30 november 2011

Bok 2: Drömmarnas Palats, Ismail Kadare (Albanien)






"De förbipasserande gav de tärda anställda på Drömpalatset ironiska småleenden, men de kunde inte föreställa sig hur torr och eländig deras egen tillvaro uppfattades av Tabirs visionärer."






Om författaren

Ismail Kadare föddes i Albanien 1936 och växte upp under axelmakternas ockupation av landet. Han blev snabbt en av Albaniens populäraste författare, vilket setts som kontroversiellt eftersom många av hans kollegor samtidigt förföljdes under Hoxharegimen. Samtidigt finns det en underliggande regimkritik i många hans böcker och han menar själv att det hade varit omöjligt för honom att verka som författare om han öppet kritiserat diktaturen.

Efter kommunistregimens fall flyttade Kadare till Paris. Han är fortfarande verksam som författare idag och nämns ofta i nobelprissammanhang.


Om romanen

Drömmarnas palats (1980) är en dystopisk roman i samma anda som Orwells 1984 och Gilliams Brazil. Huvudpersonen, Mark-Alem, tillhör en av den ottomanska superstatens förnämsta familjer. Handlingen tar sin början när han inställer sig för sin första arbetsdag på Tabir Saraj - Drömpalatset - en av de mäktigaste och mest mytomspunna institutionerna i den ottomanska superstaten. 

På Drömpalatset sållas och analyseras medborgarnas drömmar - från den obetydligaste bondens till kejsarens egna. Från dessa väljer man ut mästardrömmen - en dröm som sedan presenteras inför kejsaren och utifrån vilken statsbeslut fattas.

Som titeln antyder har romanen två huvudpersoner - den naive Mark-Alem, som hamnar i centrum för händelser som direkt kan påverka hans familjs framtid, och Drömmarnas Palats vars mörka skugga vilar över hela imperiet.

Drömmarnas palats förbjöds i Albanien omedelbart efter publikationen.


Reflektioner

Albanien var länge en del av det Osmanska riket och blev en självständig stat först på 1910-talet - något som starkt påverkat dess litteratur. Valet att läsa en bok av Kadare kändes ganska självklart eftersom han är en av landets mest kända och översatta författare - vilken bok jag skulle läsa var däremot betydligt svårare att avgöra. Kadares mest kända roman är förmodligen Den döda arméns general, som följer en italiensk general som kommer till Albanien för att hämta hem askan efter stupade italienska soldater, men den var tyvärr försvunnen från biblioteket. Att jag till slut valde Drömmarnas Palats berodde mest på att relationen individ-institution alltid fascinerat mig.

Det går att läsa Drömmarnas Palats på flera sätt - som en politisk allegori över totalitarism, som individ kontra institution eller som verklighet kontra dröm. Drömpalatset, som sina ovetenskapliga grundvalar till trots har ett så enormt inflytande över staten, kan också lätt tolkas som en allegori över statsreligion.

En av de aspekter som stod ut tydligast för mig var hur snabbt hela Mark-Alems existens kom att kretsa kring Drömpalatset. De fåtal gånger hans liv innan anställningen på Drömpalatset överhuvudtaget nämns i boken är det enbart som relief till hans arbete på institutionen. Medan hans farbror vesiren, som ordnade anställningen åt honom från första början, ser Drömpalatset enbart som ett instrument med hjälp av vilket han kan påverka rikets maktbalans förlorar hans brorson sig i drömmarna till den grad att han knappast längre kan skilja mellan dem och verkligheten.

Genom hela boken är Mark-Alem mest en passiv observatör som väljer att se åt andra hållet och förlora sig i drömmarna snarare än att agera utifrån de oförätter han ser begås. Medan Sam Lowry i Brazil aktivt bryter med sin privilegierade tillvaro för att följa sina drömmar och finna kvinnan han förälskat sig i blir Mark-Alem snarare mer och mer avtrubbad och likgiltig - mer intresserad av andras drömmar än sina egna. Kanske är det också av den anledningen som Drömpalatsets direktör upprepade gånger säger till Mark-Alem att han passar in där.

För den som vill veta mer om albansk litteratur och kultur rekommenderas översättaren och Albanienkännaren Robert Elsies hemsida.

22 november 2011

Bok 1: Tålamodets Sten, Atiq Rahimi (Afghanistan)



"En fluga slinker in i den stumma tystnaden i rummet. Den sätter sig på mannens panna. Tveksamt. Osäkert. Den följer rynkorna i pannan, smakar på den fadda huden. Den måste vara smaklös. 
Den kryper ned till ögonvrån. Fortfarande tveksam. Fortfarande osäker. Den smakar på ögonvitan, sedan drar den sig tillbaka. Inget jagar bort den. Den fortsätter, försvinner i skägget, klättrar upp på näsan. Flyger upp. Utforskar kroppen. Kommer tillbaka. Sätter sig i ansiktet igen. Klamrar sig fast vid slangen som är instoppad i den halvöppna munnen. Den smakar på den, balanserar längs slangen fram till mungipan.                                   Ingen saliv. Ingen smak. Den fortsätter, in i munnen. Och försvinner." 




