13 januari 2012

Bok 5: Drottning Pokou , Véronique Tadjo (Elfenbenskusten)




"Fartyget. En svart vålnad på ett hav försänkt i sorg. En otåligt krängande siluett i en makaber, avskyvärd dans.
   De nakna slavarna kände främlingarnas blickar och visste att deras historia var utraderad. De var omringade av havet. I fjärran försvann deras land."




Om författaren

Véronique Tadjo föddes i Paris 1955 och växte upp i Abidjan i Elfenbenskusten. Hon doktorerade i afrikansk litteratur vid Sorbonne och föreläste vid universitetet i Abidjan innan hon blev författare på heltid. Förutom att ha skrivit många vuxenböcker är hon också en framgångsrik barnboksförfattare och illustratör. 2005 vann hon Grand Prix Littéraire d'Afrique Noire (fritt översatt: Svarta Afrikas Stora Litteraturpris) för Drottning Pokou. Hon skriver sina böcker på franska - Elfenbenskustens officiella språk.


Om boken

Tadjo berättar i Drottning Pokou (2005) ett antal olika versioner av berättelsen om Drottning Pokou, som offrade sitt enda barn i floden för att rädda sitt folk. I en av dem låter hon den förtvivlade Pokou följa sitt barn ner i floden och förvandlas till en sjöjungfru; i en annan vägrar hon att offra barnet med ödesdigert resultat; i en tredje offrar hon både sitt barn och sin man för maktens skull.

Gemensamma teman för samtliga versioner av berättelsen är kvinnors relation till makt, barn och familj.


Reflektioner

Jag hade inte mycket till val när jag skulle bestämma mig för en bok från Elfenbenskusten. Det finns gott om intressanta författare från landet, men få är översatta till svenska eller engelska (något som gäller även för många andra länder i den franskspråkiga delen av Afrika). Till slut stod det mellan Drottning Pokou och Ahmadou Kouroumas Allah gör som han vill. Det som till slut fällde avgörandet var att den förra visade sig lättare att få tag i. Chansen är dock stor att jag läser något av Kourouma vid ett senare tillfälle.

Berättelsen om Drottning Pokou och barnoffret är intimt sammanlänkad med Elfenbenskustens historia. Baoulefolket, som emigrerade från Ghana för över 300 år sedan med Drottning Pokou i täten och bosatte sig på Elfenbenskusten, lever där än idag. Tadjos olika versioner av Pokous öde är dock snarast knutna till det moderna landet - och till författarinnans eget liv. I förordet till boken beskriver hon hur hon under flera år återkommit till och omvärderat myten om Pokou.

Drottning Pokous undertitel är concerto för ett offer - moderns offer när hon ger upp sitt barn, folkets offer när de ger upp sin tronarvinge. Själv hade jag bitvis svårt att relatera till moderstematiken eftersom den ligger ganska långt från mina egna erfarenheter. Det är dock inte svårt att förstå Pokous smärta över att först länge gå barnlös i en tid då moderskapet betydde allt för en kvinna och sedan, när hon äntligen fått ett barn, tvingas ge upp det. Det är också lätt att se kopplingen till föräldrar som tvingas ge upp sina barn till krigen idag - och till deras maktlöshet.

Det som gav mig mest under läsningen var istället kvinnor-makt relationen. Denna blir t.ex. synlig i hennes folks arvsordning - där makten ärvs via modern, men bara en man kan bli kung. Drottning Pokou är, sin uppenbara ledarförmåga till trots, bara folkets ledare i väntan på att hennes son ska nå vuxen ålder. Sett ur det perspektivet blir Pokous agerande i en av de senare berättelseversionerna ännu intressantare:

När Pokou beslutar sig för att offra deras barn försöker hennes man hindra henne (vilket får till följd att hon beordrar även hans död), men det är inte bara för folkets skull hon gör sig hårdhjärtad i denna version utan också på grund av sitt begär efter makt. Endast om hon är hård och avsäger sig moderskapet kan hon tävla med männen på deras villkor. Det går lätt att dra en parallell från detta till synen på kvinnor och män på arbetsmarknaden idag och de förväntningar som finns på dem.

Tadjos utmärkta hemsida är definitivt värd ett besök för de som är intresserade av hennes böcker.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar