Bok 11: Anarchy in The UKR, Serhij Zjadan (Ukraina)

"De satt på balkarna i taket, hela golvet var täckt av deras fjädrar och bon. De satt i långa rader, tätt intill varandra, och såg vaksamt på oss. Vi rörde oss framåt, gick försiktigt för att inte trampa i något bo, uttorkad spillning krasade under våra gympaskor, spindeltråd fastnade i våra ansikten. Plötsligt ställde sig någon på en gammal bräda som knakade högt. I stillheten lät det som en explosion."

Om författaren

Serhij Zjadan föddes i Starobilsk 1974 och är i sitt hemland verksam som översättare, författare, musiker och poet. Anarchy in The UKR, som är hans tredje bok, nominerades bland annat till  Årets Bok i samband med Moskvas Internationella Bokmässa 2008.


Om boken

Anarchy in The UKR (2005) är en sammansmältning av prosapoesi, reportage och punkpamflett. Den skrevs i samband med att författaren reste genom Ukraina i den anarkistiske revolutionären Nestor Makhnos fotspår. Zjadans bok, som lika mycket är en skildring av författarens uppväxt i Ukraina under 80- och 90-talet som en reseskildring, är en berättelse om förändring, stagnation och individens revolt. Läsaren rycks med i berättelsens medvetandeström via barndomsminnen, plötsliga associationer och fragmentariska möten.



Reflektioner 

Det är alltid ett gott tecken när jag, mitt under läsningen av en bok, kommer på mig själv med att lista vänner och bekanta som jag borde rekommendera den till. Zjadans mörkt humoristiska ton och hypnotiskt enkla språk (distinkt trots att det genomgått en översättning) inbjuder till sträckläsning. Berättelsen, som författaren uppmålar med skarp iakttagelseförmåga, är en kavalkad av scener och minnen som sträcker sig från 80-talsuppväxten i Ukraina - då föreställningsvärlden tar slut bortom Balkan - till New York och Berlin mot slutet av 90-talet.

Då och då stannar huvudpersonen till på sin road trip för att besöka platser han inte sett på åratal. Förgäves spanar han efter rester av ungdomsrevolten, men finner bara alkoholister, nedlagda busstationer och upp och ner vända Lenintavlor. Det finns en kärna av frustration och desillusion i boken, men samtidigt en anstrykning av nostalgi:

"Vad skulle kunna ersätta alla dessa kulturpalats och pionjärpalats? Här menar jag förstås inte palatsen i sig, inte ens deras funktion, jag menar alla de tusentals tonåringarna, de som besitter viktigare saker för dem än bara sina passuppgifter, saker som är betydligt viktigare för dem alla, kanske en biografi. Vem skulle våga beröva dem deras biografi? Och vad erbjuder man i gengäld?"

Flera av de böcker jag tidigare recenserat på bloggen har berört det postkoloniala identitetssökandet. I Anarchy in The UKR försiggår snarare det motsatta - ett motstånd mot att släppa taget om det förflutna i ett land där sovjetpropaganda har bytts mot reklam för Coca Cola och där vuxenlivets fördelar visat sig vara illusoriska. Anarchy in The UKR är en respektlös och ärlig skildring av en uppväxt i en brytningstid och är dessutom en riktig underhållande läsupplevelse. Rekommenderas.

För intresserade finns det kortare ukrainska texter översatta till engelska på Ukrainian Literature: A Journal of Translations.