"I mean who in their right mind would want to murder a poor old Jack Russell? But then everyone, of course, was not in their right mind."
Om författaren
Patrick McCabe föddes 1955 i det lilla Irländska samhället Clones. Han påbörjade sin författarkarriär samtidigt som han arbetade som lärare. Genombrottet kom 1992 med romanen Slaktarpojken (The Butcher boy) - en mörkt humoristisk berättelse mot bakgrund av kalla kriget, som följer en ung pojke som gradvis tappar verklighetsförankringen och förlorar sig in i en våldsspiral. Både Slaktarpojken och den senare romanen Breakfast on Pluto (1998) har nominerats till Bookerpriset samt filmatiserats.
Om boken
Året är 1958, hunden Laika har just skickats ut i omloppsbana och på Münchens flygplats kliver Manchester Uniteds fotbollslag på det flygplan som ska komma att kosta hälften av spelarna livet. I det Irländska samhället Cullymore försöker katoliker, protestanter och metodister att samexistera och förbereda inför den teaterproduktion som är tänkt att sätta orten på kartan. Samtidigt börjar ryktet gå om att en övernaturlig ondska hemsöker den lilla orten...
Reflektioner
En observant läsare kanske märker att jag räknar The Stray Sod Country (2010) som en bonusbok snarare än min bok för Irland - något som har en ganska enkel förklaring. Jag hade redan valt en författare att läsa för Irland (John McGahern) när jag, i samband med slösurfande i bibliotekskatalogen, upptäckte att ett av kommunbiblioteken köpt in en bok av en av mina favoritförfattare. Kort sagt föll jag till föga för läsdjävulen. Irland kommer därför vid ett senare tillfälle att kompletteras med den bok jag egentligen skulle ha läst...
Att Irland är ett land med en uppsjö av bra författare är väl knappast något som behöver påpekas. Förutom forna tiders giganter som James Joyce, Samuel Beckett, Flann O'Brien m.fl. återfinns här även Bookerprisvinnaren Roddy Doyle.
Min personliga favorit har dock under en länge tid varit Patrick McCabe, vars skrivande jag först stiftade bekantskap med genom Neil Jordans filmatisering av Slaktarpojken. Den mörka, skruvade galghumorn var precis enligt min smak och jag föll pladask för det distinkta, rytmiska språk som mötte mig när jag väl lyckats spåra upp ett exemplar av boken.
Förutom den omisskännliga prosan har McCabe ett antal teman som han ständigt återkommer till: motsättningarna mellan dåtid och nutid i småorter på gränsen till förändring, hur vardagliga drifter och händelser kan få människor att tappa fotfästet och göra fruktansvärda saker, samt (föga förvånande med tanke på att det är 1900-talets Irland han skildrar) religionens positiva, negativa och ibland rentav komiska påverkan på människors liv. Det är också något som går igen i The Stray Sod Country. Ett av romanens huvudspår är t.ex. det glödande hat som en av samhällets stöttepelare - Fader Hand - när mot en annan irländsk präst som lyckats bli kändispastor i USA.
Fader Hand ger också prov på en annan av McCabes förmågor - att skapa fiktiva karaktärer som samtidigt är komiska, ömkansvärda och djupt obehagliga. Potentialen att agera osjälviskt och begå grymma våldsdåd finns hos alla i McCabes böcker - och små vardagshandlingar kan få ödesdigra konsekvenser.
Vad gällde det övernaturliga inslaget i The Stray Sod Country så kände jag ungefär samma inför det som jag gjorde när jag läste Sarah Waters spökberättelse Främlingen i huset (2010) härförleden - att boken kanske hade klarat sig bättre utan det. Jag har också en känsla av att just den biten av handlingen kan vara en vattendelare för många läsare... The Stray Sod Country hör enligt mig inte till McCabes allra bästa böcker, men är ändå klart läsvärd på grund av sina tidsskildringar och sitt intressanta persongalleri.
En intervju med Patrick McCabe i The Guardian finns här...
... och en annan, riktigt bra intervju finns på författaren Laura Hirds hemsida...
... och slutligen finns en författaruppläsning av en bit av The Stray Sod Country tillgänglig via University College Dublins youtubekanal:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar