"Jag åt upp min portion valskinn, och min vänliga värdinna frågade om jag tyckte om mattak. Jag var rädd att göra henne besviken, så jag svarade 'ja visst!' Och då serverade hon mig, bara mig, en hel tallrik till, med en massa gulaktigt och blodigt sälspäck. Mycket långsamt och mödosamt, men hela tiden leende, lyckades jag få ner en stor del av denna portion som inte förhöjdes av minsta krydda, inte ens salt."
Om författaren
Tété Michel Kpomassie föddes 1941 i Togo och växte upp i huvudstaden Lóme. När han i tonåren var ute med sin familj för att samla kokosnötter attackerades han av en pytonorm. Under konvalescenstiden hittade han en bok om Grönland i den närliggande protestantiska bokhandeln och upptäckte att landet, förutom att sakna ormar, hade en fascinerande jägarkultur. Han beslutade sig för att bege sig dit och tillbringade de närmaste åren med att arbeta sig upp genom Afrika och Europa för att slutligen ta sig vidare till Grönland. Kpomassie, som idag är bosatt i Paris, belönades 1981 med Prix Litteraire Francophone International.
Om boken
En afrikan på Grönland (1981) är den första helt självbiografiska bok som jag läst till Världsbokbloggen. Den inleds med Kpomassies möte med pytonormen och följer sedan hans strävan mot Grönland, samt hans upplevelser på ön. Såväl den togolesiska och den grönländska kulturen, som de många fascinerande människor författaren möter under sina resor, beskrivs engagerande och detaljerat.
Reflektioner
Togo koloniserades på 1880-talet av Tyskland, och delades efter första världskriget upp mellan Frankrike och Storbritannien. I samband med att kolonialstaterna lämnade de båda områdena på sent 50-tal/tidigt 60/tal valde den brittiska kolonin att införlivas med Ghana, medan den franska kolonin blev den stat som är det moderna Togo.
Valet av författare från landet var, på grund av min bristande franskakunskap, mycket begränsat. Trots att det ska finnas ett stort antal läsvärda tongolesiska författare har jag bara kunnat hitta en bok utöver Kpomassies som är översatt till svenska eller engelska - Fauziya Kassindjas Vem hör mina tårar, som beskriver författarinnans flykt undan könsstympning i Togo. Ytterliggare en författare finns dock översatt till tyska - den Grand Prix Littéraire de l'Afrique Noire belönade Sami Tchak.
Cynisk som jag är trodde jag, när jag först stötte på boken och såg dess titel, att den skulle visa sig vara en snabbskriven, gimmickdriven, reseberättelse - en uppfattning som lyckligtvis visade sig vara fullkomligt felaktig. Det är istället en välskriven, starkt antopologiskt vinklad, redogörelse för en oerhört driven persons möte med en annorlunda kultur. Kpomassie beskriver dessutom de olika kulturerna (och sin egen) med en skarp iakttagelseförmåga och känsla för detaljer.
Den grönländska kultur som möter honom vid resans mål är långtifrån homogen - och stämmer inte helt överens med vad han föreställt sig. Jägarkulturen han drömt om visar sig vara utdöende och Kpomassie, vars far har ett stort antal hustrur, blir chockad när de grönländska männen erbjuder honom att ligga med deras fruar.
Det är egentligen bara de första kapitlen i boken som berör Togo i någon större utsträckning (även om det senare görs återkommande jämförelser mellan den togolesiska och den grönländska kulturen). Trots det hinner Kpomassie med att ge en hel del inblickar i hemlandets kultur. Mest intressanta tyckte jag beskrivningarna av de täta familjebanden var. I Togo, vid den tid som boken skildrar, innehade t.ex. fastrarna en hög ställning i familjehierarkin och om det föddes tvillingar var det den som kom ut sist som betraktades som den äldste (man trodde att den som föddes först hade skickats ut för att rekognosera).
Det går inte att undgå att imponeras av Kpomassies förmåga att iaktta, ta till sig olika språk och lära känna nya människor. En afrikan på grönland är en påminnelse om böckers förmåga att förändra liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar