Bok 26: Kvällarna, Gerard Reve (Nederländerna)

"'Nu', tänkte han, när han hade skruvat av radion, 'borde jag lägga haken på dörren, först rulla mig på golvet och skrika oh! oh! en stund, och sedan slå sönder alla rutor med ett järnrör. Sedan, när de kommer uppspringande nedifrån, svimmar jag när de har sparkat in dörren. Och sedan bär det av till en anstalt. 'Tirretjopptjoppfalleri', sjöng han lågt, ' tirretjopptjoppfallera.'"

Om författaren

Gerard Reve föddes i Amsterdam 1923. Efter att ha studerat grafisk design under andra världskriget började han 1945 arbeta som reporter för en dagstidning. Kvällarna, som var hans första bok, kom ut 1947 och rönte snabbt stor uppmärksamhet. Reve kom från en ateistisk familj, men konverterade som vuxen till katolicismen. Han kom tidigt ut som öppet homosexuell och refererade ofta till sin sexualitet i sina böcker, vilket många fann provocerande. 2001, fem år innan hans död, belönades han med Prijs der Nederlandse Letteren - Nederländernas främsta litteraturpris.

Ett flertal av Reves romaner har filmatiserats - däribland Kvällarna (1989) och Den fjärde mannen (1983 - av Paul Verhoeven)


Om boken

Kvällarna: En vinterberättelse utspelar sig under de sista tio dagarna av 1946. Romanens huvudperson, den 23-årige Frits van Egters, bor hemma hos sina föräldrar och arbetar under dagarna på ett kontor. Sina kvällar tillbringar han med att våldgästa vänner, diskutera sjukdomar, meditera över tillvarons hopplöshet och ge utlopp för sin besatthet av flintskallighet. Kvällarna är en nattsvart beskrivning av vardagsångest och desillusion under efterkrigstiden.


Reflektioner

Från början hade jag tänkt mig att läsa något av Cees Nooteboom eller Harry Mulisch, men efter att TMN på The Modern Novel gjort mig uppmärksam på Gerard Reves Kvällarna kunde jag inte motstå att välja den istället.

Inte sedan jag för första och enda gången tog mig igenom Goethes Den unge Werthers lidande (1774) har jag stött på en så enerverande protagonist som Frits van Egters. Van Egters hela fokus ligger på fulheten i tillvaron - ett ämne han också tycker om att hålla utläggningar om inför vänner och familj. Föräldrarnas matvanor, vänners klädstil - inget är för litet eller ointressant för att dissekeras. Om samtalsämnena börjar tryta drabbas han av panik. 

Samtidigt finns det i beckmörkret alltid en strimma av ironi och det är fascinerande att följa van Egters i hans försök att provocera fram reaktioner från omgivningen, som när han säger:

"Räknar du hur många hårstrån som fastnar i kammen varje morgon? Gör det, så får du se att de blir fler och fler för varje dag som går. Sakta men säkert. Jag skulle tycka det vore förskräckligt om jag visste att jag höll på att bli flintskallig. Jag skulle inte vilja leva längre. Men missförstå mig inte, jag vill inte göra dig nedslagen."

Ett av van Egters återkommande nöjen är att berätta makabra historier för sina vänner - historier som ofta slutar med någons död eller förnedring. En galghumor som är förståelig med tanke på den tid då händelserna utspelas. I samband med den tyska invasionen av Nederländerna 1940 dödades 7-8000 nederländare och under åren därpå deporterades över 100 000 nederländska judar till olika koncentrationsläger. För de som blev kvar minskade tillgången till mat successivt, vilket nådde sin kulmen under den s.k. Hungervintern 1944-45 då ett stort antal människor dog av undernäring.

Allt detta är, trots att det bara nämns i förbigående i romanen, ständigt närvarande i bakgrunden - som t.ex. när Frits beskriver hur familjen nästan alltid hade en extraperson som åt hos dem eller hur hans mor ständigt snålande med kolen. En av de saker som gör Kvällarna så speciell är att boken är samtida med de händelser som den behandlar. Genom sina detaljerade beskrivningar av människornas relationer och levnadsvillkor ger Reve en obeveklig ögonblicksbild av Nederländerna under efterkrigstiden - något som gör att Kvällarna blir lika delar roman och tidsdokument. Ett måste för alla som intresserar sig för modern historia!