17 september 2013

Bok 48: Den siste brodern, Nathacha Appanah (Mauritius)









"Jag var vek som barn. Av oss bröder var jag den som var räddast, den som alltid var krasslig, den som blev mest skyddad för dammet, regnet och gyttjan. Och ändå var det jag som överlevde i Mapou."





Om boken

Medan andra världskriget går in i sitt slutskede växer nioårige Raj upp i Beau Bassin  Mauritius. Ovetandes om de stora världshändelserna framlever han en existens präglad av sorgen efter sina bröder som omkommit under en storm och fruktan för sin våldsamme far.

När Raj av en slump möter David, en judisk pojke internerad i Beau Bassins fångläger, påbörjas en vänskap som kommer att få långtgående konsekvenser.


Om författaren

Nathacha Appanah  föddes 1973 i Mahébourg på sydöstra Mauritius och var verksam som journalist i hemlandet innan hon emigrerade till Frankrike mot slutet på 90-talet. Den siste brodern (2007) är hennes fjärde bok, och den första som översatts till svenska.


Reflektioner

Mauritius är nog inte det land de flesta först kommer att tänka på i relation till andra världskriget och förintelsen. Beläget utanför Madagaskar vid Afrikas östkust befann önationen sig långt ifrån krigets centrum. Landet var visserligen en brittisk koloni (fram till 1968) och ett antal Mauritier deltog i stridigheterna på de allierades sida, men ön i sig var relativt ohotad.

Det var istället i form av ett skepp med över 1500 judiska flyktingar som kriget i december 1940 anlände till ön. De hade lämnat Tyskland, Österrike och Tjeckoslovakien, och försökt ta sig till det brittiskkontrollerade Palestina. Väl där hade de av britterna betraktats som illegala immigranter och deporterats till interneringsläger på Mauritius i väntan på krigsslutet.

I boken kommer Raj i kontakt med interneringslägret genom att hans pappa anställs som fångvaktare. Till att börja med blir han både rädd och nyfiken - van som han är av att mest se vita människor i myndighetspositioner. När han till följd av faderns misshandel hamnar på lägersjukhuset, och där möter David, känner han omedelbart en dragning till den andre pojken. Raj som nyligen förlorat sina båda bröder finner sin spegelbild i David som mist både hem och familj.

Till viss del påminner Raj och David mig om Bruno och Shmuel i John Boynes Pojken i randig pyjamas. I båda böckerna är protagonisten ovetande om de grymheter som vännen tvingats utstå. De är isolerade barn som finner samhörighet, men aldrig riktigt kan förstå varandra. Liksom Shmuel framstår David som flyktig och eterisk. Det är inte bara ett stängsel som skiljer dem från Bruno och Raj utan också en emotionell distans. Som om de för att kunna överleva har upphört att existera i nuet. 

Den siste brodern hör, liksom The Free Negress Elisabeth och flera andra böcker som jag tidigare läst till bloggen, till en typ av litteratur som det finns ett stort behov av. Romaner som med utgångspunkt i faktiska händelser belyser, och konkretiserar, mindre kända historiska skeenden. Berättelser om sådant som annars lätt försvinner i de stora världshändelsernas kölvatten.

När kriget var över hade omkring 60 barn fötts i Beau Bassins fångläger och 128 fångar hade dött till följd av undernäring och tropiska sjukdomar. Merparten av de överlevande bosatte sig i Israel medan ett fåtal valde att återvända till sina tidigare hem.

Tyvärr är Den siste brodern den enda bok på svenska/engelska jag lyckats spåra upp från Mauritius - så när som på Malcolm de Chazals aforismsamling Sens-Plastique (som jag långsamt håller på att försöka ta mig igenom på franska). Förhoppningsvis kommer fler av Appanahs böcker att översättas i framtiden.

1 kommentar:

  1. Hej!
    Jag ville bara säga att det är kul att jag ramlat på din blogg och jag ser fram emot att läsa den allt eftersom.

    Jag har själv startat ett liknande projekt efter att jag blev inspirerad av "A year of reading the world".

    Själv går jag efter geografi och läser mig genom Sydamerika. Det är alltid bra att få ytterligare lite tips på bra böcker. Jag har som målsättning att klara mig på biblioteksböcker i så stor utsträckning som möjligt även om jag tvingades köpa en bok från Bolivia (Turing's delerium av Soldán, inget jag kan rekommendera).

    SvaraRadera