Om författaren

Atiq Rahimi är både författare och regissör. Han föddes i Afghanistan 1962 och flydde till Frankrike i samband med den sovjetiska invasionen. Förutom sitt författarskap har han även producerat dokumentärfilm för fransk tv samt skapat Afghanistans första såpopera.


Om romanen

Det är svårt att sätta en bestämd genre på Tålamodets Sten (2008). Det närmaste jag kommer är beskriva den som psykologisk prosapoesi eller en teaterpjäs i bokform.

Handlingen, som utspelas "Någonstans i Afghanistan eller på någon annan plats", följer en kvinna som vakar vid sin makes sjukbädd. När romanen börjar har hon suttit där i snart tre veckor utan något annat livstecken från mannen än hans andetag. Då och då bryter ljudet av stridigheterna i staden igenom hennes klaustrofobiska tillvaro.

Titelns sten är en magisk svart sten som sägs kunna absorbera en människas innersta hemligheter. För kvinnan i boken blir den sjuke mannen hennes sten. Allt eftersom berättelsen fortskrider berättar, gråter och rasar hon ut sina innersta tankar för honom - sina rädslor, sin ilska över hur kvinnor behandlas av männen i samhället och sina egna otillfredsställda sexuella behov.      

Författaren, som sedan många år tillbaka är bosatt i Frankrike, belönades 2008 med Prix Goncourt (det finaste franska litteraturpriset) för romanen.  Han har i år fått ännu en roman översatt till svenska - Jord och Aska (en bok som även har filmatiserats i regi av författaren själv).


Reflektioner

Det är idag enbart ett fåtal skönlitterära afghanska författare som finns översatta till svenska (och det ser inte mycket bättre ut på engelska). Macondo listar bara tre: Khaled Hosseini (Flyga Drake m.m.), Idries Shah och Atiq Rahimi. Gemensamt för dem alla är att de är män och att de befunnit sig i exil under en längre tid. Samtidigt skiljer de sig mycket åt som författare - Rahimi är experimentell medan Hosseini skriver mer traditionella romaner och Shah är förmodligen mest känd som nedtecknare av de sufistiska berättelserna om Mulla Nasruddin.

Rahimi är kanske den intressantaste av de tre. I Tålamodets Sten, som är hans första bok på svenska och fjärde på franska, väljer han att skildra livet i det krigshärjade landet från en kvinnas perspektiv. En kvinna som, på grund av mannens sjukdomstillstånd, för första gången i sitt liv har möjlighet att ge uttryck för vad hon känner och tänker.

Trots sitt ämne och sin okonventionella, filmaktiga berättarstil är boken lättillgänglig och (i mitt tycke) nästan lite för sparsmakad. När den tog slut efter 130 sidor var det fortfarande mycket som jag fortfarande ville veta mer om - särskilt vad gällde den unge soldaten som dyker upp i senare delen av boken. Samtidigt är det kanske en av de saker som boken vill säga läsaren - att livet och kriget fortsätter?


Atiq Rahimi läser ur Tålamodets Sten (franska, men engelsk textning):

20 november 2011

En välkomsthälsning

Välkommen till Världsboksbloggen - en blogg vars huvudsyfte är läsandet av en bok från varje land i världen. Här kommer du att kunna läsa om nya, gamla och halvt bortglömda böcker från olika länder. Förhoppningen är också att det så småningom ska bli en bra resurs för de som är intresserade av omvärldslitteratur i stort.

En blogg att läsa, reagera på och inspireras av helt enkelt :)


En kort FAQ:

Vad menas med länder?: Självständiga stater som är erkända av FN (I skrivande stund 193 st.) + observatörsländerna Vatikanstaten och Palestina, samt Kosovo (som av Sverige erkänts som eget land). Även andra (mer eller mindre omdebatterade) regioner och specifika folkgrupper kan komma att inkluderas (t.ex. Taiwan, Grönland, Romer och Kurder), men det är läsandet av de 196 som är huvudmålet.

Självklart finns det många gråzoner och även om jag i första hand försöker läsa böcker som utspelar sig i de respektive länderna, skrivna av författare som växt upp i dem, kommer detta förmodligen inte alltid att vara möjligt. De författare jag valt att läsa ska självfallet inte heller ses som representativa för hela sitt lands litteratur. För enkelhetens skull har jag valt att genomgående använda de samtida nationaliteterna när jag refererar till författare (t.ex. räknar jag Kafka som en tjeckisk författare snarare än tjeckoslovakisk).

Frågor? Bokrekommendationer? Reaktioner? Läst en bra bok på sistone och känner för att skriva lite om den? Skicka ett mail till varldsbokbloggen@gmail.com eller lämna en kommentar i ett inlägg så svarar jag så snart jag kan.