i>Dolly City</i> trots allt upp till läsaren: är det först och främst en skildring av en psykiskt sjuk kvinna, en överbeskyddande mor - eller en politisk allegori där barnet rentav representerar själva Israel? Scenen där Dolly skär in Israels karta på sonens rygg är långt ifrån Subtil. Hur som helst är <i>Dolly City</i> väl värd en läsning för den som känner sig mätt på de socialrealistiska romaner som vanligtvis översätts från Israel och är sugen på något annorlunda. </span></span><br />
<br />
<span style="color: #38761d;"><span style="color: black;">På </span></span><span style="color: #38761d;"><span style="color: black;"><a href="http://telavivartdesign.com/"><span style="color: #38761d;"><span style="background-color: white;"><span style="color: black;"></span>Tel Aviv Art and Design Spaces</span></span></a> kan man se ett <a href="http://telavivartdesign.com/2010/12/dolly-city-first-place-award-azrieli-html/"><span style="color: #38761d;">arkitekturprojekt</span></a> baserat på Dolly City </span></span>Fredhttp://www.blogger.com/profile/04422281080499373456noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-43078226725549119442013-06-01T22:45:00.001+02:002013-06-01T22:45:12.805+02:00Bonusbok: Goulds bok om fiskar, Richard Flanagan (Australien)<a href="http://2.bp.blogspot.com/-ma1MKeczC8Y/UaopmhrKzoI/AAAAAAAAAAs/Int_ZFBIGa8/s1600/Goulds+bok+om+fiskar.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://2.bp.blogspot.com/-ma1MKeczC8Y/UaopmhrKzoI/AAAAAAAAAAs/Int_ZFBIGa8/s200/Goulds+bok+om+fiskar.jpg" width="126" /></a><br />
<br />
<br />
"Människans liv är inte en fortskridande process såsom det traditionellt framställs i historiska målningar, inte heller serier av fakta som blir begripliga om man radar upp dem efter varandra. Det är snarare en serie förvandlingar, somliga snabba och omtumlande, andra så långsamma att de är omärkliga (...)"<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
<a href="http://www.bookbrowse.com/biographies/index.cfm/author_number/1447/Richard-Flanagan"><span style="color: #38761d;">Richard Flanagan</span></a> (f. 1961) växte upp i norra Tasmanien och lämnade tidigt skolan för att arbeta. Några år senare återupptog han studierna och påbörjade snart även en karriär som författare av historieböcker. Hans första skönlitterära bok, <i>Death of a River Guide</i>, utkom 1994 och belönades bland annat med National Fiction Award. Den därpå följande romanen, <i>The Sound of One Hand Clapping</i> (1998) fick också ett mycket bra mottagande samt omvandlades till en <a href="http://www.imdb.com/title/tt0120837/"><span style="color: #38761d;">Guldbjörnnominerad film</span></a> i regi av författaren själv. <i> </i><br />
<br />
<i>Goulds bok om fiskar</i> (2001) belönades med <a href="http://www.commonwealthwriters.org/"><span style="color: #38761d;">Commonwealth Writers Prize</span></a> 2002. Flanagan är även en mycket aktiv samhällsdebattör i hemlandet.<br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
1826 döms William Buelow Gould till sju års straffarbete i Van Diemens land (nuvarande Tasmanien). Efter upprepade brott där skickas han till Sarah Island - en av Australiens mest ökända straffkolonier. På grund av sin konstnärliga begåvning sätts han att måla fiskar åt den lokale läkaren. Han inleder ett förhållande med kommendantens svarta älskarinna och försöker hålla sig flytande i den hårda miljön, samtidigt som han för dagbok över sin absurda omgivning. <br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
<a href="http://snl.no/Tasmania/historie"><span style="color: #38761d;">Tasmaniens koloniala historia</span></a> inleddes 1642, då nederländaren Abel Tasman anlände till ön och gav den namnet Van Diemens land efter upptäcktsresans finansiär Anthoonij van Diemen. 1801 ockuperades ön av Storbritannien som gjorde om den till fångkoloni. Majoriteten av urbefolkningen förföljdes och massakrerades eller dog när de kom i kontakt med västerländska sjukdomar. Sitt moderna namn fick Tasmanien 1853. 1901 blev det en del av det australiska samväldet.<br />
<br />
Det var omslagsillustrationerna som lockade mig till att plocka upp <i>Goulds bok om fiskar</i>, och baksidestextens löfte om en historisk skildring av Tasmanien som fick mig att börja läsa den. Att kalla den för en historisk roman är dock en smula missvisande. Snarare rör det sig om ett psykologiskt porträtt av en berättare lika opålitlig som <a href="http://varldsbokbloggen.blogspot.se/2012/02/bok-9-illywhacker-peter-carey.html"><span style="color: #38761d;">Peter Careys <i>Illywhacker</i></span></a>.<br />
<br />
Flanagans fiktionaliserade Gould är visserligen baserad på en historisk person, men fakta och fantasi flyter samman på bokens sidor och gör det omöjligt att skilja på verklighet och skröna. Straffkolonin blir i berättelsen till ett imperium i mikroformat - ett sammelsurium av utvecklingssträvan, storhetsvansinne och rashierarki. Gould själv är en man i ständig förvandling - från småskurk till konstförfalskare; från straffånge till konstnär. Inte ens namnet är egentligen hans eget. <br />
<br />
Romanen är märkbart experimentell i stilen - i synnerhet mot slutet - något som är både till fördel och nackdel. Till fördel eftersom det bidrar till den febriga atmosfären; till nackdel eftersom det är hart när omöjligt att avgöra vad som egentligen händer. Efter att ha läst klart sista sidan kände jag mig ärligt talat mest av allt förvirrad. <i>Goulds bok om fiskar</i> är en bok som får det att vända sig i en på ena sidan och lockar en till leende på nästa. Det är en bok som omkullkastar läsarens förväntningar och går sin egen väg. På gott och ont.<br />
<br />
<br />
<b>För den som vill läsa mer:</b><br />
<ul>
<li>En biografi över den verklige William Buelow Gould går att läsa <a href="http://adb.anu.edu.au/biography/gould-william-buelow-2114"><span style="color: #38761d;">här</span></a> </li>
<li><a href="http://www.utas.edu.au/library/companion_to_tasmanian_history/index.htm"><span style="color: #38761d;">Companion to Tasman History</span></a> är en bra resurs för de som vill veta mer om Tasmanien</li>
<li>Bläddra i Goulds <a href="http://catalogue.statelibrary.tas.gov.au/item/?id=80818"><span style="color: #38761d;">fisksketchbok online</span></a></li>
<li>Eller varför inte läsa <a href="http://www.theage.com.au/news/entertainment/books/flanagans-book-of-desire/2008/10/30/1224956234497.html"><span style="color: #38761d;">en lång, intressant intervju med författaren?</span></a></li>
</ul>
Fredhttp://www.blogger.com/profile/04422281080499373456noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-56759485241701260822013-04-23T23:58:00.000+02:002016-01-01T14:36:21.990+01:00Bonusbok: Kanelbutikerna, Bruno Schulz (Polen)<br /><br />
<blockquote class="tr_bq">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-je25mp-X66o/VoZz9AiY7aI/AAAAAAAAACA/XqVr0HOPf2U/s1600/Kanelbutikerna.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://4.bp.blogspot.com/-je25mp-X66o/VoZz9AiY7aI/AAAAAAAAACA/XqVr0HOPf2U/s200/Kanelbutikerna.jpg" width="128" /></a>"Stora och mörka människomassor flöt fram i mörkret, i ett stojande vimmel, till hasandet av tusentals fötter, till sorlet från tusentals munnar - en myllrande, kaotisk vandring, som drog fram utmed den höstliga stadens artärer. Så flöt denna flod fram, fylld av sorl, mörka blickar, listiga ögonkast, sönderstyckade av samtal, sönderhackade av pladder, en enda stor gröt av sladder, skratt och stim.<br />
Det var som om det var höstliga, torra vallmokapslar som strödde ut vallmofrö som var på marsch i stora skaror - skallerhuvuden, skrammelmänniskor."</blockquote>
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
Den polsk-judiske författaren och konstnären<a href="http://snl.no/Bruno_Schulz"><span style="color: #38761d;"> Bruno Schulz</span></a> föddes 1892 i <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Drohobych"><span style="color: #38761d;">Drohobycz</span></a> - en stad som bara under hans livstid kom att tillhöra tre olika länder. Vid hans födelse ingick den i Österrike-Ungern imperiet, efter första världskriget blev den polsk, och 1939 inkorporerades den i det sovjetiska Ukraina.<br />
<br />
Schulz tillbringade större delen av sitt liv i staden där han arbetade som teckningslärare. Publicerad författare blev han först 1934, med novellsamlingen <i>Kanelbutikerna</i>. Tre år senare utkom hans andra - och som det skulle visa sig sista - verk: <i>Sanatoriet timglaset</i>. 1941 började den tyska invasionen av Sovjet, Schulz och stadens övriga judiska befolkning tvångsförflyttades till ett ghettoområde. Ett år senare sköts han till döds av en gestapoofficer (info från bokens efterord).<br />
<br />
Trots sin begränsade litterära produktion har Schulz haft ett betydande inflytande även utanför Polen. Hans verk har också <a href="http://www.imdb.com/name/nm0776431/?ref_=fn_al_nm_1"><span style="color: #38761d;">filmatiserats tre gånger</span></a> (varav en som <a href="http://www.imdb.com/title/tt0092020/"><span style="color: #38761d;">stop-motion animation</span></a> av <a href="http://www.imdb.com/name/nm0703029/"><span style="color: #38761d;">bröderna Quay</span></a>).<br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
Kanelbutikerna är en novellsamling med självbiografiska inslag, som följer det dagliga livet i Schulz hemstad. Med en blandning av groteska suggestioner och nostalgiska barndomsminnen målar författaren upp sin barndoms Drohobycz. I centrum för händelserna är den psykiskt labile fadern och familjens klädaffär, vars konfektion byter färg i takt med årstiderna... <br />
<br />
<b><br /></b>
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
Det är lätt att ana sig till Bruno Schulz konstnärskap när man läser hans noveller. Beskrivningarna av hans hemstad är utsmetade på bokens sidor som en akvarellmålning, och färg och form är ständigt närvarande - även nattetid. En av de allra vackraste novellerna i <i>Kanelbutikerna</i> är <i>En natt i högsäsongen</i>, som inleds med en beskrivning av sensommaren:<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Det händer ibland att augusti har gått, och sommarens tjocka gamla stam fortsätter och föder vidare av gamla vanan, ur sitt murkna inre driver fram dessa vildkottsdagar, ogräsdagar, ofruktbara och idiotiska, och ger på köpet, gratis, avgnagda majskolvsdagar, tomma och oätliga - vita, förvånade och överflödiga dagar."</blockquote>
Beskrivningen utgör en direkt kontrast till den föregående novellen - <i>Stormen</i> - i vilken familj och grannar kurar i klädbutiken medan vinterstormarna piskar utanför fönstren:<br />
<blockquote class="tr_bq">
"På himlen blåste vinden fram kalla och döda färger, blågröna, gula och lila strimmor, de avlägsna valven och arkaderna i sin labyrint. Under de himlarna stod taken svarta och sneda, fulla av otålighet och förväntan."</blockquote>
Det är också tydligt att Schulz influerats av Kafka i sitt skrivande - i synnerhet i beskrivningarna av fadern som i den ena stunden när en sjuklig besatthet av exotiska fåglar och i den andra rör sig som en kackerlacka över golvet. Hur mycket som är baserat på verkliga, förvrängda barndomsminnen och hur mycket som är fria fabulationer, är omöjligt att avgöra - och egentligen spelar det ingen större roll. Schulz berättarspråk går inte att likna vid något annat, det sköljde över mig och drog med mig in på ett sätt jag inte upplevt på mycket länge.<br />
<br />
Det är frestande att fantisera om hur Schlulzs författarskap kunde ha utvecklats om han inte varit född på fel plats, vid fel tidpunkt och med "fel" etnicitet. Såhär på Världsbokdagen (och resten av året också för den delen) kan det också vara på sin plats att komma ihåg alla de författare som av olika skäl förföljs världen över, och de som lever i exil i Sverige idag. Några av de senare går det att läsa om i <a href="http://tranan.nu/bocker/den-osynliga-litteraturskatten/"><span style="color: #38761d;"><i>Den osynliga litteraturskatten</i></span></a> av Anna Franklin & Reza Rezvani (utgiven på <a href="http://tranan.nu/"><span style="color: #38761d;">Förlaget Tranan</span></a>).<br />
<ul>
<li><b>Bruno Schulz noveller kan läsas i engelsk översättning på <a href="http://www.schulzian.net/"><span style="color: #38761d;">Schulzian.net.</span></a></b></li>
<li><b>Flera av Schulz konstverk kan ses på <a href="http://malarze.com/artysta.php?id=244"><span style="color: #38761d;">Malarze.com</span></a></b>.</li>
</ul>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
Fredhttp://www.blogger.com/profile/04422281080499373456noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-43210060259783974922013-04-12T18:08:00.002+02:002013-04-24T00:30:17.181+02:00Bok 46: Inbjudan till de våghalsiga, Dorothee Elmiger (Schweiz)<a href="http://4.bp.blogspot.com/-Yp5IldJM3fk/UWgyxrbsltI/AAAAAAAAAAU/26Bw9p-d_6g/s1600/Inbjudan+till+de+vaghalsiga.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://4.bp.blogspot.com/-Yp5IldJM3fk/UWgyxrbsltI/AAAAAAAAAAU/26Bw9p-d_6g/s200/Inbjudan+till+de+vaghalsiga.jpg" width="129" /></a><br />
<blockquote class="tr_bq">
</blockquote>
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Jag tänkte: hurdan är jorden här. Berätta för mig hur det är med torven, där jorden är svart och allt annat också. Hur är det på den plats man kommer ifrån, som du. Hur kommer man därifrån, när man kommer från en plats där jorden är svart och jämn öde platt vegetationsfattig. I fartvinden sa bensinförsäljaren: I torvmarker blir man hela tiden äldre, man åldras med slätterna, skikten."</blockquote>
<br />
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
<a href="http://www.kabusabocker.se/forfattare/dorothee-elmiger"><span style="color: #38761d;">Dorothee Elmiger</span></a> föddes 1985 i den lilla staden <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Wetzikon"><span style="color: #38761d;">Wetzikon</span></a> i norra Schweiz. Hon studerade litteratur, filosofi och statsvetenskap vid universitetet i Zürich, och romandebuterade 2010 med <i>Inbjudan till de våghalsiga</i>. Boken, som fick ett mycket positivt mottagande, belönades med <a href="http://www.literaturpreisgewinner.de/belletristik/aspekte-literaturpreis"><span style="color: #38761d;">magasinet Aspektes litteraturpris</span></a>, samt <a href="http://bachmannpreis.eu/en/bachmannpreis/3369"><span style="color: #38761d;">Ingeborg Bachmanns 10.000 europris</span></a> och nominerades till <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Swiss_Book_Prize"><span style="color: #38761d;">det Schweiziska Bokpriset</span></a>. <br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
Margarete och Fritzi, döttrar till polismästare Stein, är de sista ungdomarna i ett utdöende koldistrikt. Långt under deras fötter glöder ännu resterna av den brand som utbröt i gruvgångarna för årtionden sedan; omgivningarna är färgade mörka av koldammet; här och var är marken sönderbruten av slukhål.<br />
<br />
På jakt efter sin historia utforskar systrarna polisarkiv och omgivningar, de söker efter en försvunnen flod, finner en häst, och spinner myter kring en mor som de knappt kan minnas. För att inte fastna i den stagnerade omgivning måste de hålla sig i ständig rörelse.<br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
Jag stod i valet och kvalet mellan två av Schweiz mest kända författare: <a href="http://snl.no/Friedrich_D%C3%BCrrenmatt"><span style="color: #38761d;">Friedrich Dürrenmatt</span></a> och <a href="http://snl.no/Blaise_Cendrars"><span style="color: #38761d;">Blaise Cendrars</span></a> när en stunds slöläsning på biblioteket fullständigt kullkastade mina planer. "Ung, kvinnlig, schweizisk författare" berättade insidesfliken av en bok på nyhetshyllan "Spännande", tänkte jag, började läsa, och blev fast.<br />
<br />
Innan jag började mina efterforskningar var min kunskap om Schweiz mest begränsad till klichéer som klockor, choklad, banker och neutralitet. Vad gällde böcker med schweizanknytning kunde jag bara komma på två som jag faktiskt hade läst: <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Johanna_Spyri"><span style="color: #38761d;">Johanna Spyris</span></a> <i>Heidi</i> och <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Lisa_Tetzner"><span style="color: #38761d;">Lisa Tetzners</span></a> <i>Sotarpojken</i>. Ingendera kunde sägas vara någon bra representant för landet ifråga. Det var med andra ord med lika delar nyfikenhet och spänning som jag gav mig i kast med <i>Inbjudan till de våghalsiga</i>. <br />
<br />
Redan omslagsbilden ger en föraning om den miljö berättelsen utspelar sig i: karga, övergivna, samhällen, där skeletten av den nedlagda gruvindustrin ännu skjuter upp ur marken. Här lever systrarna Stein, avskurna från sin egen historia av en far som inte ville berätta och en mor som sedan länge flytt trakten. I geografi och litteratur söker de efter det förflutna - den försvunna floden som en gång gav liv åt trakten.<br />
<br />
Det är en dyster, men samtidigt oväntat hoppfull berättelse som möter läsaren. Margarete och Fritzi gör uppror mot omgivningen genom sitt envisa sökande. De låter sig inte nedslås av faderns ogillande eller bristen på information. Den okända modern blir för dem ömsom Hemingway, ömsom Rosa Luxembourg; floden ett löfte om framtiden. <br />
<blockquote class="tr_bq">
"Vintern är här just nu, men snart kommer snöfallet att lätta. Den
enda åtgärden mot att frysa ihjäl är tills vidare den ovillkorliga
klättringen över snöberget."</blockquote>
<i>Inbjudan till de våghalsiga</i> består av uppbrutna meningar, prosa blandad med fakta, och bitvis ren poesi. Författare som använder sig av annorlunda stilgrepp kan ibland förfalla aningen pretentiösa, men här känns det mest av allt som en frisk fläkt. Jag längtar redan efter Elmigers nästa bok. <br />
<br />
<br />
<b>Andra intressanta Schweiziska författare:</b><br />
<ul>
<li>De förutnämnda Friedrich Dürrenmatt och Blaise Cendrars</li>
<li>Nobelpristagaren <a href="http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/1919/spitteler.html"><span style="color: #38761d;">Carl Spitteler</span></a></li>
<li>Deckarförfattaren <a href="http://publishingperspectives.com/2012/11/buzz-on-swiss-millenium-predicts-next-global-phenomenon/"><span style="color: #38761d;">Joel Dicker</span></a>, som vunnit flera franska litteraturpriser (tyvärr ej översatt ännu)</li>
</ul>
<br />
<b>Katarina Wikars recenserar <i>Inbjudan till de våghalsiga</i> för <a href="http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=478"><span style="color: #38761d;">Kulturnytt</span></a>: </b><br />
<object align="middle" classid="clsid:d27cdb6e-ae6d-11cf-96b8-444553540000" codebase="http://download.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=10,0,0,0" height="77" id="srembeddedplayer" width="475"><param name="allowFullScreen" value="false" /><param name="movie" value="http://sverigesradio.se/api/flash/player_embed.swf?8" /><param name="quality" value="high" /><param name="flashvars" value="playlist=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fapi%2fradio%2fradio.aspx%3ftype%3ddb%26id%3d3424169%26codingformat%3d.m4a%26metafile%3dasx%26preview%3ddb%26isembedplayer%3dtrue&flashSmal=true" /><object name="flash" data="http://sverigesradio.se/api/flash/player_embed.swf?8" width="475" height="77" type="application/x-shockwave-flash"><param name="allowFullScreen" value="false" /><param name="movie" value="http://sverigesradio.se/api/flash/player_embed.swf?8" /><param name="quality" value="high" /><param name="flashvars" value="playlist=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fapi%2fradio%2fradio.aspx%3ftype%3ddb%26id%3d3424169%26codingformat%3d.m4a%26metafile%3dasx%26preview%3ddb%26isembedplayer%3dtrue&flashSmal=true" /><param name="pluginurl" value="http://get.adobe.com/se/flashplayer/" /><a href="http://sverigesradio.se/topsy/ljudfil/3424169.m4a">Lyssna: Bokrecension: Inbjudan till de våghalsiga</a></object></object>
<br />
<br />Fredhttp://www.blogger.com/profile/04422281080499373456noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-74966540362180781622013-04-04T23:49:00.003+02:002016-01-01T14:37:06.337+01:00Bok 45: Don't be afraid gringo, Elvia Alvarado (Honduras)<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-dZkKlntRuUc/VoZz_17k5KI/AAAAAAAAAHE/gsBihWO_m7E/s1600/dont%2Bbe%2Bafraid%2Bgringo.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://1.bp.blogspot.com/-dZkKlntRuUc/VoZz_17k5KI/AAAAAAAAAHE/gsBihWO_m7E/s200/dont%2Bbe%2Bafraid%2Bgringo.jpg" width="131" /></a></div>
<a href="http://img5.imageshack.us/img5/6707/dontbeafraidgringo.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a><br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"They wanted us to give food out to malnourished mothers and children, but they didn't want us to question why we were malnourished to begin with. They wanted us to grow vegetables on the tiny plots around our houses, but they didn't want us to question why we didn't have enough land to feed ourselves. </blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
But once we started getting together and talking to each other, we started asking these questions."</blockquote>
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren och boken</b><br />
<br />
Elvia Alvarado föddes omkring 1940, som dotter till en fattig honduransk bonde, och började arbeta redan vid tidig ålder. Efter att ha övergivits av föräldrarna bodde hon i två år hos sin äldre bror, men kastades ut av honom när hon i 15-års åldern blev gravid med sitt första barn. Hon lyckades därefter ta sig till Tegucigalpa (Honduras huvudstad) där hon under ett antal månader arbetade som kokerska. De påföljande åren fick hon fler barn och flyttade ihop med en man vid namn Alberto.<br />
<br />
Vändpunkten i hennes liv kom 15 år senare, då hon anställdes av katolska kyrkan för att organisera kvinnogrupper. Grupperna - som skulle skapas i mindre honduranska samhällen och byar - var huvudsakligen tänkta för distribution av mat till undernärda barn, men kom även att bli en plattform för att diskutera ämnen som kvinnors rättigheter och böndernas levnadsvillkor. När kyrkan lade ner kvinnogruppsprogrammet övergick Alvarado till politisk aktivism och började organisera strejker, ockupationer och landåtertagande.<br />
<br />
<i>Don't be afraid Gringo</i> (1987) är resultatet av ett samarbete mellan Alvarado och den amerikanska människorättsaktivisten <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Medea_Benjamin"><span style="color: #38761d;">Medea Benjamin</span></a>.<br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
Honduras är ett av Latinamerikas fattigaste och våldsammaste länder (<a href="http://www.regeringen.se/sb/d/2580/a/13962"><span style="color: #38761d;">2011 låg statistiken på 82 mord per <br />100 000 invånare</span></a>). Sedan landet blev självständigt från Spanien under första halvan av 1800-talet har det skett <a href="http://snl.no/Honduras/historie"><span style="color: #38761d;">ett stort antal statskupper</span></a>. Tiden från senare delen av 1900-talet och fram till idag har präglats av konflikter om odlingsmarken mellan de fattiga bönderna och banan- och kaffeföretagen. <br />
<br />
<i>Don't be afraid Gringo</i> är den första icke-skönlitterära boken som jag skriver om på bloggen - helt enkelt på grund av att jag inte lyckades spåra upp någon översatt skönlitterär honduransk bok. Valet visade sig dock vara allt annat än dåligt. Elvia Alvarados livsberättelse ger ett perspektiv på motsättningarna mellan den rika och fattiga världen som (tyvärr) fortfarande är dagsaktuellt trots att boken kom ut för snart 30 år sedan.<br />
<br />
Boken är skriven med en tydliga agenda - att ge (i första hand amerikaner) förståelse för Alvarados och hennes medaktivisters kamp för jordbesittning och kvinnors rättigheter. Att bara definiera den som en politisk pamflett skulle dock vara en orättvisa. Förutom perspektivet och den rena faktaaspekten är det mest intressanta med <i>Don't be afraid Gringos</i> sättet som boken är skriven på. Man kan närmast likna det vid att Alvarado för en muntlig konversation med läsaren, där allt - även många av hennes egna uppfattningar - ifrågasätts.<br />
<br />
Trots barnen som hon måste försörja, trots aversionen hos bönderna om kring henne (som anklagar henne för att vara allt från kommunist till manslukerska), trots motståndet från kyrkan, trots fientligheten från storföretagen så fortsätter hon att kämpa för det hon tror på. Med sina många praktiska detaljer och beskrivningar av bondeorganisationens framväxt utgör <i>Don't be afraid Gringo</i> en handbok i (fredlig) social aktivism. Ord och tankar blir meningslösa om de inte åtföljs av handling, menar Alvarado. Ett budskap som kan låta nog så simpelt, men är lätt att glömma bort i en vardagsstress och ett informationsöverflöde där människoliv bara utgör siffror i statistiken. <br />
<br />
<br />
Läs <a href="http://peacecorpsonline.org/messages/messages/467/2014312.html"><span style="color: #38761d;">en intervju</span></a> med Elvia Alvarado från 1997 på <a href="http://peacecorpsonline.org/frontpage/index.html"><span style="color: #38761d;">Peace Corps</span></a> hemsida. <br />
<br />
Se dokumentären <a href="http://www.deepdishtv.org/ProgramDetail/Default.aspx?id=3445"><span style="color: #38761d;"><i>Elvia: The fight for Land and Liberty</i></span></a><span style="color: #38761d;"><span style="color: black;"> om Elvia Alvarado på Deep Dish TV</span></span><br />
<br />
<span style="color: #38761d;"><span style="color: black;">Eller varför inte ta en kik på vilken bok <a href="http://ifwomenruled.com/"><span style="color: #38761d;">Ann</span></a> på <a href="http://ayearofreadingtheworld.com/tag/honduras/"><span style="color: #38761d;">A year of reading the world</span></a> valde för Honduras.</span><i> </i></span> Fredhttp://www.blogger.com/profile/04422281080499373456noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-74113473096937164752013-03-11T18:56:00.001+01:002016-01-01T14:37:54.724+01:00Bonusbok: Drömmar och stenar, Magdalena Tulli (Polen)<blockquote class="tr_bq">
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-sB3TeTuX4fE/VoZz_8QnNjI/AAAAAAAAAHE/aOQMdq-XMbc/s1600/drommarochstenar.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://3.bp.blogspot.com/-sB3TeTuX4fE/VoZz_8QnNjI/AAAAAAAAAHE/aOQMdq-XMbc/s200/drommarochstenar.jpg" width="131" /></a></div>
<a href="http://img10.imageshack.us/img10/905/drommarochstenar.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a></blockquote>
<br />
<br />
"Offentliga byggnader började växa upp samtidigt som bostadshusen - stora, medelstora och små, smäckra och klumpiga, utsmyckade och alldeles vanliga. De växte upp ur marken och klättrade allt högre, omgärdade av träställningar, bland moln av kalkdamm, bland larm och stoj, bland skottkärrornas gnissel, murslevarnas raspande, plötsliga varningsrop och den dova klangen från fallande tegelstenar"<br />
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
<div class="firstHeading" id="firstHeading" lang="en">
Författaren och översättaren <a href="http://www.bookinstitute.pl/autorzy-detal,literatura-polska,3055,tulli-magdalena.html"><span style="color: #38761d;">Magdalena Tulli</span></a> föddes 1955 i ett Warszawa som fortfarande bar tydliga spår av andra världskrigets härjningar och massakrer. <a href="http://www.culture.pl/web/english/resources-literature-full-page/-/eo_event_asset_publisher/eAN5/content/magdalena-tulli"><span style="color: #38761d;">Modern var polsk judinna medan fadern var italienare</span></a>, och hon kom att spendera en stor del av sin uppväxt i fäderneslandet. Författardebuten skedde förhållandevis sent i livet med <i>Drömmar och stenar</i> (1995), som belönades med det prestigefyllda <span dir="auto"><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Ko%C5%9Bcielski_Award"><span style="color: #38761d;">Kościelskipriset</span></a>. <i> </i></span></div>
<div class="firstHeading" id="firstHeading" lang="en">
<br /></div>
<div class="firstHeading" id="firstHeading" lang="en">
<span dir="auto"><i>Drömmar och stenar </i>är, i skrivande stund, den enda av hennes böcker som översatts till svenska. På engelska finns dock ytterligare tre böcker - <a href="http://www.archipelagobooks.org/author.php?id=17"><span style="color: #38761d;"><i>Moving parts</i>, <i>Flaw</i> och <i>In red</i></span></a>. </span></div>
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
<i>Drömmar och stenar</i> är berättelsen om Warszawas återuppbyggande. Bit för bit staplas tegelsten på tegelsten; byggnader skjuter upp och fylls med lägenheter, möbler, människor. På födelsestadens ruiner monterar Tulli upp ett metafysiskt stadslandskap där gårdagens och nuets Warszawa kämpar om utrymmet.<br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
Medan jag läste<i> Drömmar och stenar</i> kom jag på mig själv med att jämföra boken med en samling byggklossar. Beståndsdelarna finns där redan från början, men slutresultatet beror helt på hur de sammanfogas. Ingenting är bestående i Tullis skildring av Warszawa, allt bryts ständigt ner eller ändrar form. För de som återstod av stadens invånare efter andra världskriget var de mänskliga och geografiska förändringarna enorma: <a href="http://www.um.warszawa.pl/en/articles/1944"><span style="color: #38761d;">nära 90% av staden</span></a> låg i ruiner och <a href="http://www.warsawuprising.com/faq.htm#Warsaw%20Ghetto%20Uprising"><span style="color: #38761d;">hundratusentals</span></a> ur befolkningen hade dödats. Staden som den en gång varit fanns bara kvar i människors minnen, men inte heller där var den skyddad mot förändring:<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Minnen är som flisor som flyger när man hugger ved. De blir kvar där de fallit, när man redan eldat upp veden i ugnen. När de trampats ned av skor och dränkts av regn ändrar de så sakteliga kulör. När man nu inte kan förvara eller rädda någonting, hur skulle minnena kunna stå emot förändringar?"</blockquote>
<i>Drömmar och städer</i> för tankarna till de poetiska stadsskildringarna i <a href="http://www.jeanettewinterson.com/pages/journalism_01/journalism_01_item.asp?journalism_01ID=171"><span style="color: #38761d;">Calvinos <i>De osynliga städerna</i></span></a>, men också till <a href="http://blogs.lib.berkeley.edu/mrc.php/city-symphonies"><span style="color: #38761d;">stadssymfonier</span></a> (bildmontage av stadsmiljöer satta till musik) som <a href="http://www.imdb.com/name/nm0716585/"><span style="color: #38761d;">Godfrey Reggios</span></a> <a href="http://www.koyaanisqatsi.org/films/film.php"><span style="color: #38761d;">Quatsitrilogi</span></a>. <br />
<i><br /></i>
<i><br /></i>
<i>Trailer för Koyaanisqatsi, den första filmen i Qatsitrilogin, från <a href="http://www.youtube.com/user/LeCinephobe"><span style="color: #38761d;">LeCinephobes Youtubekanal</span></a>:</i><br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/1jM2WA2WbDc" width="560"></iframe>
<br />
<br />
<br />
Frågan som återkommer boken igenom är vad staden egentligen är - en utstuderad maskin eller en levande organism? Ingenjörer och stadsbyggnadskontor ersätts förr eller senare och politiska ideal skiftar, men stenarna och fundamenten kvarstår. De minnen som finns inristade i dem lever längre än människorna. <br />
<i><br /></i>
<i>Drömmar och stenar</i> är en krävande bok med ett berättargrepp som förmodligen inte faller alla läsare i smaken, men för den som trots allt ger den en chans väntar en unik läsupplevelse med ett fantastiskt språk och oväntade perspektiv på omvärlden.<br />
<br />
<ul>
<li><a href="http://wordswithoutborders.org/article/from-dreams-and-stones"><span style="color: #38761d;">Ett utdrag</span></a> ur den engelska översättningen av boken kan läsas på <a href="http://wordswithoutborders.org/"><span style="color: #38761d;">Worlds without borders hemsida</span></a>.</li>
</ul>
<ul>
<li>För den som vill veta mer om polsk litteratur och kultur rekommenderas besök på <a href="http://www.bookinstitute.pl/w-instytucie,o-nas.html"><span style="color: #38761d;">The Polish Book Institute</span></a> samt <a href="http://www.culture.pl/web/english"><span style="color: #38761d;">Culture.pl</span></a>. </li>
</ul>
<ul>
<li><a href="http://www.britishpathe.com/"><span style="color: #38761d;">British Pathe</span></a> har en <a href="http://www.britishpathe.com/video/rebuilding-warsaw-2"><span style="color: #38761d;">kortfilm på sin hemsida</span></a> från återuppbyggnadsarbetet i Warszawa 1947.</li>
</ul>
Fredhttp://www.blogger.com/profile/04422281080499373456noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-37105903178844376912013-03-06T20:37:00.001+01:002016-01-01T14:39:27.150+01:00Bok 44: Profetmorden, Mehmet Murat Somer (Turkiet)<a href="http://img829.imageshack.us/img829/4930/profetmorden.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a>
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-O7PrgEfhn58/VoZ0DE5AljI/AAAAAAAAAHA/Xec0P-7D4Kg/s1600/profetmorden.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://4.bp.blogspot.com/-O7PrgEfhn58/VoZ0DE5AljI/AAAAAAAAAHA/Xec0P-7D4Kg/s200/profetmorden.jpg" width="119" /></a><a href="http://4.bp.blogspot.com/-O7PrgEfhn58/VoZ0DE5AljI/AAAAAAAAAHA/Xec0P-7D4Kg/s1600/profetmorden.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"></a><br />
<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Det var alltid någon form av missöde eller olycka. I polisens register sorteras de utanundantag in under 'olösta fall'. Om det inte rörde sig om mord var det alltid våra <br />
flickor själva som fick skulden. Så även i detta fall. Påtänd, berusad transvestit innebränd i sitt hem! Jag svor högt för mig själv, men det räckte inte för att bli av med vreden."</blockquote>
<br />
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
<a href="http://varldslitteratur.se/person/mehmet-murat-somer"><span style="color: #38761d;">Mehmet Murat Somer</span></a> (f. 1959) är för närvarande bosatt i Istanbul. Han har tidigare bland annat arbetat som ingenjör vid Sony och chef för Citibank. För närvarande är han verksam som författare och ledarkonsult. <i>Profetmorden</i> är den första av sex planerade böcker i <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Hop-%C3%87iki-Yaya#cite_note-TG01-2"><span style="color: #38761d;">Hop-Çiki-Yaya-serien</span></a>, den andra boken - <a href="http://varldslitteratur.se/bok/lustmordet-0"><span style="color: #38761d;">Lustmordet</span></a> - kommer på svenska under 2013. <br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
En seriemördare är lös i Istanbul. En efter en dödas transvestiter som delar namn med bibliska profeter, och polisen gör inte mycket för att stoppa det. Det är med andra ord upp till bokens huvudperson - en namnlös nattklubbsägare, transvestit och datakonsult - att ta saken i sina egna händer. <br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner </b><br />
<br />
Med ena foten i Asien och den andra i Europa har <a href="http://snl.no/Tyrkia"><span style="color: #38761d;">Turkiet</span></a> länge varit en mötesplats för olika kulturer. Landet, som i sin nuvarande form bara existerat sedan 1923, har utgjort maktcentra för två stora riken under historiens lopp: det Bysantinska och sedan det Osmanska. Trots att en överväldigande majoritet av befolkningen är muslimsk har Turkiet en lång tradition av sekulärt styre.<br />
<br />
För en svensk publik är förmodligen <a href="http://varldslitteratur.se/person/yasar-kemal"><span style="color: #38761d;">Yasar Kemal</span></a> och nobelpristagaren <a href="http://varldslitteratur.se/person/orhan-pamuk"><span style="color: #38761d;">Orhan Pamuk</span></a> de mest välkända turkiska författarnamnen. De senaste åren har även två intressanta kvinnliga författare översatts till svenska - <a href="http://varldslitteratur.se/person/asli-erdogan"><span style="color: #38761d;">Asli Erdogan</span></a> och <a href="http://varldslitteratur.se/person/elif-shafak"><span style="color: #38761d;">Elif Shafak</span></a>. Deras romaner har, liksom Somers, ett starkt fokus på Istanbul.<br />
<br />
Profetmorden är en snabbläst och ganska lättsmält bok som stilmässigt påminner mycket om en noirdeckare (ett intryck som förstärks av bokomslaget, som pryds av den rökande, svartklädda huvudpersonen). Som underhållning för stunden håller romanen absolut måttet - ond bråd död blandas med nattklubbsliv, medan nätchatt och popkulturreferenser avlöser varandra. Tråkigt blir det aldrig.<br />
<br />
Det romanen faller lite på är avsaknaden av persondjup och miljödetaljer. Ofta känns det som om författaren koncentrerar sig så mycket på hur han ska ta karaktärerna från punkt A till punkt B att han glömmer att ge dem personlighet och verklighetsförankring. Förhoppningsvis kommer Somer att utveckla huvudkaraktärerna mer i de kommande böckerna.<br />
<br />
Två intressanta intervjuer med Mehmet Murat Somer: den första i <a href="http://www.guardian.co.uk/books/2008/may/14/crimebooks.chriswiegand"><span style="color: #38761d;">The Guardian</span></a> och den andra på <a href="http://detectivesbeyondborders.blogspot.se/2009/01/interview-with-mehmet-murat-somer.html"><span style="color: #38761d;">Detectives Beyond Borders blog</span></a> (en <a href="http://detectivesbeyondborders.blogspot.se/"><span style="color: #38761d;">blogg</span></a> som rekommenderas varmt till de som är nyfikna på internationella deckare). Fredhttp://www.blogger.com/profile/04422281080499373456noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-76028278710917155582013-02-25T02:39:00.000+01:002013-02-25T02:40:45.234+01:00Bonusbok: Atlas över avlägsna öar, Judith Schalansky (Tyskland)<a href="http://www.pequod.se/wp-content/uploads/2012/12/atlas-framsida_280x391.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://www.pequod.se/wp-content/uploads/2012/12/atlas-framsida_280x391.jpg" width="143" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Paradiset är en ö. Helvetet också." </blockquote>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
Författaren och formgivaren Judith Schalansky (f. 1980) växte upp i isolationens DDR-Tyskland. Hon fascinerades tidigt av berättelser om avlägsna platser och kallar sig själv för ett "Atlasbarn", eftersom hon i brist på verkliga utlandsresor fick färdas i fantasin med hjälp av kartböcker.<br />
<br />
Efter att under flera år ha varit verksam som grafiker och föreläsare, gav Schalansky 2008 ut sin första skönlitterära bok: <i>Blau steht dir nicht</i>. <i>Atlas över avlägsna öar</i>, som utkom året därpå, utsågs till 2009 års vackraste bok av <a href="http://www.stiftung-buchkunst.de/de/die-schoensten-deutschen-buecher/2009/wettbewerb/book/9365/"><span style="color: #38761d;">Stiftung Buchkunst</span></a>. Hennes tredje bok - <a href="http://www.new-books-in-german.com/english/1033/335/335/129002/design1.html"><span style="color: #38761d;"><i>Giraffens hals</i></span></a> - utkommer på svenska under 2013 (info från boken).<br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
<i>Atlas över avlägsna öar</i> har undertiteln: <i>Femtio öar som jag aldrig har besökt och aldrig kommer att besöka</i>. Läsaren kan med andra ord redan innan öppnandet av boken att gissa sig till att det inte rör sig om en vanlig kartbok. Snarare är det en drömsk skildring av öar utifrån ett brottstycke av deras historia. Här berättas det om naturkatastrofer och myterier, mikrodiktaturer och utopier.<br />
<br />
Några av öarnas namn är bekanta: <a href="http://snl.no/Saint_Helena"><span style="color: #38761d;">Sankta Helena</span></a>, där Napoleon tillbringade sina sista dagar; <a href="http://snl.no/Iwo_Jima"><span style="color: #38761d;">Iwo Jima</span></a>, <a href="http://snl.no/P%C3%A5ske%C3%B8ya"><span style="color: #38761d;">Påskön</span></a>, <a href="http://snl.no/Christmas_Island/australsk%20territorium"><span style="color: #38761d;">Julön</span></a>, <a href="http://snl.no/Bounty"><span style="color: #38761d;">Bountymyteristernas</span></a> <a href="http://snl.no/Pitcairn_Island"><span style="color: #38761d;">Pitcairn</span></a>. Andra befinner sig i historieböckernas marginaler - karga platser befolkade enbart av sälar, fåglar, och en och annan valjägare. För några av sina upptäckare representerar de fängelser, för andra frihet. De har alla sina historier att berätta.<br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
"Det är hög tid att vi börjar räkna kartografin till poesin och erkänner
att atlasen hör till skönlitteraturen [...]", skriver Schalansky i
bokens förord. En åsikt som hon bland annat grundar på att platsnamn ofta säger mer om den förmente "upptäckaren" och politiska intressen än om platsen ifråga. Den ryska staden <a href="http://snl.no/Volgograd./by"><span style="color: #38761d;">Volgograd</span></a> bar t.ex. i nära 400 år namnet Tsaritsyn, innan den döptes om till Stalingrad, och därefter (1961) fick sitt nuvarande namn. I Australien <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Australian_place_names_changed_from_German_names"><span style="color: #38761d;">döptes ett stort antal platser med tyska namn om</span></a> till följd av första världskriget, och återfick inte sina ursprungsnamn förrän 1935. Namndisbyten om <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Persian_Gulf_naming_dispute"><span style="color: #38761d;">Periska Viken contra Arabiska Viken</span></a> inte heller att förglömma.<br />
<br />
Kartornas världsbilder är med andra ord både subjektiva och föränderliga. 1963 sköt en ny ö - <a href="http://snl.no/Surtsey"><span style="color: #38761d;">Surtsey</span></a> - plötsligt upp över havsytan, 2012 togs ön <a href="http://www.bbc.co.uk/news/world-asia-20442487"><span style="color: #38761d;">Sandy Island</span></a> bort från såväl Google Maps som National Geographics kartor efter att ett forskningsteam bevisat att den inte existerade. <br />
<br />
<i>Atlas över avlägsna öar</i> är inte en bok som ska sträckläsas, utan snarare en som ska njutas en liten bit i taget. De minutiösa kartorna och de korta berättelserna som åtföljer dem är både vackra och ger ett sug efter mer. Allt är dock inte drömmar och äventyr. Många av skildringarna bär vittnen om kolonialismens och exploateringens fasor: stränder röda av ruttnande valkött, fördrivna urbefolkningar, ekosystem som aldrig kommer att återhämta sig. <br />
<br />
Schalanskys bok är inte riktigt skönlitteratur, men inte heller enbart en faktaskildring. Snarare erbjuder den ett perspektiv, bland många andra, på verkligheten. Det är en bok jag inte skulle tveka att sätta i händerna på en gäst eller vän - oavsett ålder eller bakgrund. Den väcker upptäckarglädje och nyfikenhet hos läsaren, och är dessutom riktigt, riktigt snygg.<br />
<br />
<br />
<i>Lite boktips för den som redan läst Atlas över avlägsna öar:</i><br />
<br />
<br />
<u>Klassiska böcker som utspelar sig på öar</u><br />
<br />
<i>Gullivers resor</i>, Jonathan Swift<br />
<i>Robinson Crusoe</i>, Daniel Defoe<br />
<i>Skattkammarön</i>, Robert Louis Stevenson<br />
<i>Den hemlighetsfulla ön</i>, Jules Verne<br />
<i>Flugornas herre</i>, William Golding<br />
<br />
<br />
<u>Faktaböcker</u><br />
<br />
<a href="http://simonwinchester.com/books/atlantic/"><span style="color: #38761d;"><i><span itemprop="name">Atlantic: A Vast Ocean of a Million Stories</span></i>, Simon Winchester</span></a><br />
Flertalet av <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Bengt_Danielsson"><span style="color: #38761d;">Bengt Danielssons</span></a> och <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Thor_Heyerdahl"><span style="color: #38761d;">Thor Heyerdahls</span></a> böcker (med förbehållet av att de är av sin tid)<br />
<br />
<u><br /></u>
<u>Andra skönlitterära skildringar</u><br />
<br />
<a href="http://varldsbokbloggen.blogspot.se/2012/07/bok-29-jamaica-kincaid-x-2-antigua-och.html"><span style="color: #38761d;"><i>Annie-John</i>, Jamaica Kincaid</span></a><br />
<a href="http://varldsbokbloggen.blogspot.se/2012/12/bok-39-tales-of-tikongs-epeli-hauofa.html"><span style="color: #38761d;"><i>Tales of the Tikongs</i>, Epeli Hau'ofa </span></a><br />
<a href="http://varldslitteratur.se/bok/en-sk%C3%B6rd-av-t%C3%A5rar"><span style="color: #38761d;">En skörd av tårar, Edwidge Danticat</span></a><br />
<a href="http://manybooks.net/titles/beckelouetext03breep10.html"><span style="color: #38761d;"><i>By Reef and Palm and Other Stories</i>, Louis Becke</span></a><br />
<br />
<a href="http://www.norstedts.se/bocker/utgiven/2010/Host/dagerman_stig-de_domdas_o-inbunden/"><span style="color: #38761d;"><i>De dömdas ö</i>, Stig Dagerman</span></a> (<a href="http://litteraturbanken.se/#!forfattare/DagermanS/titlar/DeDomdasO/sida/1/etext"><span style="color: #38761d;">finns som e-bok på Litteraturbanken</span></a>)<br />
<a href="http://www.bazarforlag.se/titel/myteriet-pa-bounty/6216"><span style="color: #38761d;"><i>Myteriet på Bounty</i>, John Boyne</span></a> (alt. <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Myteriet_p%C3%A5_Bounty_%28bok%29"><span style="color: #38761d;">den gamla Nordhoff/Hall boken</span></a> om samma händelse)<br />
<a href="http://kulturdelen.blogspot.se/2007/09/grdagens-av-umberto-eco.html"><span style="color: #38761d;"><i>Gårdagens ö,</i> Umberto Eco</span></a><br />
<a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%B6rn%C3%B6n_%28bok%29"><span style="color: #38761d;"><i>Björnön,</i> Alistair McLean</span></a><br />
<br />Fredhttp://www.blogger.com/profile/04422281080499373456noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-29079365943092614682013-02-19T23:37:00.001+01:002016-01-01T14:40:49.445+01:00Bok 43: A history of the world in 10½ chapters, Julian Barnes (Storbritannien)<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-24UwtiuAwUo/VoZz-EgHFFI/AAAAAAAAAFc/r8Qcp5hHFRA/s1600/a%2Bhistory%2Boftheworld.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://3.bp.blogspot.com/-24UwtiuAwUo/VoZz-EgHFFI/AAAAAAAAAFc/r8Qcp5hHFRA/s200/a%2Bhistory%2Boftheworld.jpg" width="137" /></a></div>
<a href="http://img707.imageshack.us/img707/6581/ahistory.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"> </a><br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"We lie here in our hospital bed of the present (what nice clean sheets we get nowadays) with a bubble of daily news drip-fed into our arm. [...] And while we fret and writhe in bandaged uncertainty - are we a voluntary patient - we fabulate. We make up a story to cover the facts we don't know or can't accept; we keep a few true facts and spin a new story round them. Our panic and our pain are only eased by soothing fabulation; we call it history."</blockquote>
<br />
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
<a href="http://www.julianbarnes.com/biography.html"><span style="color: #38761d;">Julian Barnes</span></a> (f. 1964) studerade moderna språk i London och Oxford, och var bland annat verksam som recensent innan han 1980 slog in på författarbanan med romanen <a href="http://www.julianbarnes.com/bib/metroland.html"><i><span style="color: #38761d;">Metroland</span></i></a>. Sedan dess har han skrivit ett stort antal romaner (och åtskilliga deckare under pseudonymen Dan Kavanagh) samt nominerats till Booker Priset tre gånger. Debutromanen <i><a href="http://www.imdb.com/title/tt0119665/"><span style="color: #38761d;">Metroland</span></a> </i>filmatiserades 1997.<br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
<i>A History of the world in 10½ chapters</i> (1989) är en av Barnes mest omdiskuterade och uppmärksammade romaner. Handlingen, som är uppdelad i korta episoder, tar sin utgångspunkt i syndafloden. Därefter rör den sig framåt genom världshistorien - via flotten Medusa och Förintelsen till filminspelningar och månfärder.<br />
<br />
Trots det ambitiösa upplägget är Barnes stil både lättläst och humoristisk, fiktiv och faktaspäckad. Med trämaskarna som ständiga följeslagare rör sig människorna genom historien, från dårskap till dårskap, från storhet till storhet.<br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
Valet av boken för Storbritannien var ett förvånansvärt lätt. <i>A history of the world...</i> hade stått och samlat damm i min bokhylla sedan flera år tillbaka när jag fick den rekommenderad av mina medvolontärer på e-boksarkivet <a href="http://www.gutenberg.org/"><span style="color: #38761d;">Projekt Gutenberg</span></a>. Superlativ staplades på superlativ och byggde upp förväntningar bortom rim och reson. Det var med andra ord knappast överraskande att boken till att börja med gjorde mig lätt besviken, men detta första intryck varade lyckligtvis inte länge.<br />
<br />
Romanen börjar med en tragikomisk skildring av Noaks ark. Gubben Noak själv visar sig snart vara en sadistisk suput som inte drar sig för att frossa på den ena utrotningshotade arten efter den andra (lite som en forntida föregångare till <a href="http://www.guardian.co.uk/lifeandstyle/2003/mar/09/foodanddrink.features15"><span style="color: #38761d;">Charles Darwins Gourmet klubb</span></a>). Djuren själva gör sitt bästa för att slippa bli uppmärksammade och uppätna. <br />
<br />
Därefter följer vitt skilda noveller och essäer: ett gisslandrama, en rättegång mot trämaskar, skeppsbrott, vansinne, sökandet efter arken. Gemensamt för flertalet av huvudpersonerna i (de i många fall verklighetsbaserade) berättelsernas är deras alienation från omvärlden - vare sig det beror på psykisk ohälsa, isolation eller separation från familj och hemland. De söker efter ett fotfäste på tillvarons gungfly, men det slutar ofta med att marken ger vika under deras fötter. Samtidigt är meningsskapandet nödvändigt, för vad är egentligen alternativet?: <br />
<blockquote class="tr_bq">
"And so it is with love. We must believe in it, or we are lost. We may not obtain it, or we may obtain it and find it renders us unhappy; we must still believe in it. If we don't, then we merely surrender to the history of the world and someone else's truth."</blockquote>
Styrkan i <i>A history of the world in 10½ chapters</i> ligger i novellernas variation och Barnes förmåga att väva samman teman och händelse till en helhet. Det är den typ av bok som belönar läsaren med nya insikter vid varje omläsning, och dess lättillgänglighet gör den till ett idealt val för bokklubbsläsning. <br />
<br />
<i><a href="http://www.julianbarnes.com/"><span style="color: #38761d;">Julian Barnes hemsida</span></a> är fullmatad med allt från ljud- och videoklipp till recensioner, författarinformation och länkar till korta berättelser. Den är väl värd ett besök. </i><br />
<br />
<b>Presskonferens med Julian Barnes i samband med att han belönades med Booker Priset: </b><br />
(Video tillgänglig via <a href="http://www.youtube.com/user/telegraphtv?feature=watch"><span style="color: #38761d;">The Telegraphs Yotubekanal</span></a>)<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/mBtZN7UJn6o" width="560"></iframe>
<br />
<br />Fredhttp://www.blogger.com/profile/04422281080499373456noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-55294594650181571012013-01-16T19:36:00.000+01:002016-01-01T14:41:36.346+01:00Bok 42: Qatari Voices (Qatar)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-4qXWGK1xHSE/VoZ0DIbnpdI/AAAAAAAAAGA/-UvIz_uegt4/s1600/qatari%2Bvoices.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://1.bp.blogspot.com/-4qXWGK1xHSE/VoZ0DIbnpdI/AAAAAAAAAGA/-UvIz_uegt4/s200/qatari%2Bvoices.jpg" width="130" /></a></div>
<a href="http://img708.imageshack.us/img708/7241/qatarivoices.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a><br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"They thought it was too much, it should happen more slowly; change should be more gradual. This idea is normal. Sudden change is worrisome: we get used to things being done in a certain way. But that's not a reason to turn our backs on change. Yes, there will be some problems and some mistakes. But that's inevitable; that's how life is." </blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
- Mashaal Salman Rashid, <i>The Secret Smile of Change</i></blockquote>
<br />
<br />
<br />
<b>Om boken och författarna</b><br />
<br />
Essäerna i antologin <i>Qatari Voices</i> (2010) skrevs i samband med ett antal workshops i kreativt skrivande i Qatar. De studenter som deltog läste allt från medicin och företagsekonomi till internationella relationer - gemensamt för samtliga var dock att de skrev sina texter på engelska. Bokens redaktörer - <a href="http://www.mohanalakshmi.com/"><span style="color: #38761d;">Mohanalakshmi Rajakumar</span></a> och <a href="http://carolhenderson.com/"><span style="color: #38761d;">Carol Henderson</span></a> - är båda verksamma som författare och föreläsare.<br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
<a href="http://snl.no/Qatars_historie"><span style="color: #38761d;">Qatar</span></a> är ett av arabvärldens minsta länder och har under de senaste två decennierna utvecklats i en alltmer liberal riktning. Landet blev självständigt 1971, efter mer än 50 år som brittiskt protektorat. Med sina stora tillgångar på olja och naturgas har Qatar en mycket god ekonomi, vilket bl.a. medfört satsningar på högre utbildningar. En stor del av <a href="http://snl.no/Qatars_befolkning"><span style="color: #38761d;">landets befolkning</span></a> utgörs idag av gästarbetare.<br />
<br />
Kvalitén på essäerna i <i>Qatari Voices</i> är, litterärt sett, ganska medelmåttig. Detta innebär dock inte att de saknar intressanta vinklingar. Teman som dyker upp om och om i texterna är t.ex. kvinnors rätt till utbildning, familjerelationer samt landets snabba identitetsförändring. Gemensamt för alla dessa aspekter är hur de påverkats av utveckling och ekonomiska framgångar. Det Qatar som författarna växt upp i skiljer sig väsentligt från föräldrargenerationens, både vad gäller kvinnors rättigheter och brytningar med gamla traditioner.<br />
<br />
En av novellerna - Mashaael Salman Rashids <i>The Secret smile of change</i> - beskriver hur författaren skjutsas till universitetet av sin äldre bror. Fram tills nu har hon hemlighållit att klasserna kommer att bestå av både män och kvinnor - något hon är säker på att hennes föräldrar inte skulle godkänna. När hon nämner det för sin bror stannar han bilen, men väljer till slut ändå att släppa av henne vid universitetet. Andra författare beskriver sina farmödrars och mormödrars liv med en blandning av beundran inför deras karaktärsstyrka och lättnad över att ha mer frihet i sina egna liv. I takt med att välståndet i Qatar växt har också nya arbeten börjat växa fram - avancerade yrken inom olje- och gasindustrin som är öppna även för kvinnor. <br />
<br />
Utvecklingen har dock också medfört en oro för kulturell identitetsförlust och uppluckrande av familjeband. Går det att öppna upp landet för utländska intressen utan att samtidigt förlora gamla värderingar och traditioner? Här har författarna skilda åsikter: några menar att globaliseringen utgör ett hot mot samhället medan andra ser utvecklingen som något naturligt. <br />
<br />
I mina ögon ligger antologins egentliga värde inte så mycket i innehållet som i vad den representerar: en vilja att nå ut och berätta om vardagen i Qatar, en början på en litterär dialog, en grund att diskutera samhällets utveckling utifrån. Texterna är definitivt läsvärda för den som t.ex. studerar internationella relationer, däremot är jag tveksam till att rekommendera dem till de mer ytligt intresserade. <br />
<br />
<span class="st"><a href="http://www.bqfp.com.qa/"><span style="color: #38761d;">Bloomsbury Qatar Foundation Publishing</span></a> har en hel del intressanta videoklipp med författare på sin <a href="http://www.youtube.com/user/bqfpublishing?feature=watch"><span style="color: #38761d;">youtubekanal</span></a>. Bland annat ett med </span>Saad Al Matwi, som skrivit en av texterna i <i>Qatari Voices</i>:<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="allowfullscreen" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/lZSi97vFkEk?list=UUWdbJDwEIG4446HyB7n7AVA" width="560"></iframe>
Fredhttp://www.blogger.com/profile/04422281080499373456noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-44555936947678738752013-01-07T17:31:00.001+01:002016-01-01T14:42:07.100+01:00Bok 41: The Free Negress Elisabeth, Cynthia McLeod (Surinam)<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-itpmT34JWLs/VoZ0D6ugbuI/AAAAAAAAAG0/ez08PbLgedc/s1600/thefreenegress.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://1.bp.blogspot.com/-itpmT34JWLs/VoZ0D6ugbuI/AAAAAAAAAG0/ez08PbLgedc/s200/thefreenegress.jpg" width="127" /></a></div>
<a href="http://img577.imageshack.us/img577/628/thefreenegresselisabeth.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a><br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"'Do you think slavery will ever be abolished?'<br />
'I don't think so, no. Perhaps one day, in the distant future, but not in our day. And if it does happen, then, then...'<br />
'What then?' asked Willem, curious to hear what she would say next.<br />
'Then Suriname will cease to exist. Or rather, Suriname as I know it will cease to exist. I can't imagine it otherwise, since the country and everything in it exists in and through slavery,' said Elisabeth."</blockquote>
<br />
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
Cynthia McLeod föddes 1936 i Surinams huvudstad Paramaribo, och är dotter till landets förste president. Hon utbildade sig till språklärare i Nederländerna och Surinam samt kom, 1987 ut med sin första roman - <i>Hoe duur was de suiker? - </i>en historisk skildring av 1700-talets sockerindustri. Den verklighetsbaserade romanen <i>The Free Negress Elisabeth</i> (2000) utgår från hennes egen studie <i>Elisabeth Samson; een vrije zwarte vrouw in het achttiende-eeuwse Suriname, </i>vilken i sin tur utgör slutprodukten av mer än 10 års arkivforskning (info från boken samt <a href="http://www.winternachten.nl/winternachten/deelnemerpagina.php?deelnemer_id=0068&taal=engels"><span style="color: #38761d;">Writers Unlimited</span></a>). <br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
<i>The Free Negress Elisabeth</i> är berättelsen om Elisabeth Samson, en fri svart kvinna i ett Surinam präglat av slaveri, vinningslystnad och stridigheter. Elisabeth föddes 1715 som dotter till en frigiven slav och uppfostrades till en privilegierad tillvaro i sin vite svågers hem. På grund av sin drivenhet och intelligens fick hon snabbt ett stort administrativt ansvar i svågerns handelsföretag.<br />
<br />
Elisabeth Samson hör till sitt lands mest kontroversiella historiska gestalter -
å ena sidan en skicklig affärsidkare som mot alla odds nådde framgångar
i ett djupt rasistiskt samhälle; å andra sidan en svart kvinna som var
slavägare, och vars förmögenhet grundades på slavarbete. <br />
<br />
För eftervärlden är hon kanske allra mest känd på grund av två rättstvister. I den första av dessa anklagades hon för att ha förtalat en vit man och utvisades till Nederländerna under den tid åtalet pågick; i den andra var det hon själv som kämpade för rätten att få gifta sig med en vit man.<br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
Surinam är med sina <a href="http://snl.no/Surinam"><span style="color: #38761d;">163 265 km² </span></a>Sydamerikas minsta självständiga land. Landet började koloniseras av Storbritannien under slutet av 1600-talet, och utnyttjades då främst för plantageodling av kakao, kaffe, socker och bomull. Arbetskraften på plantagen utgjordes av slavar som fördes dit från Afrika. Kolonin övertogs 1667 av Nederländerna, som med några korta undantag behöll kontrollen fram tills landet fick inre självständighet 1954 (helt självständigt blev Surinam inte förrän 1975). Slaveriet avskaffades först 1863 (källa: <a href="http://snl.no/Surinam/historie"><span style="color: #38761d;">Store Norske Leksikon</span></a>).<br />
<br />
Efter några korta efterforskningar insåg jag att mina bokurvalsmöjligheter för landet var starkt begränsade. Det fanns många lockande författare, men bara ett fåtal böcker var översatta till ett språk jag behärskade. I slutändan kom det att stå mellan Cynthia McLeods <i>The Free Negress Elisabeth</i> och aktivisten <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Anton_de_Kom"><span style="color: #38761d;">Anton de Koms</span></a> <i>We slaves of Suriname</i> (1934). Av dessa båda var McLeods roman betydligt lättare att få tag i.<br />
<br />
Redan efter den första sidan insåg jag att jag stod inför en läsupplevelse över det vanliga. Vid romanens början står Elisabeth framför panoramafönstren i svågerns villa och ser ut över Surinamfloden. Därutanför pågår vardagslivet i huvudstaden Paramaribo för fullt: tältbåtar färdas mot plantagen längre uppåt floden; vita män och kvinnor gör sina inköpsrundor åtföljda av svarta slavar; kommersen är i full gång. Synintrycken som McLeod målar upp är påtagliga utan att texten känns tungrodd. Den långa research författaren gjorde innan hon började skriva har burit frukt i form av tusentals smådetaljer som strilar genom berättelsens sidor och skänker den trovärdighet.<br />
<br />
Fokus i romanen ligger på Elisabeths tid som ung kvinna i Paramaribo, exilen i Nederländerna, och hennes långa kärleksförhållande med den nederländske soldaten Carl Otto Creutz. Slutet av boken, som ägnas åt de sista åren av hennes liv greppar över en större tidsrymd och känns mer som ett bokslut. Genom att fokusera på Samsons kamp mot rasism och fördomar har McCloud skapat en person som
det är lätt att sympatisera med, men hon väjer samtidigt inte för
att visa upp den mer hänsynslösa och egocentriska sidan av sin huvudperson. <br />
<br />
Det tema som återkommer under hela romanen är Samsons och Creutz inställning till slaveriet. Elisabeth innehar en särställning i det Surinamesiska samhället genom att dels vara född fri, och dels ha en betydande förmögenhet. Samtidigt är hon, på grund av sin hudfärg, förbjuden att ingå äktenskap med en vit man, och flera av hennes familjemedlemmar är fortfarande slavar. Hon hjälper också till att administrera svågerns plantage, och passas själv upp av hushållets slavar. Creutz, som hon kommer att spendera en stor del av sitt liv med, har som huvuduppgift att jaga och ofta döda de slavar som lyckats rymma till ett liv i djungeln. Samtidigt skildras båda som betydligt humanare än många av sina grannar: de överarbetar inte slavarna, ser till att de får vård när de blir sjuka, och plågar dem inte för nöjes skull. De tar trots allt hand om "sina ägodelar". <br />
<br />
Samhällets hyckleri blir också påtagligt i skildringen av Samsons exil i Nederländerna. Medan hon, trots sin förmögenhet, inte bjuds in till guvernörens tillställningar i Paramaribo, ses hon i Nederländerna som spännande och exotisk och paraderas på de fina festerna. I kolonin utgör slavarna majoriteten av befolkningen och de vita lever i ständig oro för uppror, medan man i den homogena nederländska befolkningen kan ha en mer avslappnat rasistisk attityd. <br />
<br />
Cynthia McLeod ger i <i>The Free Negress Elisabeth</i> inte bara en inblick i en fascinerande historisk personlighet, utan också en levande bild av kolonialism och slaveri. Romanen utgör ett måste för den som vill få en större förståelse för vad slaverisystemet innebar och hur det kunde upprätthållas. Läs den.Fredhttp://www.blogger.com/profile/04422281080499373456noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-37266207238780909082012-12-16T20:47:00.002+01:002016-01-01T14:42:38.909+01:00Bok 40: Vi, Jevgenij Zamjatin (Ryssland) <br />
<blockquote class="tr_bq">
</blockquote>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-cDLvY3QDigU/VoZ0Ecz8KqI/AAAAAAAAAHA/oAqjHkJDe9M/s1600/veteranen.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://3.bp.blogspot.com/-cDLvY3QDigU/VoZ0Ecz8KqI/AAAAAAAAAHA/oAqjHkJDe9M/s200/veteranen.jpg" width="126" /></a></div>
<a href="http://img402.imageshack.us/img402/6112/18273168.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a><br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Hur jag välsignade murarnas och skrankornas gudomligt avgränsande vishet! Kanske är just detta den största av alla uppfinningar. Människan upphörde att vara ett vilt djur först sedan hon hade uppfört den första muren. Människan upphörde att vara en vilde först sedan vi hade uppfört Gröna Muren och sedan vi med den hade isolerat vår mekaniserade, fulländade värld från trädens, fåglarnas och djurens motbjudande tillvaro..."</blockquote>
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
Den ryske mariningenjören och författaren Jevgenij Zamjatin (1884-1937) blev tidigt en övertygad bolsjevik och var bland annat med om att organisera det beryktade myteriet på <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Battleship_Potemkin_uprising#The_Uprising"><span style="color: #38761d;">pansarkryssaren Potemkin</span></a> 1905. Genomslaget som författare kom 1913 med satiren <i>Provinsliv</i>, och efter revolutionen året därpå kom Zamjatin att få en betydande position i det nybildade Sovjetunionens kulturella cirklar.<br />
<br />
Satirerna och samhällskritiken föll dock i ond jord hos den allt mäktigare Josef Stalin - något som ledde till att Zamjatin 1932 emigrerade till Paris, där han levde fram till sin död. Den dystopiska romanen<i> Vi</i>, som är hans mest kända verk, kom ut på engelska 1924. Översättningen till ryska dröjde dock ända tills 1988 (information från <a href="http://snl.no/Jevgenij_Ivanovitsj_Zamjatin"><span style="color: #38761d;">Store Norske Leksikon</span></a> samt bokens baksida). <br />
<br />
<i>Vi </i>har nyligen kommit ut i en svensk nyöversättning, och det finns ytterligare två böcker av Zamjatin på svenska: <i>Draken och andra berättelser</i> (1981) samt <a href="http://dagensbok.com/2006/06/08/jevgenij-zamjatin-berattelse-om-det-viktigaste/"><span style="color: #38761d;"><i>Berättelsen om det viktigaste</i></span></a> (2008). <br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
Året är 2500 och i Den Enda Staten förbereder man sig inför uppskjutningen av rymdskeppet Integral. Med sig i lasten har skeppet propaganda som ska upplysa eventuella utomjordingar om det matematiskt riktiga sättet att leva.<br />
<br />
Romanens huvudperson, och Integrals chefskonstruktör, D-503 har hela sitt liv levt i trygg förvissning om Den Enda Statens makt och dess ledare Den Store Välgörarens välvilja. Efter ett möte med den vackra regimkritikern I-220 ställs dock alla invanda sanningar på ända. Gradvis involveras D-503 i rebellernas aktiviteter, samtidigt som han bävar inför de konsekvenser ett motstånd mot den totalitära regimen kan föra med sig...<br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
Jag får en märklig känsla av att ha flyttats tillbaka till min barndoms tidiga 90-tal när jag läser Zamjatins dystopiska framtidsroman, på den mytomspunna tid då skolbibliotek fortfarande använde sig av kortsystem och det fanns speciella hyllor avsedda för Science Fiction. Det vill säga - innan fantasyboomen satte igång på allvar och förvisade författare som <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Aldiss"><span style="color: #38761d;">Aldiss</span></a>, <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Jack_Vance"><span style="color: #38761d;">Vance</span></a> och <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Van_vogt"><span style="color: #38761d;">Van Vogt</span></a> till bibliotekets mörkare vrår... <br />
<br />
<i>Vi</i> gavs ut engelska för första gången 1924 - nästan tio år innan <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Aldous_Huxley"><span style="color: #38761d;">Aldous Huxleys</span></a> <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Brave_new_world"><span style="color: #38761d;"><i>Du sköna nya värld</i></span></a>, och decennier innan genreklassiker som <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Nineteen_Eighty-Four"><span style="color: #38761d;"><i>1984</i></span></a>, <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Fahrenheit_451"><span style="color: #38761d;"><i>Fahrenheit 451</i></span></a>, <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/A_Clock_Work_Orange"><span style="color: #38761d;"><i>A Clockwork Orange</i></span></a> och <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Kallocain"><span style="color: #38761d;"><i>Kallocain</i></span></a> - och det är troligt att den influerade flera av dem. Liksom i de senare böckerna så är det de mänskliga relationerna som utgör handlingens fokus. Huvudpersonen lever i ett samhälle där allt - från födelse till sexualliv och död - styrs av staten. Människorna bor i rum med glasväggar och staten administrerar de sexuella kontakterna.<br />
<br />
När berättelsen börjar har både D-503 och hans vän R sexuella relationer med kvinnan O. Mötet med I-220 innebär början till slutet för det tidigare samlivet. Besatt av I låter huvudpersonen de gamla relationerna förfalla och alieneras från det samhällssystem som han tidigare tagit för givet. Han skolkar från arbetet, bryter mot lagen, och bejakar känslor som samhället gjort sitt bästa för att utrota... <br />
<br />
För en nutida läsare för den värld som skildras i <i>Vi</i> lätt tankarna till DDR-Tyskland. Förutom den starka statliga kontrollen och indoktrineringen omges staten även av en grön mur, som befolkningen förbjudits att forcera. Vad som finns bortom den vet ingen, men varför skulle någon bry sig när de redan lever i den bästa av världar?<br />
<br />
Det verkligt skrämmande med det totalitära samhället i <i>Vi</i> är att det inte växt fram ur "ondska" och maktfullkomlighet, utan ur välvilja. Makthavarna tror sig verkligen ha hittat ett matematiskt påvisbart sätt att skapa ett lyckligt liv, och de är beredda att gå hur långt som helst för att försvara det rådande samhällssystemet.<br />
<br />
När man ser till det Europa vi lever i idag - med ökad extremnationalism, främlingsfientlighet, övervakning och maktcentralisering - känns Zamjatins roman närmast kusligt relevant. Hur långt är vi beredda att gå för att skydda våra ekonomiska intressen och vår levnadsstandard? Hur stor del av vår egen och andras frihet är vi beredda att offra? Det är inga lätta frågor att besvara, men de går inte heller att ignorera. Böcker som <i>Vi</i> påminner om att det är genom de val vi gör - passiva och aktiva - som det samhälle vi lever i formas.Fredhttp://www.blogger.com/profile/07908431126489528676noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-70920052558184546622012-12-01T01:36:00.000+01:002016-01-01T14:43:17.714+01:00Bok 39: Tales of the Tikongs, Epeli Hau'ofa (Fiji)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-vf--5GOURew/VoZ0DieOs7I/AAAAAAAAAFo/4fB4jJ-l2_E/s1600/talesofthetikongs.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://3.bp.blogspot.com/-vf--5GOURew/VoZ0DieOs7I/AAAAAAAAAFo/4fB4jJ-l2_E/s200/talesofthetikongs.jpg" width="125" /></a></div>
<a href="http://img10.imageshack.us/img10/9199/talesofthetikongs.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Tiko can't be developed, said Manu with a certainty of someone who knows, But the Wise Men of Tiko want to develop everything; everything, that is, except sex. Sex is too developed already; why else would Tiko have the highest population growth in the Pacific?" </blockquote>
<br />
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
Epeli Hau'ofas (1939-2009) biografi visar på omöjligheten i att hålla alltför strikt på riktlinjerna i denna typ av läsprojekt. Född i <a href="http://snl.no/Papua_Ny-Guinea"><span style="color: #38761d;">Papua Nya Guinea</span></a>, med föräldrar som var missionärer från <a href="http://snl.no/Tonga"><span style="color: #38761d;">Tonga</span></a>, studerade Hau'ofa bland annat på <a href="http://snl.no/Fiji"><span style="color: #38761d;">Fiji</span></a> och i <a href="http://snl.no/Australia"><span style="color: #38761d;">Australien</span></a>. Efter avslutad doktorsexamen i socialantropologi arbetade han universiteten i många av regionens småländer, blev den förste direktören för Rural Development Centre och bosatte sig slutligen på Fiji där han grundade Oceania Centre for Arts and Culture (information från boken).<br />
<br />
Att jag ville läsa en av Hau'ofas böcker var jag säker på - han räknas trots allt till de mest inflytelserika författarna från den melanesiska övärlden. Vilket land jag skulle läsa honom för var däremot svårare att avgöra. Till sist bestämde jag mig för Fiji, med tanke på att Hau'ofa hade en stark anknytning till landet under stora delar av livet.<br />
<br />
Eftersom Hau'ofa skrev på engelska, vilket är ett av Fijis officiella språk, är hans böcker mycket lätta att få tag på. Hans mest kända verk är romanen <i>Kisses in the Netherends</i>, <i>Tales of the Tikongs (1983)</i>, samt antologin <i>We Are the Ocean</i>. <i>Tales of the Tikongs</i> finns översatt till danska med titeln <i>Stillehavsfortællinger, </i>men finns vad jag vet ännu inte översatt till svenska.<i> </i><br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
På den fiktiva ön Tiko någonstans i Stilla Havet knackar utvecklingen på dörren. Vinningslystna exploatörer, skuldtyngda exkolonisatörer och inhemska profitörer vill alla forma öns framtid. Ortsbornas vilja är det ingen som frågar efter - demokrati är trots allt mindre viktigt än att tjäna pengar.<br />
<br />
I tolv korta berättelser fyllda av humor och satir låter Hau'ofa läsaren följa Tikobornas vitt skilda sätt att hantera mötet med utvecklingsivrarna. Från Manu, som med hot och list försöker bekämpa dem, till den karismatiske klockringaren och religionsgrundaren Toki Tumu.. <br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b> <br />
<br />
Litteratur från Fiji - finns det? Min första reaktion var: självklart; min andra var: men hur får jag tag på den? Större delen av det jag hittade på <a href="http://www.adlibris.com/se/"><span style="color: #38761d;">Adlibris</span></a> var böcker om landets historia, geografi eller politik (Landet hade under 2006 sin fjärde statskupp på 20 år!) - men skönlitteraturen lyste med sin frånvaro. En sökning i <a href="http://www.worldcat.org/"><span style="color: #38761d;">World Cat</span></a> gjorde mig inte mycket klokare. Här hittade jag visserligen en författare - <a href="http://www.worldcat.org/search?qt=worldcat_org_all&q=Joseph+Veramo"><span style="color: #38761d;">Joseph Veramo</span></a> - men hans böcker var utom ekonomiskt räckhåll. På <a href="http://www.themodernnovel.com/index.htm"><span style="color: #38761d;">The Modern Novel</span></a> hittade jag ännu ett namn - <a href="http://www.themodernnovel.com/fijian/nandan/sea.htm"><span style="color: #38761d;">Satendra Nandan</span></a>, men inte heller hans böcker gick att få tag på.<br />
<br />
Efter ytterligare eftersökningar slutade det äntligen med att jag hade två författare att välja på: Epeli Hau'ofa och <a href="http://kennethmckenney.blogspot.se/"><span style="color: #38761d;">Kenneth McKenney</span></a> - av vilka den senare föreföll mest känd för att ha skrivit en <a href="http://kennethmckenney.blogspot.se/p/squid.html"><span style="color: #38761d;">kärleksroman</span></a> om en dykare och en jättebläckfisk. Kort sagt: I valet och kvalet mellan Tikonger och tentakelspektakel (försök säga det fem gånger snabbt.) vann Hau'ofas bok överlägset. Och så här efter avslutad läsning är jag glad att den gjorde det. <br />
<br />
De episodiska berättelserna i <i>Tales of the Tikongs</i> handlar om människor som försöker göra det bästa (eller åtminstone det näst bästa...) av en situation de inte har kontroll över. Det är nästan omöjligt att välja ut några favoriter bland dem. Dels för att de alla håller mycket hög kvalitet, och dels på grund av att de flyter ihop genom sitt gemensamma persongalleri.<br />
<br />
Den jag kommer att ta med mig längst är märkligt nog egentligen ingen berättelse. I <i>Paths to Glory</i>, som bara är fem sidor lång, utsätts en ung man som återvänt till Tiko efter sina studier för omgivningens och släktingarnas förmaningar. "Uppför dig som en ur eliten. Kritisera inte kyrkan. Kritisera inte regeringen. Gör karriär.", blir han tillsagd av farbrodern. "Tänk på familjens rykte, skaffa barn, gör oss rika", uppmanar hans pappa. "Du hör hemma hos de utbildade, tro inte att du är en av oss", får han höra på den lokala baren. Med ord och attityd dras osynliga gränser upp, världen blir mindre, valmöjligheterna färre.<br />
<br />
Två komiska höjdpunkter är <i>The Wages of Sin</i> och <i>The Second Coming</i>. Den förra följer en kronisk rökare som sent en natt råkar rulla en cigarett av ett bibelblad. Försöken att göra bot och bättring, då och då avbrutna av dråpliga mardrömmar i vilka en vredgad Moses figurerar, gör bara allt värre - och roligare. I <i>The Second Coming</i>, som är en politisk satir om kampen för att rena Tiko från imperalistkulturen, får småbyråkrater och paragrafryttare sig en känga. Med tanke på att boken publicerades 1983 - enbart ett par år efter att Hau'ofa avslutat sitt arbete som direktör för Rural Development Centre - kan man gissa att han hämtat inspiration till situationerna därifrån.<br />
<br />
Om det är någon bok som <i>Tales of the Tikongs</i> påminner mig om så är det det irländske satirikern <a href="http://snl.no/Flann_O%27Brien"><span style="color: #38761d;">Flann O'briens</span></a> (pseudonym för Brian O'Nolan) <i>Klagomunnen</i>.
Även den skildrar en isolerad ö som utsätts för välvilliga
(post)koloniala antropologer, och liksom hos Hau'ofa är det inte bara de
utländska forskarna det ironiseras över utan också öbornas egna
reaktioner. <i>Klagomunnen</i> är dock i hög grad även en parodi på de många misärfrossande självbiografier som utkom på Irland under 30-talet. <br />
<br />
På ett allvarligare plan så finns det i samtliga berättelser en underliggande diskussion om den maktlöshet som infinner sig hos människor när de inte äger beskrivningarna av sin egen omvärld. Tiko är litet, Tiko är outvecklat, Tiko är beroende av de rikare ländernas välvilja och bistånd. Det är inte Tikoborna själva som formulerat dessa förminskande sanningar utan de gamla kolonisatörerna. Även de välvilliga och ständigt leende volontärarbetarna upprätthåller denna världsbild - med eller mindre medvetet. Till slut börjar även öborna själva spela med i denna syn på sitt samhälle för att kunna tillskansa sig bidrag från rika länder.<br />
<br />
Epeli Hau'ofa beskriver i essän <i>Our Sea of Islands</i> hur han själv i början av sin karriär accepterade de rådande beskrivningarna av önationerna, men efterhand tvingades inse att dessa omöjliggjorde all framtidstro och hopp om självständighet. För att citera ett av hans mest kända uttalanden: <br />
<blockquote class="tr_bq">
“We should not be defined by the smallness of our islands, but by the greatness of our oceans. We are the sea, we are the ocean, Oceania is us. We must wake up to this ancient truth and together use it to overturn all hegemonic views that aim ultimately to confine us again, physically and psychologically. It is time to create things for ourselves [...]"</blockquote>
<blockquote class="tr_bq">
- Epeli Hau'ofa</blockquote>
<br />
<i>Our Sea of Islands</i>, som går att läsa via <a href="http://savageminds.org/2009/01/23/epeli-hauofa-has-passed-away/"><span style="color: #38761d;">Our Savage Minds</span></a> hemsida, rekommenderas starkt.<br />
<br />
<a href="http://www.fijitimes.com/story.aspx?id=112135"><span style="color: #38761d;">Fiji Times Nekrolog över Epeli Hau'ofa</span></a>Fredhttp://www.blogger.com/profile/04422281080499373456noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-44128133647155734322012-11-27T17:48:00.003+01:002016-01-01T14:44:02.543+01:00Bok: 38: The Melancholy of resistance, László Krasznahorkai (Ungern)<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-mR9Fx-e1-qU/VoZz99dnZPI/AAAAAAAAAG4/rAloSFPGr6A/s1600/Themelancholy.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://1.bp.blogspot.com/-mR9Fx-e1-qU/VoZz99dnZPI/AAAAAAAAAG4/rAloSFPGr6A/s200/Themelancholy.jpg" width="138" /></a></div>
<a href="http://img547.imageshack.us/img547/8895/melancholyofresistance.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"[...] not too far away, somewhere in the direction of the city centre, just above the rooftops, a reddish glow was rising. A terrifying thought struck him: 'They've started burning things' [,,,]"</blockquote>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
<a href="http://www.krasznahorkai.hu/biography.html"><span style="color: #38761d;">László Krasznahorkai</span></a> föddes 1954 i <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Gyula,_Hungary"><span style="color: #38761d;">Gyula</span></a> i sydöstra Ungern. Han studerade juridik under ett antal år innan han slutligen började skriva på heltid. 1985 skedde det första av många samarbeten med landsmannen och filmregissören <a href="http://www.imdb.com/name/nm0850601/"><span style="color: #38761d;">Bela Tarr</span></a>, som bland annat filmatiserat <a href="http://www.imdb.com/title/tt0249241/"><span style="color: #38761d;"><i>The Melancholy of Resistance</i></span></a>. Krasznahorkai har belönats med ett flertal priser för sina böcker.<br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
En domedagsstämning vilar över ett isolerat samhälle någonstans i Ungern - det ligger en oro i luften och en misstänksamhet mellan människorna. Medan den veke Herr Eszter ägnar dagarna åt musik, planerar hans fru ett politiskt maktövertagande. Höjd ovan världsliga problem vandrar den naivt välvillige brevbäraren Valuska omkring med tankarna svävande bland stjärnor och galaxer. När en märklig cirkus anländer till samhället för att visa upp en gigantisk uppstoppad blåval når det anarkiska händelseförloppet sin kulmen...<br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
Ungern är ett land som jag hade mycket höga förväntningar på när jag började söka efter något lämpligt att läsa. Dels för att det är en av mina favoritförfattares (Peter Esterhazys) hemland, och dels på grund av att Ungern fascinerat mig ända sedan jag i 10-års åldern plöjde igenom Odette Ferrys vilt romantiserade böcker om <a href="http://snl.no/Elisabeth/keiserinne%20av%20%C3%98sterrike"><span style="color: #38761d;">Sissi (Elisabeth)</span></a> - kejsarinna av Österrike och drottning av Ungern under senare delen av 1800-talet.<br />
<br />
Landet, som hör till Europas allra äldsta länder, styrdes av Österrike från slutet av 1600-talet fram till 1918. I <a href="http://snl.no/Trianon-traktaten"><span style="color: #38761d;">Trianontraktatet</span></a>, som slöts mellan Ungern och första världskrigets segrarländer 1920, bekräftades självständigheten - men avtalet medförde också att Ungern tvingades avstå två tredjedelar av sina territorium till grannländerna. <br />
<br />
Vad gäller litteratur så är nog nobelpristagaren <a href="http://www.weylerforlag.se/forfattare/imre-kertesz/"><span style="color: #38761d;"><span class="st">Imre Kertész</span></span></a> samt <a href="http://www.weylerforlag.se/forfattare/peter-esterhazy/"><span style="color: #38761d;">Peter Esterhazy </span></a>och <a href="http://ramus.nu/?page_id=210"><span style="color: #38761d;">Péter Nádas</span></a> de mest internationellt kända ungerska författarna. En författare som också bör nämnas i sammanhanget är <a href="http://www.bosch-stiftung.de/content/language2/html/14169.asp"><span style="color: #38761d;">Charmissopristagaren</span></a> <span class="arena-value"><a href="http://ramus.nu/?page_id=634"><span style="color: #38761d;">Terézia Mora</span></a>, som gjorde sin svenska debut med romanen <a href="http://ramus.nu/?page_id=638"><span style="color: #38761d;"><i>Alla dagar</i></span></a> under 2011. Valet av </span>Krasznahorkai berodde dels på att jag fått hans böcker rekommenderade av ungerska bekanta, och dels på att jag länge varit en fan av Bela Tarrs filmer.<br />
<br />
<b>Trailer för <i>Werckmeister Harmonies</i> - Tarrs filmatisering av <i>The Melancholy of resistance</i>: </b><br />
<br />
<iframe allowfullscreen="allowfullscreen" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/nSY7rxr0n04?rel=0" width="420"></iframe>
<br />
<br />
Vid läsningens början kunde jag inte låta bli att dra paralleller till två böcker som jag tidigare recenserat på bloggen: <a href="http://varldsbokbloggen.blogspot.se/2012/08/bonusbok-stray-sod-country-patrick.html"><span style="color: #38761d;"><i>The Stray sod country </i></span></a>och <a href="http://varldsbokbloggen.blogspot.se/2012/10/bok-36-angel-maker-stefan-brijs-belgien.html"><span style="color: #38761d;"><i>The Angel maker</i></span></a>. Samtliga tre romaner utspelar sig i mindre städer (eller samhällen) som balanserar på gränsen mellan civilisation och kaos. Berättarperspektiven är dock vitt skilda - medan handlingen i de förra böckerna närmast följer antagonisterna är det i <i>The Melancholy of resistance</i> snarare dagdrömmaren Valuska som utgör handlingens huvudperson. <br />
<br />
Samtliga av bokens karaktärer skildras med en blandning av förståelse och distanserad humor. Det långsamma tempot och de evighetslånga meningarna (som utgör två av Krasznahorkais kännetecken) tvingar läsaren till uppmärksamhet och eftertanke. Att läsningen trots allt flyter på så strömmande och organiskt som den gör förtjänar både författaren och översättaren (European Translation prize-vinnaren <a href="http://www.georgeszirtes.co.uk/"><span style="color: #38761d;">George Szirtes</span></a>) en eloge för. <br />
<br />
Som inbiten litteraturvetare kan jag inte låta bli att se det intressanta i att Krasznahorkai använder just valen som katalysator för kaos och våld. Havsmonstrets funktion som kaosagent går att spåra ända tillbaka till den fasansfulla bibliska <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Leviathan"><span style="color: #38761d;">Leviathan</span></a> och den babyloniska havsgudinnan <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Tiamat"><span style="color: #38761d;">Tiamat</span></a>. Längre fram i litteraturhistorien kommer nog de flesta som hör ordet val att tänka på <a href="http://snl.no/Herman_Melville"><span style="color: #38761d;">Herman Melvilles <i>Moby-Dick</i></span></a>, och i den samtida litteraturen kan man finna ett bra exempel på temat i <a href="http://www.themodernword.com/columns/cisco_001.html"><span style="color: #38761d;">New Weird</span></a><i>-</i>författaren <a href="http://www.randomhouse.com/author/20568/china-mieville?sort=best_13wk_3month"><span style="color: #38761d;">China Mievilles</span></a> <a href="http://www.randomhouse.com/book/114260/kraken-by-china-mieville"><span style="color: #38761d;"><i>Kraken</i></span></a>. <br />
<br />
Som en parantes kan det nämnas att valvisningar av det slag som beskrivs i Krasznahorkais roman inte var helt ovanliga i Sverige under mitten av det förra århundradet. När jag berättade om boken jag höll på att läsa för en äldre släkting avbröts jag plötsligt av det spontana utropet: "Valutställning! Det hade de i Helsingborg när jag var liten." När jag, överraskad av uppgiften, googlade runt lite hittade jag inget om Helsingborg. Däremot råkade jag på <a href="http://www.lotten.se/2011/01/valen-jonas-an-en-gang.html"><span style="color: #38761d;">ett</span></a> <a href="http://www.lotten.se/2011/02/valbloggen-%e2%80%93-jonas-is-in-da-house.html"><span style="color: #38761d;">par</span></a> <a href="http://www.lotten.se/2006/09/valbloggen.html"><span style="color: #38761d;">inlägg</span></a> på <a href="http://www.lotten.se/"><span style="color: #38761d;">Lotten Bergmans underbara blogg</span></a> (med fotobevis och allt!). Ett stycke dokumenterad svensk historia helt enkelt!<br />
<br />
För att återgå till boken så kan jag absolut rekommendera <i>The Melancholy of Resistance</i> till andra läsare, med det förbehållet att det är en krävande bok som man måste ta sig tid till. Gör man det är den helt klart värd besväret.<br />
<br />
Krasznahorkais <a href="http://www.krasznahorkai.hu/index.html"><span style="color: #38761d;">officiella sida</span></a> är fullmatad med information och definitivt värd ett besök.<br />
<br />Fredhttp://www.blogger.com/profile/04422281080499373456noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-15295458507277965752012-11-05T00:01:00.003+01:002016-01-01T14:45:31.704+01:00Bok 37: Veteranen, Vasil Bykau (Belarus)<br />
<br />
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-cDLvY3QDigU/VoZ0Ecz8KqI/AAAAAAAAAHA/oAqjHkJDe9M/s1600/veteranen.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://3.bp.blogspot.com/-cDLvY3QDigU/VoZ0Ecz8KqI/AAAAAAAAAHA/oAqjHkJDe9M/s200/veteranen.jpg" width="126" /></a><br />
<a href="http://img801.imageshack.us/img801/8921/veteranen.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a>
<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Krångligt det där med kriget, tänkte han, svårt att fatta vitsen med det. Man spiller sitt blod, men får ingenting för det. Som de här gamlingarna - visst, de får åka gratis inom kommunen. Men vad har de att åka till, annat än kyrkogården?"<br />
<br /></blockquote>
<br />
<br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
För Afghanistanveteranen Stupak kan livet inte bli mycket jävligare. Arbetslös, alkoholiserad och utkastad från hemmet av sin fru tvingas han bosätta sig i sitt garage. Bitter på allt och alla blir han, mest till följd av sin nyfikenhet, inblandad i en strid mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor. Medan han mörbultad och skräckslagen släpar sig därifrån börjar han redan ruva på hämndplaner.<br />
<br />
För Stupak finns det bara ett mål i livet från och med denna stund - att mörda landets diktator... <br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
Vasil Bykau (1924-2003) föddes i en mindre by nära <a href="http://snl.no/Vitsebsk"><span style="color: #38761d;">Vitsiebsk</span></a> i de nordöstra delarna av landet. Han studerade skulptur och tog sin examen i juni 1941 - samtidigt som Nazitysklands invasion av Sovjet påbörjades. Bykau deltog i kriget och stred med Röda Armen över stora delar av Östeuropa. Efter kriget återvände han till hemlandet där han fick stort genomslag som journalist och författare. Han var också med om att grunda Belarusiska Folkfronten - ett parti som arbetade för demokrati och oberoende.<br />
<br />
1997 gick Vasil Bykau i exil på grund av de allt starkare totalitära strömmingarna som uppstått i hemlandet efter<span style="font-weight: normal;"> <a href="http://snl.no/Aleksandr_Lukasjenko"><span style="color: #38761d;">Aleksandr Lukasjenkos</span></a> maktövertagande.</span> Han återvände till Belarus först en månad före sin död (information från bokens författarbiografi). <br />
<br />
Vad gäller översättningar av Bykaus böcker så finns det en del för den som är beredd att leta. Förutom <i>Veteranen </i>har även romanen <i>Grustaget </i>kommit ut på svenska, och enligt <a href="http://portal.unesco.org/culture/en/ev.php-URL_ID=7810&URL_DO=DO_TOPIC&URL_SECTION=201.html"><span style="color: #38761d;">Index Translatonium</span></a> finns ytterligare några böcker tillgängliga på danska och engelska. Ett problem är dock att Bykau främst översattes under 80- och tidigt 90-tal, vilket kan göra det svårt att spåra upp vissa av titlarna. <br />
<b></b><br />
<b></b><br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
<div class="article-content">
När jag påbörjade mina bokspaningar märkte jag snart att urvalet av belarusisk litteratur var tämligen begränsat. Förutom Bykaus båda böcker fanns bara <span style="font-weight: normal;">Valzhyna Morts <a href="http://hstrom.se/index.php/boecker/skoenlitteratur/lyrik/103-tararnas-fabrik"><span style="color: #38761d;"><i>Tårarnas fabrik</i></span></a> tillgänglig på svenska, och på engelska var det bästa alternativet antologin <i><a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=5717200900"><span style="color: #38761d;">The Scared Generation.</span></a></i> </span></div>
<br />
Genast när jag börjar läsa <i>Veteranen </i>slås jag av bokens <i>1984</i>-stämning - en känsla som håller i sig fram till sista sidan. I det belarusiska samhället stiger arbetslösheten i höjden och klassklyftorna ökar, medan statlig korruption och horder av säkerhetsstyrkor blivit en del av vardagen.<br />
<br />
När läsaren möter Stupak befinner han sig på botten av samhället - i ett töcken av fylla och självmordsfunderingar sitter han i sitt skjul och längtar tillbaka till kriget i Afghanistan. Ända tills den dag då han befinner sig på fel plats vid fel tillfälle och tankarna börjar röra sig kring mord istället. Men innan han hinner sätta sina planer i verket får han ett oväntat erbjudande av en gammal vän - kom och arbeta för regimen...<br />
<br />
Bykaus roman (eller långnovell kanske är ett bättre namn för den med tanke på dess 69 sidor) väcker frågor hos läsaren om moral och civilkurage. Kan Stupak verkligen förändra något genom att göra mörda diktatorn? Går det att försvara hans val att bli en del av förtryckarregimen? I hur stor utsträckning kan människor blunda för omvärlden för att värna om sig själva? När jag läser <i>Veteranen </i>kan jag inte låta bli att tänka på det där gamla Martin Luther King citatet om "de goda människornas tystnad".<br />
<br />
Nils Håkanson, som översatt <i>Veteranen</i>, ägnar efterordet åt en intressant diskussion kring landsnamnen Belarus och Vitryssland. Vitryssland, påpekar han, är en missvisande översättning eftersom efterleden -rus inte har något med Ryssland att göra. -Rus går istället att härleda till statsbildningen Kievskaja Rus som hade sitt centrum i Kiev runt år 1000 e.kr. Felaktigheten vad gäller namnet är, menar Håkanson, bara ett av många symptom på omvärldens okunskap vad gäller landet.<br />
<br />
Håkansons efterord är övertygande och jag ser egentligen ingen anledning till att inte använda Belarus snarare än Vitryssland - förutom de svårigheter som alltid föreligger när man ger sig på att förändra konventioner. Å ena sidan kan det försvåra förståelsen för de som är vana vid den gamla normen - å andra sidan är det knappast för mycket begärt att man använder den benämning på <a href="http://sverigesbelarusier.se/wp-content/upLoads/Sveriges-Belarusier-Underlag-f%C3%B6r-namnbyte.pdf"><span style="color: #38761d;">ett land som dess invånare önskat </span></a>(varning: PDF-länk). <br />
