Bok 40: Vi, Jevgenij Zamjatin (Ryssland)

"Hur jag välsignade murarnas och skrankornas gudomligt avgränsande vishet! Kanske är just detta den största av alla uppfinningar. Människan upphörde att vara ett vilt djur först sedan hon hade uppfört den första muren. Människan upphörde att vara en vilde först sedan vi hade uppfört Gröna Muren och sedan vi med den hade isolerat vår mekaniserade, fulländade värld från trädens, fåglarnas och djurens motbjudande tillvaro..."

Om författaren

Den ryske mariningenjören och författaren Jevgenij Zamjatin (1884-1937) blev tidigt en övertygad bolsjevik och var bland annat med om att organisera det beryktade myteriet på pansarkryssaren Potemkin 1905. Genomslaget som författare kom 1913 med satiren Provinsliv, och efter revolutionen året därpå kom Zamjatin att få en betydande position i det nybildade Sovjetunionens kulturella cirklar.

Satirerna och samhällskritiken föll dock i ond jord hos den allt mäktigare Josef Stalin - något som ledde till att Zamjatin 1932 emigrerade till Paris, där han levde fram till sin död. Den dystopiska romanen Vi, som är hans mest kända verk, kom ut på engelska 1924. Översättningen till ryska dröjde dock ända tills 1988 (information från Store Norske Leksikon samt bokens baksida).

Vi har nyligen kommit ut i en svensk nyöversättning, och det finns ytterligare två böcker av Zamjatin på svenska: Draken och andra berättelser (1981) samt Berättelsen om det viktigaste (2008).


Om boken

Året är 2500 och i Den Enda Staten förbereder man sig inför uppskjutningen av rymdskeppet Integral. Med sig i lasten har skeppet propaganda som ska upplysa eventuella utomjordingar om det matematiskt riktiga sättet att leva.

Romanens huvudperson, och Integrals chefskonstruktör, D-503 har hela sitt liv levt i trygg förvissning om Den Enda Statens makt och dess ledare Den Store Välgörarens välvilja. Efter ett möte med den vackra regimkritikern I-220 ställs dock alla invanda sanningar på ända. Gradvis involveras D-503 i rebellernas aktiviteter, samtidigt som han bävar inför de konsekvenser ett motstånd mot den totalitära regimen kan föra med sig...


Reflektioner

Jag får en märklig känsla av att ha flyttats tillbaka till min barndoms tidiga 90-tal när jag läser Zamjatins dystopiska framtidsroman, på den mytomspunna tid då skolbibliotek fortfarande använde sig av kortsystem och det fanns speciella hyllor avsedda för Science Fiction. Det vill säga - innan fantasyboomen satte igång på allvar och förvisade författare som Aldiss, Vance och Van Vogt till bibliotekets mörkare vrår...    

Vi gavs ut engelska för första gången 1924 - nästan tio år innan Aldous Huxleys Du sköna nya värld, och decennier innan genreklassiker som 1984, Fahrenheit 451, A Clockwork Orange och Kallocain - och det är troligt att den influerade flera av dem. Liksom i de senare böckerna så är det de mänskliga relationerna som utgör handlingens fokus. Huvudpersonen lever i ett samhälle där allt - från födelse till sexualliv och död - styrs av staten. Människorna bor i rum med glasväggar och staten administrerar de sexuella kontakterna.

När berättelsen börjar har både D-503 och hans vän R sexuella relationer med kvinnan O. Mötet med I-220 innebär början till slutet för det tidigare samlivet. Besatt av I låter huvudpersonen de gamla relationerna förfalla och alieneras från det samhällssystem som han tidigare tagit för givet. Han skolkar från arbetet, bryter mot lagen, och bejakar känslor som samhället gjort sitt bästa för att utrota...

För en nutida läsare för den värld som skildras i Vi lätt tankarna till DDR-Tyskland. Förutom den starka statliga kontrollen och indoktrineringen omges staten även av en grön mur, som befolkningen förbjudits att forcera. Vad som finns bortom den vet ingen, men varför skulle någon bry sig när de redan lever i den bästa av världar?

Det verkligt skrämmande med det totalitära samhället i Vi är att det inte växt fram ur "ondska" och maktfullkomlighet, utan ur välvilja. Makthavarna tror sig verkligen ha hittat ett matematiskt påvisbart sätt att skapa ett lyckligt liv, och de är beredda att gå hur långt som helst för att försvara det rådande samhällssystemet.

När man ser till det Europa vi lever i idag - med ökad extremnationalism, främlingsfientlighet, övervakning och maktcentralisering - känns Zamjatins roman närmast kusligt relevant. Hur långt är vi beredda att gå för att skydda våra ekonomiska intressen och vår levnadsstandard? Hur stor del av vår egen och andras frihet är vi beredda att offra? Det är inga lätta frågor att besvara, men de går inte heller att ignorera. Böcker som Vi påminner om att det är genom de val vi gör - passiva och aktiva - som det samhälle vi lever i formas.