"[...] not too far away, somewhere in the direction of the city centre, just above the rooftops, a reddish glow was rising. A terrifying thought struck him: 'They've started burning things' [,,,]"
Om författaren
László Krasznahorkai föddes 1954 i Gyula i sydöstra Ungern. Han studerade juridik under ett antal år innan han slutligen började skriva på heltid. 1985 skedde det första av många samarbeten med landsmannen och filmregissören Bela Tarr, som bland annat filmatiserat The Melancholy of Resistance. Krasznahorkai har belönats med ett flertal priser för sina böcker.
Om boken
En domedagsstämning vilar över ett isolerat samhälle någonstans i Ungern - det ligger en oro i luften och en misstänksamhet mellan människorna. Medan den veke Herr Eszter ägnar dagarna åt musik, planerar hans fru ett politiskt maktövertagande. Höjd ovan världsliga problem vandrar den naivt välvillige brevbäraren Valuska omkring med tankarna svävande bland stjärnor och galaxer. När en märklig cirkus anländer till samhället för att visa upp en gigantisk uppstoppad blåval når det anarkiska händelseförloppet sin kulmen...
Reflektioner
Ungern är ett land som jag hade mycket höga förväntningar på när jag började söka efter något lämpligt att läsa. Dels för att det är en av mina favoritförfattares (Peter Esterhazys) hemland, och dels på grund av att Ungern fascinerat mig ända sedan jag i 10-års åldern plöjde igenom Odette Ferrys vilt romantiserade böcker om Sissi (Elisabeth) - kejsarinna av Österrike och drottning av Ungern under senare delen av 1800-talet.
Landet, som hör till Europas allra äldsta länder, styrdes av Österrike från slutet av 1600-talet fram till 1918. I Trianontraktatet, som slöts mellan Ungern och första världskrigets segrarländer 1920, bekräftades självständigheten - men avtalet medförde också att Ungern tvingades avstå två tredjedelar av sina territorium till grannländerna.
Vad gäller litteratur så är nog nobelpristagaren Imre Kertész samt Peter Esterhazy och Péter Nádas de mest internationellt kända ungerska författarna. En författare som också bör nämnas i sammanhanget är Charmissopristagaren Terézia Mora, som gjorde sin svenska debut med romanen Alla dagar under 2011. Valet av Krasznahorkai berodde dels på att jag fått hans böcker rekommenderade av ungerska bekanta, och dels på att jag länge varit en fan av Bela Tarrs filmer.
Trailer för Werckmeister Harmonies - Tarrs filmatisering av The Melancholy of resistance:
Vid läsningens början kunde jag inte låta bli att dra paralleller till två böcker som jag tidigare recenserat på bloggen: The Stray sod country och The Angel maker. Samtliga tre romaner utspelar sig i mindre städer (eller samhällen) som balanserar på gränsen mellan civilisation och kaos. Berättarperspektiven är dock vitt skilda - medan handlingen i de förra böckerna närmast följer antagonisterna är det i The Melancholy of resistance snarare dagdrömmaren Valuska som utgör handlingens huvudperson.
Samtliga av bokens karaktärer skildras med en blandning av förståelse och distanserad humor. Det långsamma tempot och de evighetslånga meningarna (som utgör två av Krasznahorkais kännetecken) tvingar läsaren till uppmärksamhet och eftertanke. Att läsningen trots allt flyter på så strömmande och organiskt som den gör förtjänar både författaren och översättaren (European Translation prize-vinnaren George Szirtes) en eloge för.
Som inbiten litteraturvetare kan jag inte låta bli att se det intressanta i att Krasznahorkai använder just valen som katalysator för kaos och våld. Havsmonstrets funktion som kaosagent går att spåra ända tillbaka till den fasansfulla bibliska Leviathan och den babyloniska havsgudinnan Tiamat. Längre fram i litteraturhistorien kommer nog de flesta som hör ordet val att tänka på Herman Melvilles Moby-Dick, och i den samtida litteraturen kan man finna ett bra exempel på temat i New Weird-författaren China Mievilles Kraken.
Som en parantes kan det nämnas att valvisningar av det slag som beskrivs i Krasznahorkais roman inte var helt ovanliga i Sverige under mitten av det förra århundradet. När jag berättade om boken jag höll på att läsa för en äldre släkting avbröts jag plötsligt av det spontana utropet: "Valutställning! Det hade de i Helsingborg när jag var liten." När jag, överraskad av uppgiften, googlade runt lite hittade jag inget om Helsingborg. Däremot råkade jag på ett par inlägg på Lotten Bergmans underbara blogg (med fotobevis och allt!). Ett stycke dokumenterad svensk historia helt enkelt!
För att återgå till boken så kan jag absolut rekommendera The Melancholy of Resistance till andra läsare, med det förbehållet att det är en krävande bok som man måste ta sig tid till. Gör man det är den helt klart värd besväret.
Krasznahorkais officiella sida är fullmatad med information och definitivt värd ett besök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar