"Offentliga byggnader började växa upp samtidigt som bostadshusen - stora, medelstora och små, smäckra och klumpiga, utsmyckade och alldeles vanliga. De växte upp ur marken och klättrade allt högre, omgärdade av träställningar, bland moln av kalkdamm, bland larm och stoj, bland skottkärrornas gnissel, murslevarnas raspande, plötsliga varningsrop och den dova klangen från fallande tegelstenar"
Om författaren
Författaren och översättaren Magdalena Tulli föddes 1955 i ett Warszawa som fortfarande bar tydliga spår av andra världskrigets härjningar och massakrer. Modern var polsk judinna medan fadern var italienare, och hon kom att spendera en stor del av sin uppväxt i fäderneslandet. Författardebuten skedde förhållandevis sent i livet med Drömmar och stenar (1995), som belönades med det prestigefyllda Kościelskipriset.
Drömmar och stenar är, i skrivande stund, den enda av hennes böcker som översatts till svenska. På engelska finns dock ytterligare tre böcker - Moving parts, Flaw och In red.
Om boken
Drömmar och stenar är berättelsen om Warszawas återuppbyggande. Bit för bit staplas tegelsten på tegelsten; byggnader skjuter upp och fylls med lägenheter, möbler, människor. På födelsestadens ruiner monterar Tulli upp ett metafysiskt stadslandskap där gårdagens och nuets Warszawa kämpar om utrymmet.
Reflektioner
Medan jag läste Drömmar och stenar kom jag på mig själv med att jämföra boken med en samling byggklossar. Beståndsdelarna finns där redan från början, men slutresultatet beror helt på hur de sammanfogas. Ingenting är bestående i Tullis skildring av Warszawa, allt bryts ständigt ner eller ändrar form. För de som återstod av stadens invånare efter andra världskriget var de mänskliga och geografiska förändringarna enorma: nära 90% av staden låg i ruiner och hundratusentals ur befolkningen hade dödats. Staden som den en gång varit fanns bara kvar i människors minnen, men inte heller där var den skyddad mot förändring:
"Minnen är som flisor som flyger när man hugger ved. De blir kvar där de fallit, när man redan eldat upp veden i ugnen. När de trampats ned av skor och dränkts av regn ändrar de så sakteliga kulör. När man nu inte kan förvara eller rädda någonting, hur skulle minnena kunna stå emot förändringar?"Drömmar och städer för tankarna till de poetiska stadsskildringarna i Calvinos De osynliga städerna, men också till stadssymfonier (bildmontage av stadsmiljöer satta till musik) som Godfrey Reggios Quatsitrilogi.
Trailer för Koyaanisqatsi, den första filmen i Qatsitrilogin, från LeCinephobes Youtubekanal:
Frågan som återkommer boken igenom är vad staden egentligen är - en utstuderad maskin eller en levande organism? Ingenjörer och stadsbyggnadskontor ersätts förr eller senare och politiska ideal skiftar, men stenarna och fundamenten kvarstår. De minnen som finns inristade i dem lever längre än människorna.
Drömmar och stenar är en krävande bok med ett berättargrepp som förmodligen inte faller alla läsare i smaken, men för den som trots allt ger den en chans väntar en unik läsupplevelse med ett fantastiskt språk och oväntade perspektiv på omvärlden.
- Ett utdrag ur den engelska översättningen av boken kan läsas på Worlds without borders hemsida.
- För den som vill veta mer om polsk litteratur och kultur rekommenderas besök på The Polish Book Institute samt Culture.pl.
- British Pathe har en kortfilm på sin hemsida från återuppbyggnadsarbetet i Warszawa 1947.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar