"Glasets tjocklek uppgick till omkring tre centimeter. Ingenstans på hela ytan fanns en skavank eller fog - på ett enda ställe hade en luftöppning borrats. Ta ett jätteägg och stick hål på det med en knappnål: då får ni det ägg jag hade hamnat i och där jag hade lika mycket plats som ett kycklingfoster."
Om författaren
Witold Gombrowicz brukar räknas som en av de främsta, och mest originella, polska författarna. Han föddes 1904 i den lilla sydpolska byn Małoszyce och utbildade sig till jurist innan han slog in på författarbanan. Den litterära debuten kom 1933 med novellsamlingen Bakakaj, men han fick sitt genombrott först 1937 med satirromanen Ferdydurke. När andra världskriget utbröt befann han sig i Argentina, där han skulle dröja kvar till 1963.
I dag finns i stort sett alla Gombrowiczs romaner översatta till svenska - mycket tack vare en storsatsning de senaste åren från förlaget Modernista.
Om boken
Gombrowicz debutverk är en yvig samling av noveller som beskriver alltifrån kannibaliska (eller är de det?) festmåltider till absurda resor och råskinn med råttfobi. Författaren själv blev senare i livet missnöjd med sina ungdomsnoveller och redigerade dem kraftigt innan de återutgavs på 50-talet (det är denna senare utgåva som den svenska översättningen bygger på).
Reflektioner
När jag skulle ta mig an den polska litteraturen började jag med att göra en lista på författare jag redan läst från landet: Stanislaw Lem, Isaac Bashevis Singer och den gamle nobelpristagaren Henryk Sienkiewicz (inte för att jag visste om att han var nobelpristagare vid tillfället. Det var snarare så att jag såg filmatiseringen av Quo Vadis eftersom jag gillade Deborah Kerr och läste boken eftersom jag gillade filmen.).
Efter en snabbefterforskning visade det sig att polska författare lyckats samla ihop inte mindre än fyra litterära nobelpris (fem om man räknar Singer, som föddes och författardebuterade i Polen, men hade amerikanskt medborgarskap när han fick priset). Förutom Sienkiewicz är det Władysław Reymont, Wisława Szymborska och Czesław Miłosz (som dock kanske snarare borde betecknas som multi-nationell).
Samtliga av de ovan nämnda finns representerade på svenska eller engelska - så varför valde jag Gombrowicz snarare än någon av dem? Egentligen var det av två anledningar - dels på grund av att hans böcker hade rykte om sig att vara mycket säregna och dels på grund av den allt ökande uppmärksamhet han fått i västmedia sedan 90-talet.
Bakakaj är utan tvekan en av de märkligaste böcker jag läst det senaste åren. Trots den senare redigeringen märks det att novellerna är skrivna av en författare i början av sin karriär. Det finns en gruvhuggenhet i deras utformning och det är svårt att hitta en röd tråd eller gemensam ton som förenar dem (förutom möjligen deras absurditet). Två av de längre novellerna - Äventyr och Händelser på briggen Banbury - påminde mest av allt om korsningar mellan skrönor av Baron von Münchhausen och äventyrsromaner av Jules Verne, medan ett par av de kortare berättelserna snarast kändes som föregångare till Dalis och Buñuels surrealistiska kortfilm Den andalusiska hunden.
De jag hade mest behållning av var den korta, psykologiska, novellen Jungfrudom och den ärkeakademiska satiren Filidor med barn i botten. Den förra följer en ung flicka som, efter att ha blivit utsatt för stenkastning av en luffare, börjar ifrågasätta de självklara sanningar som ramar in hennes existens. Den senare (som enligt mig är den mest originella novellen i samlingen) redogör för de verbala duellerna mellan syntetologidoktorn Filibert och hans ärkerival - en analysdoktor med det självvalda tillnamnet anti-Filidor.
Gemensamt för samtliga noveller är teman som tvångstankar och skenbilder. I Gombrowicz berättelser går varken huvudpersonernas eller de andra aktörernas vittnesmål att lita på. Kanske har något verkligen hänt, kanske skedde det bara i fantasin, eller kanske (och det är mest troligt) rör det sig om en självuppfyllande profetia. Som i berättelsen om undersökningsdomaren som är övertygad om att ett mord har skett - det är bara det att ingen blivit mördad.
Det är alltid intressant att jämföra en författares tidiga verk med hans mer mogna romaner och jag hoppas jag har tid att återvända till Gombrowicz längre fram. Samtidigt lutar jag också åt att försöka hinna med en modernare polsk författare (vilka enligt Svensk Bokhandel tyvärr inte är lika frekvent översatta som klassikerna).
En kort diskussion om polsk dramatik och Gombrowicz av Erik Holmström och Natalie Ringler (via Polska Institutets youtubekanal):
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar