"Jag följde vägen som folk gick från sina kontor för att sätta kurs hemåt där de husliga sysslorna väntade. Jag var ännu inte bunden av sådana plikter men jag längtade efter dem. Till syvende och sist var krig, hjältemod och förräderi bara extrema handlingar i sökandet efter den sortens normala förhållanden. Att stängas ute från ett vanligt liv kunde bara resultera i vansinne."
Om författaren
Författaren och poeten Luis Cardoso föddes 1958 i den lilla staden Calaica i Östtimor. Samtidigt som aprilrevolutionen ägde rum i Portugal 1974 höll han på att slutföra sina studier i Díli. Året därpå fick han ett stipendium till vidare studier i Lisabon, vilket medförde att han befann sig utomlands när Indonesien invaderade Timor. I Portugal representerade han (enligt artikeln Författarbesök från Östtimor i nr 21 av Föreningen ett Fritt Papua och Östtimorkommitténs tidning) den samlade motståndsrörelsen CNRM. Först 2001 hade han möjlighet att återvända till sitt hemland.
Om boken
I den självbiografiska romanen Krönika om en överfart (1997) skildras författarens uppväxt i Östtimor och början på exilen i Portugal. Det är den fristående första delen i en trilogi, av vilken samtliga böcker idag finns översatta till svenska. Boken växlar språkmässigt mellan det faktaspäckade och det skönlitterära, och förmedlar i lika hög grad den timoresiska kulturen som isolationen och identitetssökandet under exilen.
Reflektioner
Östtimor är ett av de länder för vilka jag med nöd och näppe kunnat uppfylla min läsningsmålsättning. Precis som i fallet med Kap Verde finns det idag i stort sett bara en författare i översättning till svenska och engelska. Något som förmodligen beror både på den långa indonesiska ockupationen, den höga analfabetismen i landet och den svårighet som alltid föreligger när det gäller att få böcker från mindre länder översatta.
Överfarten som det refereras till i bokens titel kan förstås på flera sätt - dels som författarens personliga övergång från barndomen till vuxenvärlden, dels som landets övergång från koloni till självständig stat, och dels som den rent geografiska färden från Timor till Portugal. Cardoso väver på ett skickligt sätt samman dessa teman i sin berättelse och väckte många funderingar hos mig kring sådant som kultur och identitetsbevarande.
Undervisad av portugisiska kristendomslärare - och uppfostrad av en far som samarbetat med de australiensiska trupperna under andra världskriget samt en mor som under samma tid var gisslan hos japanska soldater - påverkas Cardoso tidigt av många olika kulturer. Övergången till Portugal blir dock inte som han föreställt sig. Indonesien invaderar hemlandet samma år som han påbörjar sina studier och han är länge oviss om vänner och släktingars öde. Samtidigt är han rädd för att ta kontakt med flyktingarna - de som åsett massakrerna och kanske också själva dödat.
De delar av Krönika om en överfart som gav mig mest utbyte var de senare avsnitten: Cardosos beskrivning av sitt liv i Portugal, exiltimoresernas kluvenhet mellan anpassning och bevarandet av den egna kulturen, det ständiga utanförskapet. En av de mer rörande episoderna i boken är när berättaren efter sin ankomst till Portugal börjar härma sin farfars vana att alltid bära med sig ett ägg i fickan - något som självklart slutar med ett par sörjiga byxor.
En annan aspekt jag uppskattade i boken var Cardosos levande och fantasifyllda språk. Till exempel beskriver han sitt avslutade rökande med orden: "Jag var inte längre en lysmask i natten". Hans berättarförmåga är i sig själv tillräckligt för att få mig att vilja läsa även uppföljarböckerna. Det enda jag egentligen saknade i den var en liten ordlista i slutet med förklaringar till de många portugisiska ord som författaren använder. Till syvende och sist är dock bokens kanske främsta merit dess funktion som historieundervisning rörande ett i våra trakter ganska okänt land.
För den som vill veta mer om Östtimor rekommenderas Östtimorkommitténs hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar