Bok 17: Herr Napumoceno da Silva Arúajos testamente, Germano Almeida (Kap Verde)

"Han använde fyra tandborstar om dagen, två på morgonen, en efter lunch och den fjärde innan han skulle gå och lägga sig. Varje veckodag bytte han borstar och varje dags fyra borstar stod i sin egen plastkopp, sammanlagt 28 tandborstar i veckan."

Om författaren

Germano Almeida föddes 1945 på ön Boa Vista och är, förutom att vara författare, också utbildad jurist. Han skriver på portugisiska, som är landets officiella språk, och är idag den i särklass mest översatta författaren från Kap Verde. Än så länge är två av hans romaner översatta till svenska: Herr Napumoceno da Silva Arúajos testamente (1989)  och Familjen Trago (1998). Herr Napumoceno filmades 1997.


Om boken

Herr Napumoceno da Silva Arúajos testamente är en slags Citizen Kane-berättelse förlagd till Mindelo - en hamnstad på ön São Vicente. Herr da Silva Arúajo har nyligen avlidit och efterlämnat ett gediget testamente på 387 sidor. Till omgivningens förvåning visar det sig att han lämnat större delen av sin förmögenhet till sin oäkta dotter snarare än till brorsonen som arbetat med honom i hans företag.

Dottern, som fram till testamentets uppläsande inte hade någon aning om vem hennes far var, läser igenom den dödes efterlämnade dokument och försöker skapa sig en bild av hans liv...


Reflektioner

Mikrostaten Kap Verde blev, liksom Moçambique, självständig från Portugal 1975 - i efterdyningarna av Nejlikerevolutionen. Det finns inte mycket litteratur översatt till svenska eller engelska. Förutom Almeidas böcker har jag bara kunnat hitta novellantologin Across the Atlantic... (1988).

Herr Napumoceno framstår för mig lite som Kap Verdes svar på Charles Foster Kane. Napumoceno har visserligen själv förtjänat hela sin förmögenhet snarare än ärvt den, men i övrigt är deras levnadshistorier och berättelsernas upplägg mycket lika varandra. Även Kanes "rosebud" har sin motsvarighet i Napumocenos förlorade kärlek Adélia.

Vid läsningens inledning förväntade jag mig (delvis på grund av samanfattningen på bokens baksida) en farsartad berättelse fylld av orginella peronligheter - dvs. något i stil med Peter Careys Illywacker. Boken visade sig dock ha en seriösare ton och betydligt mer nyanserade karaktärer än jag trott. Det är också intressant att följa de två, ofta motstridiga, vittnesmål som ges om huvudpersonens liv - ett från hans efterlämnade dokument och ett från den bittre brorsonen Carlos.

Som affärsmän bedriver Napumoceno och Carlos främst handel med Portugal - men även med de närmast liggande afrikanska länderna. Det refereras ofta till landets klassklyftor. Herr Napucemo själv gör en tydlig klassresa medan han etablerar sitt företag, men blir ständigt påmind om sin fattiga bakgrund - både i umgänget med sina kulturellt mer sofistikerade vänner och genom hur han behandlas av Mindelos övriga affärsmän.

I slutändan var romanen en snabbläst och ganska underhållande berättelse som inte lämnade något större avtryck hos mig. Tyvärr lyckades jag aldrig engagera mig särskilt mycket i herr Napumoceno, vilket starkt påverkade min läsbehållning eftersom bokens händelseförlopp och övriga karaktärsgalleri främst existerar i relation till honom. Därmed inte sagt att den var dåligt skriven. Snarare var det nog så att jag inte var rätt läsare för boken.