<br />
För den som är nyfiken på mer om belarusisk litteratur är <a href="http://vitryssland.wordpress.com/"><span style="color: #38761d;">Belarusbloggen</span></a><span style="color: #38761d;"> <span style="color: black;">och bloggen </span></span><span style="color: #38761d;"><span style="color: black;"><a href="http://belaruslitteratur.blogspot.se/"><span style="color: #38761d;">Belarus litteraturresan </span></a>ett tips<span style="color: #38761d;">.</span></span></span><br />
<br />
<span style="color: #38761d;"><span style="color: black;"><span style="color: #38761d;"><span style="color: black;"><span style="color: #38761d;">B</span>enämningen Belarus/Vitryssland har också föranlett </span><a href="http://www.blogger.com/goog_408907349"><span style="color: #38761d;">en post på </span></a></span></span><a href="http://www.blogger.com/goog_408907349"><span style="color: #38761d;">Språkrådet hemsida</span></a></span><a href="http://www.sprakradet.se/14271">.</a><br />
<br />
<span style="color: #38761d;"><span style="color: #4c1130;">Biografier över belarusiska författare i engelsk översättning finns att tillgå <span style="color: black;">på</span></span> <span style="color: #38761d;"><a href="http://kupala-library.iatp.by/bel_lit/a.html"><span style="color: #38761d;">UNESCOS webbsida</span>.</a></span></span><br />
<span style="color: #38761d;"><br /></span>Fredhttp://www.blogger.com/profile/04422281080499373456noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-33207023969508750422012-10-18T00:16:00.000+02:002016-01-01T14:46:48.139+01:00Bok 36: The Angel Maker, Stefan Brijs (Belgien)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-AjL5D7Sm7cE/VoZ0DtBDVBI/AAAAAAAAAHA/dgy_SIq1NUg/s1600/theangelmaker.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://2.bp.blogspot.com/-AjL5D7Sm7cE/VoZ0DtBDVBI/AAAAAAAAAHA/dgy_SIq1NUg/s200/theangelmaker.jpg" width="130" /></a></div>
<a href="http://imageshack.us/a/img38/4072/angelmaker.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a><br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
<blockquote class="tr_bq">
<i>"You have certainly beaten God at His own game.</i></blockquote>
</blockquote>
<blockquote>
Rex Cremer had meant it as a joke. The divine comparison was supposed to be a way of snagging Dr Hoppe's attention. He'd assumed that his colleague would understand he was being ironic. Not for a minute did he think that he might take it any other way." </blockquote>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
Stefan Brijs (1969) föddes i Flandern och studerade till lärare innan han påbörjade sin författarkarriär. Hans första roman - <i>De verwording - </i>kom ut 1997 och följdes året därpå av en novellsamling. <i>The Angel Maker</i>, som utkom 2005, har vunnit en rad priser och blivit översatt till ett flertal språk - däribland ryska och hebreiska. Brijs själv skriver på nederländska (info hämtad från boken).<br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
<br />
Nyfikenheten och skvallret blir stort när den mystiske Doktor Victor Hoppe återvänder till uppväxtbyn Wolfheim. Med sig har han sina små trillingsöner - alla rödhåriga, alla harmynta, och alla oerhört intelligenta. De hålls isolerade i läkarens hem och interagerar sällan med de övriga byborna - enligt ryktet på grund av en dödlig sjukdom. Sanningen är dock mer fasansfull än någon kunnat föreställa sig...<br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
Vad kan vara bättre i regnrusket och höstmörkret än att slå sig ned vid köksbordet med en kopp te och en riktigt kuslig bok? Efter att ha konstaterat att Belgiens enda nobelpristagare i litteratur - <span style="color: #38761d;"><a href="http://www.nobelprize.org/nobel_prizes/literature/laureates/1911/maeterlinck-bio.html">Maurice Maeterlinck </a></span>- inte skrivit någon skönlitteratur kunde jag med gott samvete hänge mig åt att läsa suggestiv, gotisk skräck i ett par timmar.<br />
<br />
<i>The Angel Maker</i> har av <span style="color: #38761d;"><span style="color: #38761d;"><a href="http://www.bookslut.com/fiction/2009_02_014149.php">flera</a></span> <span style="color: #38761d;"><a href="http://athomewithbooks.net/2009/02/angel-maker-by-stefan-brijs/">olika</a></span> <span style="color: #38761d;"><a href="http://www.strangehorizons.com/reviews/2008/11/the_angel_maker.shtml">recensenter</a></span></span> jämförts med <span style="color: #38761d;"><a href="http://snl.no/Mary_Wollstonecraft_Godwin_Shelley">Mary Shelleys</a></span> <span style="color: #38761d;"><a href="http://snl.no/Frankenstein"><i>Frankenstein</i></a></span>, och det inte utan orsak. Liksom sin litteräre föregångare är Doktor Hoppe besatt av tanken på att lösa livets gåta - en målsättning som han angriper med en blandning av religiös fantatism och vetenskaplig genialitet. Precis som i Frankenstein är själva berättelsemiljön alienerande och hotfull, och när den då och då gör sig påmind är det ofta i samband med att olyckor och tragedier drabbar byborna. Till och med själva namnet på byn där händelserna utspelar sig, Wolfheim, är nog för att sända kalla Draculakårar utefter läsarens ryggrad...<br />
<br />
Trots detta tilldrar sig handlingen inte, som man kanske förleds att tro av ovanstående beskrivning, särskilt långt tillbaka i tiden. Året då Doktor Hoppe och barnen anländer till byn är 1984, och de färdas inte med häst och vagn utan i en taxi. Handlingen följer inledningsvis den mystiska familjen, sedd genom en nyanställd barnsköterskas ögon, för att senare röra sig bakåt i tiden och avslöja mer och mer av doktorns personliga historia. Romanen blir på så sätt inte enbart en skrämmande berättelse, utan också en komplicerad och svårförglömlig karaktärsstudie.<br />
<br />
Brijs huvudperson förkroppsligar inte bara den tunnelseende, fanatiske vetenskapsmannen, utan även det alienerade, naiva monstret. Harmynt sedan födseln, och socialt avvikande på grund av odiagnostiserad Aspergers, framlever Hoppe sina första levnadsår på ett religiöst sanatorium - en upplevelse som kommer att prägla honom för livet. Upplevelsen av sjuka och döende gör honom besatt av tanken på att skapa liv - något som kommer att få fruktansvärda konsekvenser för hans omgivning...<br />
<br />
Styrkan i <i>The Angel Maker</i> ligger enligt mig i atmosfären och personteckningarna, medan handlingen hade vunnit på att slimmas en aning. Särskilt mot slutet kände jag att intresset och läsnöjet började svalna en aning. Har boken lärt mig något nytt om Belgien? Ja faktiskt. Brijs har placerat Wolfheim inärheten av <span style="color: #38761d;"><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Vaalserberg">Vaalserberg</a></span> - en fascinerande plats som jag inte visste något om, där Belgiens, Tysklands och Nederländernas gränser möts. Trots romanens avskräckande handling har den lyckats göra mig riktigt sugen på en resa dit i framtiden.<br />
<br />
För de som vill ha mer info om flamländsk litteratur rekommenderas ett besök på <b><span style="color: #38761d;"><a href="http://buitenland.vfl.be/en">Flemish Literature Fonds innehållsrika hemsida</a></span>.</b>Fredhttp://www.blogger.com/profile/07908431126489528676noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-52434894284738871782012-10-13T00:39:00.001+02:002016-01-01T14:47:48.549+01:00Bok 35: Budapest, Chico Buarque (Brasilien)<blockquote class="tr_bq">
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-kW0Pu3MuR1E/VoZz_LsFRPI/AAAAAAAAADA/fS6DjctR6Ps/s1600/budapest.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://2.bp.blogspot.com/-kW0Pu3MuR1E/VoZz_LsFRPI/AAAAAAAAADA/fS6DjctR6Ps/s200/budapest.jpg" width="128" /></a></div>
<a href="http://imageshack.us/a/img405/2050/budapest.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a></blockquote>
<br />
<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"När det öppnades en lucka mellan molnen tyckte jag vi flög över Budapest, som delades av en flod. Donau, tänkte jag, det var Donau, men den var inte blå utan gul, hela staden var gul, taken, asfalten, parkerna, lustigt det här, en gul stad, jag trodde Budapest var grått, men Budapest var gult."</blockquote>
<br />
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
Musikern, poeten och författaren Francisco Buarque de Hollanda - mer känd som <span style="color: #990000;"><a href="http://www.allmusic.com/artist/chico-buarque-mn0000095613">Chico Buarque</a></span> - föddes i Rio de Janeiro 1944. Han studerade först arkitektur i Sao Paulo, men bestämde sig snart för att istället satsa på musiken. Under militärdiktaturens styre (1964-1985) skrev Buarque ett antal allegoriska sånger om tillståndet i landet - något som medförde att stora delar av hans musikproduktion stoppades av myndigheterna. (Info från bokens insida). <br />
<br />
I Sverige är Buarque nog mest känd som författaren till <i>Quem te viu, quem te ve - </i>sången som i svensk översättning blivit känd som <span style="color: #990000;"><a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Deirdres_samba"><i>Deirdres Samba</i></a></span>. <i>Budapest</i> är Buarques tredje roman. <br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
När det flygplan som den brasilianske spökskrivaren José Costa färdas med tvingas nödlanda i Budapest väcks en djup fascination hos honom för det ungerska språket. Efter att ha återvänt till hemlandet bestämmer han sig snart för att göra ett nytt besök i Ungern, där han möter den vackra Kriska som erbjuder sig att bli hans språklärare...<br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
Brasiliansk litteratur är idag <span style="color: #38761d;"><a href="http://varldslitteratur.se/land/brasilien">ganska flitigt översatt till svenska</a></span> - i synnerhet om man jämför med hur översättningsutbudet ser ut vad gäller många av de övriga latinamerikanska länderna. De två mest välkända författarna idag är förmodligen <span style="color: #38761d;"><a href="http://snl.no/Paulo_Coelho">Paulo Coelho</a></span> och <span style="color: #38761d;"><a href="http://snl.no/Clarice_Lispector">Clarice Lispector,</a></span> som båda har ett stort antal romaner översatta till svenska och engelska.<br />
<br />
Anledningen till att valet föll på <i>Budapest </i>(2003), snarare än någon av de förut nämnda författarnas verk, var dels att romanen fått oerhört mycket postitiv kritik och dels att jag tyckte ämnet lät intressant. "En brasiliansk spökskrivares kärleksaffär med det ungerska språket" - språknörden i mig kunde inte undgå att gå igång på den sammanfattningen.<br />
<br />
Språket, i dess många olika aspekter, är huvudtemat i Buarques roman. Spökskrivaren och jagberättaren José Costa är framgångsrik inom sitt yrke, men grämer sig samtidigt över att han aldrig kan få erkännanden för de texter han producerar. Hans mer drivne affärskompanjon gör inte saken enklare genom att börja anställa unga skribenter som han tränar i att härma Costas sätt att skriva. Det är inte bara fascination inför ett nytt språk, utan också känslan av att ha blivit överflödig på hemmaplan, som driver huvudpersonen att ge sig av mot Ungern.<br />
<br />
Väl i Ungern följer handlingen Costas lika komiska som beundransvärda strävan att tillägna sig det nya språket. Buarque rör sig fritt i tid och rum när han beskriver Costas upplevelser och ihågkomster. När romanen avslutas lämnas läsaren med en känsla av att ha tagit sig igenom en labyrint av händelser och berättelseskikt. Man känner ett behov av att läsa boken igen - och det mer än en gång - för att få fler pusselbitar på plats. <br />
<br />
Den del av <i>Budapest </i>som intresserade mig mest var Costas ansträngningar för att lära sig ungerska. Han går från att ha varit en framgångsrik skribent till en situation där han måste bygga upp hela sin grammatik och sitt ordförråd på nytt. Hans tidigare språkförmåga blir meningslös eftersom han nu saknar ett forum att nyttja den i. Ändå är Costa lyckligt lottad jämfört med många andra som befinner sig i en liknande situation - han har trots allt en någorlunda ekonomi att falla tillbaka på, en bostad och inte minst den ungersktalande Kriska som han kan vända sig till om byråkratin skulle bli honom övermäktig... <br />
<br />
"Det borde vara förbjudet att håna den som vågar sig på att använda ett främmande språk", lyder inledningsfrasen i <i>Budapest</i>. Jag kan inte annat än att hålla med.<br />
<br />
<b>Chico Buarque läser från <i>Budapest (via <span style="color: #38761d;"><a href="http://www.youtube.com/user/PENamericancenter">PENamericancenters youtubekanal</a></span>)</i></b><br />
<br />
<iframe allowfullscreen="allowfullscreen" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/xch_zpVo10Q?rel=0" width="420"></iframe>
Fredhttp://www.blogger.com/profile/07908431126489528676noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-76861138766702113152012-09-25T23:23:00.000+02:002016-01-01T14:49:02.910+01:00Bonusbok: Child of all Nations, Irmgard Keun (Tyskland)<blockquote class="tr_bq">
</blockquote>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-uMSH7lLa6uw/VoZz_DzSQZI/AAAAAAAAAHE/NkV7SP1Qf0Q/s1600/child%2Bof%2Ball%2Bnations.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://2.bp.blogspot.com/-uMSH7lLa6uw/VoZz_DzSQZI/AAAAAAAAAHE/NkV7SP1Qf0Q/s200/child%2Bof%2Ball%2Bnations.jpg" width="140" /></a></div>
<a href="http://imageshack.us/a/img191/1787/childofallnations.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a><br />
<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Perhaps if war comes, we will never see my father again. That thought frightens my mother. She thinks he'll desert us and not love us anymore. The café in front of the hotel already has soldiers in green uniform running around, but not with guns. Everyone thinks it will be war soon. They want to flee to America or Sweden, or they don't want anything at all, they just wait."</blockquote>
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
Se <a href="http://varldsbokbloggen.blogspot.se/2012/06/bok-25-konstsilkesflickan-irmgard-keun.html" style="color: #38761d;">inlägget om Konstsilkesflickan</a>.<br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
Under det sena 1930-talet tvingas Kully och hennes föräldrar att lämna Tyskland efter att hennes pappa publicerat regimkritiska böcker. I takt med att deras visum går ut måste familjen flytta från land till land, men hotellräkningarna tornar snart upp sig och det blir svårare och svårare för dem att klara ekonomin. Med en blandning av naivitet och klarsynthet skildras ett fragilt förkrigseuropa ur ett barns perspektiv.<br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
Det har väl knappast undgått någon som läst mitt inlägg om <a href="http://varldsbokbloggen.blogspot.se/2012/06/bok-25-konstsilkesflickan-irmgard-keun.html" style="color: #38761d;"><i>Konstsilkesflickan</i></a> att jag störtförälskat mig i Irmgard Keuns böcker. När jag upptäckte att hon skrivit en roman vars handling låg nära bloggens grundtanke tvekade jag därför inte. Jag måste läsa den.<br />
<br />
<i>Child of all nations</i> publicerades 1938, och det lommande krigshotet gör sig ständigt påmint på bokens sidor. För Kully är det inte alltid lätt att dechiffrera föräldrarnas, och andra vuxnas, diskussioner om politik och krig. Hon vet att en man vid namn Hitler styr Tyskland, men känner inte till vad han står för eller varför alla är rädda för honom. Kriget är för henne något avlägset, medan de mer omedelbara bekymren är moderns tilltagande uppgivenhet och den ständiga penningbristen. <br />
<br />
Om <i>Konstsilkesflickan</i> var skriven utfrån Keuns erfarenheter som skådespelare och ung kvinna i det tidiga trettiotalets Tyskland, är <i>Child of all nations</i> snarast baserad på hennes upplevelser i exil. Många av de städer och länder som Kully reser genom med sina föräldrar är t.ex. desamma som Keun rörde sig i under sina år med Joseph Roth, och exilförfattarnas liv utanför Tyskland skildras ingående. Det som särskilt utmärker romanen är dock valet av berättare. Genom att skildra förkrigstiden från ett lillgammalt barns perspektiv lyckas Keun slå an en ton som är både naivt humoristisk och klarsynt.<br />
<br />
I och med att romanen skrevs när den skrevs blir det läsaren, snarare än huvudpersonen eller författaren, som har facit i sin hand. När boken skrevs hade nazisterna ännu inte hunnit begå sina värsta handlingar, men avskyn mot deras ideologi är tydlig i texten - som när Kullys mamma upprörs över att höra en okänd person vissla på nazisternas officiella sång i Amsterdam, eller när hon blir tillsagd att sluta umgås med en judisk lekkamrat.<br />
<br />
Jag hoppas verkligen att <i>Child of all nations </i>kommer i svensk översättning inom en snar framtid - om inte annat så av pedagogiska skäl eftersom boken är som gjord för att användas i historieundervisning. Avslutningsvis måste jag också ge en eloge till översättaren (och poeten) <a href="http://literature.britishcouncil.org/michael-hofmann" style="color: #38761d;">Michael Hofmann</a>. Förutom den mycket lyckade textöversättningen har han också inkluderat ett antal förklarande fotnoter och ett intressant efterord. <br />
<br />
<a href="http://www.culturalsociety.org/texts/prose/a-english-nighthawk-on-michael-hoffman%E2%80%99s-selected-poems/" style="color: #38761d;">En recension av en av Hofmanns poesiböcker</a> kan läsas på <a href="http://www.culturalsociety.org/" style="color: #38761d;">The Cultural Societys hemsida</a>. I samma recension går det även att läsa korta engelska översättningar av ett par av hans dikter. Fredhttp://www.blogger.com/profile/07908431126489528676noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-46492856458184189152012-09-16T23:56:00.003+02:002016-01-01T14:49:40.982+01:00Bok 34: Paradiset på jorden, Kjartan Fløgstad (Norge)<blockquote class="tr_bq">
</blockquote>
<br />
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-VjrXKEAO18M/VoZ0C1DIu1I/AAAAAAAAAHA/u4ptXr0Xh6w/s1600/paradisetpajorden.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://4.bp.blogspot.com/-VjrXKEAO18M/VoZ0C1DIu1I/AAAAAAAAAHA/u4ptXr0Xh6w/s200/paradisetpajorden.jpg" width="129" /></a><br />
<blockquote class="tr_bq">
"Att ta bilder är att dricka med ögonen. Jag tog fram kameran. Valde objektiv. Med en <br />
vanlig fotografiapparat tar man en klunk i taget. Det gjorde jag. Jag knäppte. Ögonen drack av det mörka vattnet.<br />
Klick. Klick klick. Kluck kluck. Jag var fast. Tungt och stilla beroende av att tömma världen. Suga in omvärlden i mina mörka rum. Framkalla den, till sista droppen."</blockquote>
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
<a href="http://www.gyldendal.no/Forfattere/Floegstad-Kjartan" style="color: #38761d;">Kjartan Fløgstad</a> föddes 1944 i den sydnorska industristaden <a href="http://snl.no/Sauda" style="color: #38761d;">Sauda</a>. Efter att ha studerat arkitektur samt språk- och litteraturvetenskap var han under ett antal år verksam som industriarbetare och sjöman. Som det senare befann han sig ofta i Latinamerika - en kontinent som han ofta berört i sitt författarskap. Sin litterära debuten gjorde han 1968 med diktsamlingen <i>Valfart</i>, varefter han författade <a href="http://snl.no/Kjartan_Fl%C3%B8gstad" style="color: #38761d;">två deckare</a> under pseudonymen K. Villum. Genombrottet kom 1978 med <a href="http://www.norden.org/sv/nordiska-raadet/nordiska-raadets-priser/nordisk-raads-litteraturpris/vinnare/1978" style="color: #38761d;"><i>Dalen Portland</i></a> - en skildring av efterkrigstidens Norge som bland annat belönades med<span style="color: #38761d;"> </span><a href="http://www.norden.org/sv/nordiska-raadet/nordiska-raadets-priser/nordisk-raads-litteraturpris" style="color: #38761d;">Nordiska Rådets Litteraturpris</a>. <br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
José Andersen är son till en chilensk hushållerska och en norsk gruvingenjör. Efter att ha varit bosatt hela sitt liv i Chile bestämmer han sig för att besöka sitt fädernesland - men är Norge verkligen det paradis han föreställt sig? <i>Paradiset på jorden</i> (2002) är en berättelse om ïnvandrare och utvandrare, språk och identitet, liv och död. <br />
<br />
<br />
<b> Reflektioner </b><br />
<br />
När jag tänker på norsk litteratur är det främst på <a href="http://snl.no/Jostein_Gaarder" style="color: #38761d;">Jostein Gaarder</a> (<i>Spelkortsmysteriet</i>, <i>Sofies Värld</i>), barn- och ungdomsboksförfattaren <a href="http://snl.no/.nbl_biografi/Tormod_Haugen/utdypning" style="color: #38761d;">Tormod Haugen</a>, nobelpristagaren <a href="http://snl.no/.nbl_biografi/Knut_Hamsun/utdypning" style="color: #38761d;">Knut Hamsun</a> och deckarförfattaren <a href="http://snl.no/Jo_Nesb%C3%B8" style="color: #38761d;">Jo Nesbø</a>. De två jag blev särskilt intresserad av när jag skulle välja ut min bok för Norge var dock de samtida romanförfattarna Kjartan Fløgstad och <a href="http://snl.no/Jan_Kj%C3%A6rstad" style="color: #38761d;">Jan Kjærstad</a>, som båda belönats med Nordiska Rådets Litteraturpris. Av de båda kändes det mest naturligt att börja med Fløgstad eftersom hans romaner tenderar till att utspela sig längre tillbaka i tiden än Kjærstads.<br />
<br />
I <i>Paradiset på jorden</i> får läsaren följa med in i huvudet på huvudpersonen. Fløgstads berättarteknik kan närmast beskrivas som ett potpurri av tankeströmmar och prosapoesi: än beskrivs protagonistens resa till Norge och upplevelserna i landet, än förflyttas handlingen till minnen från Chile under <a href="http://www.ne.se/augusto-pinochet" style="color: #38761d;">Pinochet</a>.<br />
<br />
Satiren är skarp och träffande i beskrivningarna av det norska samhällets dubbelhet - och aldrig mer så än i skildringen av Ibseninstitutet, där litteraturforskarna fördjupar sig i studier av den store författaren under dagtid och den invandrade chilenska städerskan i hemlighet nedtecknar Latinamerikas moderna, blodiga historia på nätterna. I den andra änden på den sociala rangskalan finns Andersens fars ingenjörskollegor, som betraktar huvudpersonen som en exotisk kuriositet och drömmer sig bort till ett soligt land som inte har mycket gemensamt med verklighetens Chile.<br />
<br />
Det är inte bara språket som försvårar mötet mellan Andersen och nordborna utan också deras ömsesidiga förväntningarna. Bländade av den egna förförståelsen och erfarenhetsvärlden projicerar de sina förhoppningar och antaganden på varandra, bara för att senare desillusioneras. Frågorna Fløgstad ställer är inte lätta att besvara: Hur stor del av vår identitet utgörs av vår kulturella bakgrund? Vad händer med oss som individer när vi flyttar till ett annat land, omger oss med ett annat språk, med andra värderingar? Hur medvetna är vi om de verktyg vi använder för att tolka omvärlden?<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Var det mörka ljuset i Oslo östeuropeiskt? Eller är det ljuset i Dresden och Prag som är tungt skandinaviskt i tonen? Eller är jordmånen, vegetationen, bergarterna, bergen och vattnet detsamma som i Sydskandinavien? Är folkkaraktären densamma? Den nordiska melankolin? Eller är det ren inbillning?"</blockquote>
Ett är åtminstone säkert - jag har fallit pladask för Kjartans Fløgstads författande, så det kommer definitivt att bli fler inlägg om hans böcker i framtiden.<br />
<br />
<b>En trailer för Fløgstads senaste bok <i>Grense Jakobselv:</i></b><br />
<br />
<iframe allowfullscreen="allowfullscreen" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/ctrpDGbNSWo?rel=0" width="560"></iframe>
Fredhttp://www.blogger.com/profile/07908431126489528676noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-64532092214516624482012-09-10T23:44:00.001+02:002016-01-01T14:50:38.003+01:00Bok 33: Det nakna brödet, Muhammed Shukri (Marocko)<br />
<blockquote class="tr_bq">
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://1.bp.blogspot.com/-HvbTHPDpM6M/VoZz_Vfe2cI/AAAAAAAAAHE/GAP5IXBOv3k/s1600/det-nakna-brodet.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://1.bp.blogspot.com/-HvbTHPDpM6M/VoZz_Vfe2cI/AAAAAAAAAHE/GAP5IXBOv3k/s200/det-nakna-brodet.jpg" width="133" /></a></div>
<a href="http://img27.imageshack.us/img27/3685/naknabodet.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a></blockquote>
<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Folkmassan hade gripits av panik. En ung kille ville gömma sig bredvid oss. Vi knuffade ut honom. Två andra killar hjälpte en tredje att klättra upp på taket till en butik. Nu hördes skott allt närmare vårt gömställe. En man som träffats skrek.<br />
- Nu dödade dom en till, påpekade Kebdani.<br />
- Jag hör och ser själv, svarade jag."</blockquote>
<br />
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
<a href="http://varldslitteratur.se/person/muhammed-shukri" style="color: #38761d;">Muhammed Shukri </a>(1935) föddes i Rifbergen i norra Marocko. Innan tolv års ålder hade han flyttat två gånger med sin familj - först till <a href="http://snl.no/Tanger" style="color: #38761d;">Tanger</a> och sedan vidare till <a href="http://snl.no/T%C3%A9touan" style="color: #38761d;">Tétouan</a>. Efter att flera av hans syskon dött till följd av undernäring och våld lämnade Shukri sin familj, tog sig till Algeriet, lärde sig vid 20 års ålder att sig läsa och skriva, varefter han utbildade sig till lärare. <i>Det nakna brödet</i> (1973), som var hans första roman, var länge svartlistad i Marocko på grund av beskrivningarna av prostitution, sexualitet och drogmissbruk. Shukri dog i cancer 2003.<br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
<i>Det nakna brödet</i> är en självbiografisk skildring av Shukris uppväxt i en misär av våld, fattigdom och svält. Hans tidiga liv präglas av en misshandlande fader som super upp familjens pengar och en omgivning som enbart ser honom som ytterligare en från Rif - "... svälten och mördarnas land." Samtidigt börjar hans sexuella uppvaknande och behovet av att tillfredsställa begären kommer alltmer att dominera hans liv.<br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
Marocko, som blev självständigt från Frankrike 1956, tillhör kulturellt sett de s.k. <a href="http://snl.no/Maghreb" style="color: #38761d;">Maghrebstaterna</a> (Afrika norr om Sahara) och styrs idag av en nära nog enväldig kung. De marockanska författarna kan, språkligt sätt, delas upp i två grupper -
de som skriver på franska och de som skriver på arabiska. Shukri själv skrev på arabiska, medan landets kanske mest kände författare - <a href="http://varldslitteratur.se/person/tahar-ben-jelloun" style="color: #38761d;">Tahar Ben Jelloun</a> - skriver på franska (och sedan 40 år tillbaka är bosatt i Paris).<br />
<br />
Utöver Shukris och Ben Jellouns böcker har även ett antal andra marockanska romaner getts ut i svensk översättning under de senaste åren: <a href="http://varldslitteratur.se/person/driss-chraibi" style="color: #38761d;">Driss Chaibris</a> islamkritiska roman <a href="http://varldslitteratur.se/bok/enkelt-f%C3%B6rflutet" style="color: #38761d;"><i>Enkelt förflutet</i></a>; <a href="http://varldslitteratur.se/person/fatima-mernissi" style="color: #38761d;">Fatima Mernissis</a> fiktiva biografi <a href="http://varldslitteratur.se/bok/dr%C3%B6mmar-om-frihet" style="color: #38761d;"><i>Drömmar om frihet</i></a> och <a href="http://varldslitteratur.se/person/abdellah-taia" style="color: #38761d;">Abdellah Taias</a> <a href="http://varldslitteratur.se/bok/ett-arabiskt-vemod" style="color: #38761d;"><i>Ett arabiskt vemod</i></a> - om att växa upp som homosexuell i Marocko. Det finns med andra ord en del att välja på för den som vill förjupa sig i landets litteratur.<br />
<br />
Det som slog mig först med <i>Det nakna brödet</i> var den råa ärlighet med vilken Shukri berättar om sina fruktansvärda upplevelser. Han håller inget tillbaka - inte ens när det gäller att beskriva de egna svagheterna och misstagen. I romanen målas bilden upp av ett patriarkalt samhälle, där faderns vilja och handlingar inte går att ifrågasätta. Texten sjuder av vrede när författaren beskriver hur hans mor tvingas underkasta sig sin våldsamme make och ensam kämpa för att trygga sitt och barnens uppehälle. De enda ljusglimtarna i Shukris tillvaro är nätterna han tillbringar med prostituerade och drömmarna om en bättre tillvaro.<br />
<br />
<i>Det nakna brödet</i> fortsätts i <i>Streetwise</i><b> </b>som, efter vad jag sett, ännu inte finns översatt till svenska. <b><br /></b><br />
<b> </b><br />
<b><a href="http://www.aljadid.com/" style="color: #38761d;">Tidskriften Al Jadid</a> har <a href="http://www.aljadid.com/content/rare-interview-shukri-talks-his-tragic-life-tangier-plain-bread-and-arab-cultural-scene" style="color: #38761d;">en intressant intervju</a> med Muhammed Shukri </b><br />
<b><br /></b>Fredhttp://www.blogger.com/profile/07908431126489528676noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-83232836006198583962012-09-08T22:33:00.000+02:002016-01-01T14:51:38.762+01:00Bok 32: Livets fest, Nora Ikstena (Lettland)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-yBUkHmdmFIA/VoZ0CiRdEcI/AAAAAAAAAE8/VF95sJyrNSE/s1600/livets-fest.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://4.bp.blogspot.com/-yBUkHmdmFIA/VoZ0CiRdEcI/AAAAAAAAAE8/VF95sJyrNSE/s200/livets-fest.jpg" width="132" /></a></div>
<a href="http://img850.imageshack.us/img850/6626/livetsfest.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a><br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Helena mindes hur hon som barn hade satt potatis på ett stort fält. Luften hade varit fylld av fåglar, och den ena potatisen efter den andra blev lagd med ögat uppåt. Plötsligt hade den gamle mannen som plöjde fåran rätat på sig, tagit av sig mössan och med vördnad vänt sig mot vägen. Även Helena hade vänt sig dit. Ett begravningståg passerade.<br />
Döden får inte förorsaka skratt."</blockquote>
<br />
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
<a href="http://www.literature.lv/en/dbase/autors.php?id=109" style="color: #38761d;">Nora Ikstena</a><span style="color: #38761d;"> </span>föddes i Riga 1969. Hon utbildade sig inom lettiska språket och engelska innan hon gav sig in på författarbanan. <i>Livets fest</i>, som kom ut 1998, var hennes genomslagsroman och är än så länge den enda av hennes böcker som finns översatt till svenska (ett antal av hennes noveller ingår däremot i diverse engelska novellsamlingar). Ikstenas andra roman, <i>Jaunavas mācība </i>(ungefär: <i>Jungfruns undervisning</i>), belönades med Lettlands årliga litteraturpris 2001. <br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
När hennes mor avlider upptäcker Helena att en liten grupp för henne okända människor är inbjudna in till begravningen. De visar sig snart vara bekanta som modern samlat på sig under olika skeden av sitt ombytliga liv. Alla har sina egna historier att berätta om henne och medan vaknatten fortgår försöker Helena pussla ihop dem med sina egna minnen. Bit för bit växer bilden fram av den döda Eleonora...<br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
<i>Livets fest, </i>som delar titel med en roman av <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Moa_Martinson" style="color: #38761d;">Moa Martinson</a>, översattes till svenska i samband med att Bok- och biblioteksmässan i Göteborg hade Lettland som huvudtema 2008. Samma år utkom även hennes landsmaninna <a href="http://www.literature.lv/en/dbase/autors.php?id=95" style="color: #38761d;">Inga Abele</a> i svensk översättning med <i>Elden väcker ingen</i>, vilken året därpå följdes av romanen <i>Högvatten året</i>. Abele finns även representerade i diktsamlingen <i>Lettland diktar: ord och steg</i>, även denna utkommen under 2008. <br />
<br />
Andra lettiska böcker som finns tillgängliga på svenska är Laima Muktupavelas <i><a href="http://tranan.nu/bocker/champinjontestamentet-baltjavlar-bland-kelterna/" style="color: #38761d;">Champinjontestamentet</a></i><span style="color: #38761d;"> </span>(2002) som skildrar lettiska svampplockare på Irland, och <a href="http://tranan.nu/bocker/lettland-berattar-manniskomuseet/" style="color: #38761d;"><i>Lettland berättar</i></a> - som ingår i <a href="http://tranan.nu/" style="color: #38761d;">Bokförlaget Tranans</a> berättarserie. <br />
<br />
Jag måste erkänna att jag började läsa <i>Livets fest</i> med vissa farhågor. Bokens handling var, så som den sammanfattades på dess baksida, inget jag trodde skulle tilltala mig och föreföll inte heller särskilt nyskapande. Lyckligtvis kom de negativa förväntningarna snabbt på skam. <i>Livets fest</i> är både en skildring av Eleonoras liv under och efter andra världskriget samt en närmast andlig berättelse om gemenskap, strävan efter att finna ljusglimtar i tillvaron och svårigheten att försonas med det förflutna. Samtidigt som den dödas vänner förlorar sig i minnen under begravningen spirar en relation mellan Helena och sonen till en av de inbjudna gästerna. Livet stannar upp, men går samtidigt vidare mot något nytt.<br />
<br />
För mig var det intressantaste i romanen ögonblicksskildringarna av Eleonoras liv som krigsflykting, men jag tyckte också mycket om den lågmält melankoliska stämning som råder i berättelsen. <i>Livets fest</i> har inte bråttom med vad den vill säga utan är snarare läsning för den som vill ha något stillsamt att fördjupa sig i. <br />
<br />
<a href="http://www.literature.lv/en/" style="color: #38761d;">Latvian Literature Centres hemsida</a> är en utmärkt resurs för den som vill veta mer om lettisk litteratur. Bland annat går det att läsa kortnoveller och utdrag ur romaner där... <br />
<br />
... och <a href="http://www.dalkeyarchive.com/info/?fa=text149" style="color: #38761d;">en intervju</a> med Nora Ikstena går att läsa på <a href="http://www.dalkeyarchive.com/" style="color: #38761d;">Dalkey Archive Press</a><span style="color: #38761d;">.</span>Fredhttp://www.blogger.com/profile/07908431126489528676noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-2768575607997730572012-08-26T20:43:00.000+02:002016-01-01T14:52:11.793+01:00Bok 31: Ett piggsvins memoarer, Alain Mabanckou (Kongo-Brazzaville) <br />
<blockquote class="tr_bq">
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-QssbD2KB9rI/VoZ0An8EY3I/AAAAAAAAAD0/0U7Ojbh9eNE/s1600/ett-piggsvins-memoarer.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://3.bp.blogspot.com/-QssbD2KB9rI/VoZ0An8EY3I/AAAAAAAAAD0/0U7Ojbh9eNE/s200/ett-piggsvins-memoarer.jpg" width="146" /></a></div>
<a href="http://img818.imageshack.us/img818/4704/ettpiggsvinsmemoarer.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a><br />
<blockquote class="tr_bq">
</blockquote>
</blockquote>
<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
<blockquote class="tr_bq">
"och så var det dessa upprepade dödsfall i Mossaka, dödsfall som kom slag i slag, den ena begravningen följde på den andra, knappt hade man slutat gråta över en död förrän nästa stod på tur [...]"</blockquote>
</blockquote>
<br />
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
<a href="http://www.weylerforlag.se/forfattare/alain-mabanckou/"><span style="color: #38761d;">Alain Mabanckou</span> </a>(född 1966) växte upp i staden <a href="http://snl.no/Pointe-Noire" style="color: #38761d;">Pointe Noire</a> i Kong-Brazzaville. Han utbildade sig till jurist och började snart även att skriva romaner och noveller. Genombrottet kom 1998 med <i>Bleu-Blanc-Rouge</i>, som belönades med <i><a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Grand_prix_litt%C3%A9raire_d%27Afrique_noire" style="color: #38761d;">Grand prix littéraire d'Afrique noire</a>.</i> I skrivande stund har tre av hans romaner översatts till svenska (och ytterliggare två till engelska). Däribland den <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Prix_Renaudot" style="color: #38761d;">Prix Renaudot</a>-belönade <i>Ett piggsvins memoarer </i>(2006).<i> </i><i><br /></i>
<br />
Under 2000-talet har Mabanckou, utöver skrivandet, bland annat varit verksam som professor i franskspråkig litteratur vid <a href="http://www.french.ucla.edu/people/faculty/mabanckou/" style="color: #38761d;">University of California</a>.<br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
Liggandes under ett stort <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Baobabsl%C3%A4ktet" style="color: #38761d;">baobaträd</a> berättar ett piggsvin historien om sitt liv - hur han som ung lämnade sin flock för att tjäna en människa, hur han mer eller mindre motvilligt tvingades utföra otaliga mord i dennes tjänst, och hur han slutligen återfick sin frihet i samband med sin herres död.<br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
<a href="http://snl.no/Kongo-Brazzaville/historie" style="color: #38761d;">Kongo-Brazzaville</a>, eller Republiken Kongo, blev självständigt från Frankrike 1960. Landet, som är ett av Afrikas mindre sett till befolkningsstorleken, har under den senare delen av 1900-talet härjats av etniska och politiska motsättningar, och tidvis även av inbördeskrig.<br />
<br />
Många av de brazzaville-kongolesiska författarna skriver på franska, som är landets officiella språk. Utöver Mabanckou har jag bara kunnat hitta en författare som finns översatt till svenska - <a href="http://varldslitteratur.se/person/emmanuel-dongala" style="color: #38761d;">Emmanuel Dongala</a>. Den senare har även ett antal böcker översatta till norska och engelska - och det finns självklart betydligt fler författare att välja på för de som har möjlighet att läsa på franska. <br />
<br />
Centralt för <i>Ett piggsvins memoarer</i> är myten om att människor har dubbelgångare i form av olika djur vars öden är tätt sammanlänkade med de människor de tjänar. Dessa dubbelgångare kan, i Mabanckous berättelse, vara antinget goda eller skadliga. Kibandi, vars dubbelgångare piggsvinet är, är en begåvad ung snickare som börjar se allt mer avundsamt och hätskt på sin omgivning. Med hjälp av dubbelgångaren tar han hämnd på de människor han anser gjort orätt mot honom. Djuret blir därigenom samtidigt en utomstående observatör av människornas förehavanden och en aktiv deltagare i Kibandis mordiska intriger - ett offer och en medbrottsling. <br />
<br />
Den bild som dröjde sig kvar längst efter avslutad läsning var den av det lilla piggsvinets samtal med det stora trädet - ett samtal som rör sig lika mycket kring människors och djurs dårskap som den egna dödligheten. I romanen kan läsaren ana sig till det förestående slutet på det levnadssätt som präglar Kibandis by. Den första bybon har nyligen återvänt efter studier utomlands och grupper av antropologer är redan på plats för att studera och dokumentera de lokala sedvänjorna innan de försvinner. Trots det är berättelsen ofta humoristisk och slutet förvånansvärt hoppfyllt. Livet är kort, tycks Mabanckou vilja säga, men världen består. Skadliga dubbelgångare kan förändras till det bättre och det går att bryta destruktiva mönster. <br />
<br />
<a href="http://www.alainmabanckou.net/" style="color: #38761d;">Alain Mabanckous hemsida</a> är värt ett besök (OBS! Franskspråkig).Fredhttp://www.blogger.com/profile/07908431126489528676noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-50953777819903274922012-08-14T00:16:00.001+02:002016-01-01T14:52:50.676+01:00Bonusbok: The Stray Sod Country, Patrick McCabe (Irland)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-sCIBjNXekW8/VoZ0ENOXvSI/AAAAAAAAAHA/HsYaA5VKtQE/s1600/thestraysodcountry.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://2.bp.blogspot.com/-sCIBjNXekW8/VoZ0ENOXvSI/AAAAAAAAAHA/HsYaA5VKtQE/s200/thestraysodcountry.jpg" width="130" /></a></div>
<a href="http://img341.imageshack.us/img341/6501/thestraysodcountry.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"I mean who in their right mind would want to murder a poor old Jack Russell? But then everyone, of course, was not in their right mind." </blockquote>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
<a href="http://literature.britishcouncil.org/patrick-mccabe" style="color: #38761d;">Patrick McCabe</a> föddes 1955 i det lilla Irländska samhället <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Clones" style="color: #38761d;">Clones</a>. Han påbörjade sin författarkarriär samtidigt som han arbetade som lärare. Genombrottet kom 1992 med romanen <i>Slaktarpojken</i> (<i>The Butcher boy</i>) - en mörkt humoristisk berättelse mot bakgrund av kalla kriget, som följer en ung pojke som gradvis tappar verklighetsförankringen och förlorar sig in i en våldsspiral. Både <i>Slaktarpojken</i> och den senare romanen <i>Breakfast on Pluto</i> (1998) har nominerats till <a href="http://www.themanbookerprize.com/" style="color: #38761d;">Bookerpriset</a> samt <a href="http://www.imdb.com/title/tt0118804/" style="color: #38761d;">filmatiserats</a>.<br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
Året är 1958, <a href="http://snl.no/Laika" style="color: #38761d;">hunden Laika</a> har just skickats ut i omloppsbana och på Münchens flygplats kliver Manchester Uniteds fotbollslag på det flygplan som ska komma <a href="http://snl.no/Manchester_United" style="color: #38761d;">att kosta hälften av spelarna livet</a>. I det Irländska samhället Cullymore försöker katoliker, protestanter och metodister att samexistera och förbereda inför den teaterproduktion som är tänkt att sätta orten på kartan. Samtidigt börjar ryktet gå om att en övernaturlig ondska hemsöker den lilla orten...<br />
<br />
<b><br /></b>
<b>Reflektioner</b><br />
<br />
En observant läsare kanske märker att jag räknar <i>The Stray Sod Country</i> (2010) som en bonusbok snarare än min bok för Irland - något som har en ganska enkel förklaring. Jag hade redan valt en författare att läsa för Irland (<a href="http://varldsbokbloggen.blogspot.se/2012/03/den-stora-laslistan.html" style="color: #38761d;">John McGahern</a>) när jag, i samband med slösurfande i bibliotekskatalogen, upptäckte att ett av kommunbiblioteken köpt in en bok av en av mina favoritförfattare. Kort sagt föll jag till föga för läsdjävulen. Irland kommer därför vid ett senare tillfälle att kompletteras med den bok jag egentligen skulle ha läst...<br />
<br />
Att Irland är ett land med en uppsjö av bra författare är väl knappast något som behöver påpekas. Förutom forna tiders giganter som <a href="http://snl.no/James_Augustine_Aloysius_Joyce" style="color: #38761d;">James Joyce</a>, <a href="http://snl.no/Samuel_Beckett" style="color: #38761d;">Samuel Beckett</a>, <a href="http://snl.no/Flann_O%26apos%3BBrien" style="color: #38761d;">Flann O'Brien</a> m.fl. återfinns här även Bookerprisvinnaren <a href="http://www.roddydoyle.ie/" style="color: #38761d;">Roddy Doyle</a>. <br />
<br />
Min personliga favorit har dock under en länge tid varit Patrick McCabe, vars skrivande jag först stiftade bekantskap med genom <a href="http://www.imdb.com/name/nm0001403/" style="color: #38761d;">Neil Jordans</a> filmatisering av <a href="http://www.imdb.com/title/tt0118804/" style="color: #38761d;"><i>Slaktarpojken</i></a>. Den mörka, skruvade galghumorn var precis enligt min smak<b> </b>och jag föll pladask för det distinkta, rytmiska språk som mötte mig när jag väl lyckats spåra upp ett exemplar av boken.<br />
<br />
Förutom den omisskännliga prosan har McCabe ett antal teman som han ständigt återkommer till: motsättningarna mellan dåtid och nutid i småorter på gränsen till förändring, hur vardagliga drifter och händelser kan få människor att tappa fotfästet och göra fruktansvärda saker, samt (föga förvånande med tanke på att det är 1900-talets Irland han skildrar) religionens positiva, negativa och ibland rentav komiska påverkan på människors liv. Det är också något som går igen i <i>The Stray Sod Country</i>. Ett av romanens huvudspår är t.ex. det glödande hat som en av samhällets stöttepelare - Fader Hand - när mot en annan irländsk präst som lyckats bli kändispastor i USA. <br />
<br />
Fader Hand ger också prov på en annan av McCabes förmågor - att skapa fiktiva karaktärer som samtidigt är komiska, ömkansvärda och djupt obehagliga. Potentialen att agera osjälviskt och begå grymma våldsdåd finns hos alla i McCabes böcker - och små vardagshandlingar kan få ödesdigra konsekvenser.<br />
<br />
Vad gällde det övernaturliga inslaget i <i>The Stray Sod Country</i> så kände jag ungefär samma inför det som jag gjorde när jag läste Sarah Waters spökberättelse <a href="http://dagensbok.com/2010/04/26/sarah-waters-framlingen-i-huset/" style="color: #38761d;"><i>Främlingen i huset</i></a> (2010) härförleden - att boken kanske hade klarat sig bättre utan det. Jag har också en känsla av att just den biten av handlingen kan vara en vattendelare för många läsare... <i>The Stray Sod Country</i> hör enligt mig inte till McCabes allra bästa böcker, men är ändå klart läsvärd på grund av sina tidsskildringar och sitt intressanta persongalleri.<br />
<br />
En intervju med Patrick McCabe i <a href="http://www.guardian.co.uk/" style="color: #38761d;">The Guardian</a><span style="color: #38761d;"> </span><a href="http://www.guardian.co.uk/books/2003/aug/30/fiction.patrickmccabe" style="color: #38761d;">finns här...</a><br />
<br />
... och en annan, riktigt bra intervju finns på författaren <a href="http://www.laurahird.com/newreview/patrickmccabeinterview.html" style="color: #38761d;">Laura Hirds hemsida</a>...<br />
<br />
... och slutligen finns en författaruppläsning av en bit av <i>The Stray Sod Country</i> tillgänglig via <a href="http://www.youtube.com/user/MyUCD" style="color: #38761d;">University College Dublins youtubekanal</a>:<br />
<br />
<b> </b>
<iframe allowfullscreen="allowfullscreen" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/mLtM846THpg" width="560"></iframe>Fredhttp://www.blogger.com/profile/07908431126489528676noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2636514836527240114.post-35794378825614373362012-08-05T22:42:00.000+02:002016-01-01T14:53:32.901+01:00Bok 30: Middlesex, Jeffrey Eugenides (USA)<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://3.bp.blogspot.com/-7s-cahuYo3c/VoZ0C9E84zI/AAAAAAAAAGo/Pee5Pt_1pig/s1600/middlesex.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="http://3.bp.blogspot.com/-7s-cahuYo3c/VoZ0C9E84zI/AAAAAAAAAGo/Pee5Pt_1pig/s200/middlesex.jpg" width="120" /></a></div>
<a href="http://img717.imageshack.us/img717/9416/middlesex.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><br /></a><br />
<br />
<blockquote class="tr_bq">
"Det var fortfarande mörkt ute. Fåglarna hade precis börjat sjunga. Sommarlukter av gräs och fuktig jord fyllde luften, och plötsligt förlorade jag allt mitt mod. Ju närmare stridsvagnen jag kom, desto större såg den ut. Jag blev rädd och ville vända och cykla hem igen. Men sedan slog ljuset om och stridsvagnen fortsatte med ett knyck. Jag ställde mig på tramporna och susade efter den."</blockquote>
<br />
<br />
<b>Om författaren</b><br />
<br />
<a href="http://www.barnesandnoble.com/writers/writer.asp?cid=473097" style="color: #38761d;">Jeffrey Eugenides</a> föddes i Detroit 1960 och slog igenom som författare 1993 med <i>Dödens Jungfrur</i> (<i>The Virgin Suicides</i>). Romanen, som handlar om fem systrar som begår självmord, <a href="http://www.imdb.com/title/tt0159097/" style="color: #38761d;">filmatiserades</a><span style="color: #38761d;"> </span>1999 av Sofia Coppola. Hans andra roman, <i>Middlesex</i>, utkom 2002 och har bland annat vunnit <a href="http://www.pulitzer.org/" style="color: #38761d;">Pulizerpriset</a>. <br />
<br />
<br />
<b>Om boken</b><br />
<br />
<i>Middlesex</i> är berättelsen om Calliope Stephanides och hens familj. Från farföräldrarnas flykt ifrån det brinnande <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Izmir" style="color: #38761d;">Smyrna</a> (beläget i nuvarande Turkiet) och USA-emigrationen, till familjens kamp för ekonomisk stabilitet under 30-talets depression och 1967 års raskravaller. <br />
<br />
Därefter vidtar Calliopes egen uppväxt under 60- och 70-talet, som inte heller är utan komplikationer. Utan att först veta det själv är Callie <a href="http://www.transformering.se/vad_%C3%A4r_trans/intersexuell" style="color: #38761d;">intersexuell</a> (eller, för att använda romanpersonens terminologi, hermafrodit), något som blir allt mer märkbart och orsakar problem när hen kommer in i puberteten. <i>Middlesex</i> utspelar sig i miljöer hämtade ur Eugenides eget liv, men är inte självbiografisk. <br />
<br />
<br />
<b>Reflektioner </b><br />
<br />
Inspirationen till att läsa just <i>Middlesex </i>fick jag från en föreläsning med <a href="http://jornmark.se/about.aspx" style="color: #38761d;">Jan Jörnmark</a> som jag var på för några månader sedan. Vid tillfället visade han bland annat ett antal bilder av förfallet i dagens Detroit och gav en bakgrund till hur stadens nuvarande tillstånd uppstått. Nyfikenheten väcktes, och när det blev dags att välja en bok från USA bestämde jag mig därför för att försöka hitta en som utspelade sig just i Detroit.<br />
<br />
Det första som slog mig några kapitel in i romanen var att Eugenides måste ha gjort en enorm research inför sitt skrivande. Den berättelse han levererar är inte enbart en familjekrönika, utan också ett panorama över det moderna USA:s (och allra främst Detroits) framväxt - för att inte nämna en inblick i könsforskningen under 1900-talet. Att romanen är så lättsmält som den är, trots det faktaspäckade innehållet, är riktigt imponerande.<br />
<br />
En intressant aspekt av <i>Middlesex</i> är det dubbla utanförskap som familjen Stephanides utsätts för när de bosätter sig i Detroit. Av afroamerikanerna i <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Black_Bottom,_Detroit" style="color: #38761d;">Black Bottom</a>, där Calliopes farmor arbetar, ses de som privilegierade vita. I den välbärgade förorten Middlesex, dit familjen flyttar efter raskravallerna, betraktas de däremot inledningsvis som potentiella fridstörare på grund av sin etnicitet. Eugenides beskriver också de brytningar som växer fram inom huvudpersonens familj, när viljan att bevara de gamla traditionerna inte går att förena med livet i det nya hemlandet. <br />
<br />
Det enda som irriterade mig lite i boken var den ganska ointressanta ramhandlingen i vilken en ca 40-årig Calliope inleder en kärleksaffär med en kvinna i Tyskland. Bortsett från det är det här en både underhållande och tänkvärd berättelse med en väl avvägd balansgång mellan humor och tragedi.<br />
<b><br /></b>
<b>En intervju med Jeffrey Eugenides på <a href="http://www.youtube.com/user/TheNewYorkTimes" style="color: #38761d;">New York Times Youtubekanal</a>:</b><br />
<br />
<iframe allowfullscreen="allowfullscreen" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/wc5_vcYP7vc" width="560"><p>&amp;amp;lt;br&amp;amp;gt;</p></iframe>
<br />
<b>Och ett bibliotekslån av <a href="http://www.avgrunden.com/"><i>Avgrunden</i></a> - Jan Jörnmarks fotobok över Detroit - rekommenderas varmt!</b>Fredhttp://www.blogger.com/profile/07908431126489528676noreply@blogger.com0