"Hennes passion efter ära var som en sjukdom, hennes brinnande längtan efter makt som en glupande hunger inom henne. Och vad annat än rikedom kunde bota henne och stilla hennes hunger? Att ha mycket pengar var det enda botemedel hon kände till för sin plågsamma sjukdom; det var detsamma som väldig ära och fullkomlig makt, följaktligen också ogrumlad lycka."
Om författaren
Naguib Mahfouz (1911-2006) började skriva flitigt redan under skolåldern. Han växte upp i en medelklassfamilj i Kairo och påverkades starkt i sin världssyn av den egyptiska revolutionen 1919 - den våldsamma konflikt som utgjorde startskottet till Egyptens frigörelse från den brittiska ockupationsmakten. Efter avslutade universitetsstudier påbörjade han sin författarbana och skapade sig samtidigt en karriär inom det egyptiska kulturdepartementet.
Mahfouz skrädde inte med sina åsikter vare sig i arbetslivet eller det privata. Han kritiserade t.ex. skarpt den av Ayatolla Khomeini utlysta fatwan mot Salman Rushdie - något som ledde till han överfölls och knivskars av fundamentalister. 1988 belönades han med Nobelpriset i litteratur med motiveringen att han genom sina böcker "(...) format en arabisk romankonst med allmänmänsklig giltighet”. Bland Mahfouz mest omtalade verk återfinns, förutom Midaqq-gränden, Kairotrilogin - en familjekrönika som utspelar sig i Kairo under 1900-talets början.
Om boken
Middaqq-gränden (1947) följer vardagen i en nedgången gränd i Kairo mot slutet av 40-talet. Här bor den vackra Hamida med sin mor äktenskapsmäklerskan, kaféägaren Kirsha som är mer intresserad av pojkar och unga män än av sin hustru, den naive barberaren Abbas, den förmögne direktören Salim Ulwan och krymplingsmakaren Zita. Den ynge generation drömmer om att lämna gränden och finna en bättre tillvaro, men att göra det är ett vågspel som lätt kan få katastrofala konsekvenser...
Reflektioner
Egypten hör till det fåtal afrikanska länder varifrån det finns ganska mycket översatt litteratur. Inledningsvis valde jag mellan Sunallah Ibrahims satirroman Kommittén och Tawfiq al-Hakims En egyptisk åklagares dagbok, men till slut föll valet ändå på nobelpristagaren Naguib Mahfouz.
Det är ett brokigt persongalleri som möter läsaren på bokens sidor: människor som av plötslig förälskelse, frihetslängtan eller ekonomiska anledningar drivs till handlingar som helt förändrar deras liv. Händelserna äger rum i ett 40-tal präglat av krig, arbetslöshet och brytning med gamla traditioner: när de unga männen rekryteras till den brittiska armen med löften om goda löner börjar t.ex. fabrikerna anställa kvinnor, vilket några decennium tidigare hade varit otänkbart.
Just kvinnoskildringarna i Middaqq-gränden var annars något jag kände mig kluven över. Mahfouz hade själv en ganska progressiv kvinnosyn, men romanen i sig är ibland lite för pekpinnemoraliserande för min smak. Skildringen av Hamida, vars främsta drivkraft är en längtan efter lyx och flärd, kändes t.ex. bitvis mest som en varnande berättelse för unga kvinnor. Samtidigt får man inte glömma att boken har mer än 60 år på nacken och att händelserna äger rum i ett starkt sexistiskt samhälle (något Mahfouz tydliggör med bravur). Det skulle vara intressant att någon gång i framtiden läsa ett av Mahfouz senare verk (hans sista kom ut så sent som 2005) för att se hur kvinnorna är skildrade där.
Invändningarna mot kvinnoskildringarna till trots har Middaqq-gränden många positiva och intressanta aspekter. Mahfouz skildrar det egyptiska 40-talsvardagslivet på ett väldigt tillgängligt sätt och persongalleriet är färgstrakt på en nivå som inte står Dickens långt efter. Mest fascinerad blev jag av den förslagna äktenskapsmäklerskan Umm Hamida (fritt översatt "moder till Hamida"), som lyckas förhandla sig till gratis hyra i utbyte mot att arrangera ett äktenskap för sin hyresvärdinna. Äktenskapsmäklerska är ett yrke som jag främst associerat med musikalen Spelman på taket, så det var intressant att få en mer nyanserad bild av en sådans verksamhet. Särskilt som Umm Hamida dessutom är en härligt frän karaktär som inte viker sig för någon.
Middaq-gränden är en färgstark berättelse med många dramatiska svängningar och jag kan definitvt tänka mig att läsa mer av författaren längre fram. Samtidigt är jag inte säker på att bokvalet var det bästa för just det här projektet - just nu lutar åt att komplettera mitt Egyptenläsande med en modernare roman.
Den officiella Nobelprishemsidan har en hel del material om Mafouz, bland annat hans nobelföreläsning, ett kort utdrag ur Midaqqgränden och en intervju med honom.
En pressdokumentär om Naguib Mahfouz från The American University in Cairo Press youtubekanal:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar