Bok 14: Sommarljus, Jón Kalman Stefánsson (Island)

"Ibland tänker vi på lammen i slakteriets fårhus, varma av liv, bräkande tittar de sig omkring med blå ögon och en eller två dagar senare är de djupfrysta kadaver. De lever en sommar, en kort sommar fylld av dagsljus i deras ådror, inte en till, bultpistolen krossar pannan ovanför ögonen, kvar står vi och väntar på vintern."

Om författaren

Jón Kalman Stefánsson är född i Reykjavik 1963. Innan han började skriva romaner ägnade han sig bland annat åt litteraturkritik och lyrik. Han har än så länge tre romaner översatta till svenska och har också tre gånger nominerats till Nordiska Rådets Litteraturpris.


Om Boken

Händelserna i Sommarljus (2005) tilldrar sig i ett litet samhälle på den isländska landsbygden. Här bor forne bonden Kjartan, åtråvärda Elisabeth, långa Turid och Astronomen som började drömma på latin. Det är en plats där alla känner alla och där små händelser blir stora: spökerier på lagret, utlandsresor, otrohetsaffärer och restaurangöppnande. Och överallt lurar det stora mörkret, ständigt redo att uppsluka dem.


Reflektioner

Sommarljus, som har undertiteln och sen kommer natten, är skriven i första person plural. Vilka dessa "vi" är, ur vilkas perspektiv berättelsen skildras, förblir dock oklart. Ibland tycks de - precis som i Carsten Jensens historiska skröna Vi, de drunkade - representera hela byn och ibland enbart en grupp byinvånare.

Stefánssons språk är mjukt och intimt - nästan organiskt - och berättelserna är skönt fria från ironi. Som läsare kommer man snabbt de olika byborna in på livet och efter ett par kapitel känns de nästan som gamla bekanta. Även de mest karikatyrartade av dem, som Astronomen och den memoarskrivande expolitikern Finnur, skildras med allvar och sympati. Samhället som händelserna utspelas i existerar i gränslandet mellan nutid och dåtid. Det moderna har sedan länge nått till det lilla samhället och förvandlat människorna och deras vanor, men fortfarande finns rädslan för mörkret och ensamheten kvar hos dem.

Sommarljus hör inte till de romaner som ger sina läsare plötsliga insikter eller får dem att se världen med nya ögon. Det är snarare en berättelse om människors förmåga och oförmåga till samexistens - och om nödvändigheten i att hålla fast vid varandra för att undvika att förirra sig ut i mörkret. En bok som funkar både för varma sommarkvällar i hängmattan och regniga höstdagar.

Några andra riktigt bra moderna isländska författare som finns översatta till svenska är Einar Már Guðmundsson, Vigdís Grímsdóttir och deckarförfattaren Arnaldur Indriðason. Intresserade av Island bör definitivt inte heller missa den ofta uppdaterade och alltid lika intressanta Islandsbloggen.

En intervju med Jón Kalman Stefánsson på Kulturradion: Biblioteket:

Bok 13: Syskonen, Magnus Florin (Sverige)

  
"Jag ville ha dem inom synhåll. In i ögonhålan. Stycke för stycke. In genom hornhinnan, in genom kamrarna med kammarvatten, in genom regnbågshinnan, in genom pupillen i dess mitt.
  In genom kristallinsen, in genom strålkroppen och bindhinnan, in genom glaskroppens vita gelé.
  In genom åderhinnan, in genom näthinnan och dess tappar och stavar, in genom synnerven och in i hjärnan.
  Så nära skulle syskonen vara. Varje dag ville jag se dem."

         


Om författaren

Magnus Florin, född 1955, är verksam som författare, dramatiker och regissör. Under början av 2000-talet fungerade han som chef för Sveriges Radios radioteater och sedan 2009 arbetar han som chefdramaturg på Dramaten. Florin har nominerats till Augustpriset tre gånger, bland annat för Syskonen.


Om boken

Huvudpersonen i Syskonen (1998) växer upp på Apotek Lejonet i Lund och bestämmer sig tidigt för att gå i sin fars fotspår och bli farmaceut. Med sig genom livet har han ständigt sina nio småsyskon, som han gör till sina biträden. Ibland försvinner en av dem, ibland försöker de resa sin väg. Många är de gånger han måste söka upp dem och återföra dem hem...


Reflektioner

Inledningsvis påminde Syskonens begränsade berättarperspektiv och sparsmakade stil mig om Bertil Malmbergs Åke och hans värld. Det ges bara svaga tidsindikatorer i boken, men av omnämnandet av företag som Volvo och apotekskundernas intresse för alkohol går det att sluta sig till att huvuddelen av handlingen utspelar sig under spritransoneringen (1917-55). 

Det finns ett slags drömskt inslag i Florins bok - allt är centrerat kring huvudpersonen, syskonen och hans omedelbara upplevelsevärld. Föräldrarna och kunderna existerar enbart i periferin. Precis som i fallet med Tålamodets Sten, som jag läste för Afghanistan, finns det också en känsla av teaterpjäs i Syskonen - något som knappast är förvånande med tanke på att båda författarna har regissörsbakgrund. 

Syskonen är en psykologisk berättelse vars tolkning är upp till den enskilde läsaren. Vilka är egentligen dessa syskon som är så hårt knutna till berättarjaget? Är de rentav olika aspekter av honom själv?  Oavsett hur man väljer att läsa boken så har den en behaglig atmosfär, ett underbart precist språk och en lågmäld humor som gör att den stannar kvar länge hos läsaren.

För den som är intresserad av att se hur apoteken såg ut under den tid då boken utspelar sig rekommenderas Sydsvenska Medicinhistoriska Sällskapets hemsida.

Bok 12: Babian, Naja Marie Aidt (Danmark)

  "'Maria knuffar till Bjørn hårt, då hon passerar honom på väg ut ut vardagsrummet. Hon sliter granen ur handen på Torben och går bort och öppnar fönstret. Pojken börjar gråta. Hon kastar så hårt hon kan och ser det lilla klotet krossas då det träffar trottoaren. Torben hänger sig fast i hennes byxor. Hon gör sig lös från honom, smäller igen sängkammardörren och går tillbaka till vardagsrummet. Sätter sig tungt i soffan bredvid sin mor.
  Bjørn tar sin jacka och går." 

Om författaren

Naja Marie Aidt är född på Grönland 1963, men var under flera år bosatt i Köpenhamn. Hon har varit verksam som författare och poet sedan 1991. Babian, som är hennes senaste novellsamling, har belönats med såväl det danska Kritikerpriset (2006) som Nordiska Rådets Litteraturpris (2008).


Om boken

Novellsamlingen Babian (2006) består av femton noveller om urban vardagsångest, oförståelse och isolation. Aidts intensiva beskrivningar av det moderna samhällets baksida blir nästan fysiskt drabbande och många av de scenarion hon målar upp är obehagligt realistiska: stressiga familjesemestrar, långvariga sjukdomar och plötsliga möten på tågstationer.


Reflektioner

Babian är, för att tala med SAOB, inte enbart en "apa av släktet Cynocephalus" utan också ett "skymford om personer, i sht af manligt kön, för att beteckna motbjudande utseende". I Aidts noveller används det bara i direkt relation till en karaktär - en man som drabbats av en allvarlig sjukdom. "Motbjudande" är dock ett ord som ligger nära till hands vid en beskrivning av samtliga berättelser i Babian. 

Berättelserna balanserade på gränsen mellan det absurda och det realistiska och några av dem kändes för mig en smula överdramatiska. I det stora flertalet lyckas dock författaren obehagligt väl med att sätta förstoringsglaset på just de händelser under semestrar och vardagsliv som man gärna förtränger i efterhand. Samtidigt är jag inte säker på vad hon vill säga med dem - Att det krävs väldigt lite för att människor ska gå sönder och förlora kontrollen? Läsaren konfronteras i Babian med det moderna samhällets bräcklighet - och som just obehagsväckare fungerade novellerna utmärkt.  

Är man ute efter snabblästa, mörka, slice-of-life skildringar som fokuserar på sprickorna i vardagen - otro, barnmisshandel, sexuell frustration - kan Babian nog vara ett bra läsval. Förväntar man sig däremot tyngre, originella, mer ingående berättelser kan man lätt bli besviken. Kanske är det helt enkelt den typ av noveller man måste befinna sig på rätt plats och vid rätt tidpunkt i tillvaron för att kunna uppskatta tillfullo.

Litteratursiden.dk är en bra utgångspunkt för de som är intresserade av nyare dansk litteratur.


Naja Marie Aidt läser ur Bulbjerg i samband med PEN World Voices Festival 2010:

Den stora läslistan

Såhär i läsprojektets inledningsskede kan det vara lämpligt med en lista på de böcker jag tänkt avverka.

Överstruket: Böcker jag redan läst
Fetstil: Böcker jag redan fått tag i
Övrigt: Böcker vänner och släktingar gärna får lokalisera i samband med födelsedagar och andra begivenheter :)

---------------------------------------------------

Afghanistan - Tålamodets sten, Atiq Rahimi
Albanien - Drömpalatset, Ismael Kadare
Algeriet - De utsatta, Maïssa Bey alt. The Last Summer of Reason, Tahar Djaout
Andorra - Das Lächeln der Erde, Ramón Villeró; The Teacher of Cheops, Albert Salvadó
Angola - God morgon kamrater, Ondjaki
Antigua och Barbuda - Unburnable, Marie-Elena John alt. Annie John, Jamaica Kincaid
Argentina - Kronoper och Famer, Julio Cortazar
Armenien - The Fool, Raffi
Australien - Illywhacker, Peter Carey
Azerbajdzjan - Ali and Nino: A Love Story (författare osäker) alt. noveller på Azeri.org

Bahamas - Bahamian Anthology, College of the Bahamas
Bahrain - Voices, Hasan Marhama
Bangladesh - Shame, Taslima Nasarina
Barbados - In the castle of my skin, George Lamming
Belgien - The Angel Maker, Stefan Brijs
Belize – Time and the river, Zee Edgell
Benin - Repslagarna, Jean Pliya
Bhutan - The Circle of Karma, Kunzang Choden
Bolivia - Andean Express, Juan De Recacoechea
Bosnien & H - Dervishen och döden, Mesa Selimovic

Botswana - Juggling Truths, Unity Dow alt. När regnmolnen hopas, Bessie Head
Brasilien - Rebellion in the Backlands, Euclides da Cunha alt. Budapest, Chico Buarque
Brunei – The Singing Top: Tales from Malaysia, Singapore, and Brunei
Bulgarien - Bai Ganyo, Aleko Konstantinov
Burkina Faso - The Parachute Drop, Norbert Zongo
Burma - Letters from Burma, Aung San Suu Kyi
Burundi - This Voice in My Heart, Gilbert Tuhabonye
Centralafrikanska republiken - African Tales: Folklore of the Central African Republic
Chile – Jag drömde att snön brann, Antonio Skármeta alt. Cape Horn, Francisco Coloane
Colombia - Förlora är en fråga om metod, Santiago Gamboa

Comorerna - ?
Costa Rica - Assault on Paradise, Tatiana Lobo
Cypern - Face of an Island: 24 Short Stories from Cyprus, Panos Ioannides
Danmark - Babian, Naja Marie Aidt
Djibouti – Passage of tears, Abdourahman A. Waberi
Dominica - The Orchid House, Phyllis Shand Allfrey
Dominikanska republiken - Drown, Junot Diaz
Ecuador - Beyond the Islands, Alicia Yanez Cossio
Egypten - Diary of a Country Prosecutor, Tawfik Al-Hakim alt. Kommitten, Sonallah Ibrahim
Ekvatorialguinea - Shadows of Your Black Memory, Donato Ndongo

El Salvador – En dag i livet, Manlio Argueta
Elfenbenskusten - Drottning Pokou, Veronique Tadjo
Eritrea - Before She Breaks My Heart, Rahel Asgedom
Estland – Kejsarens galning, Jaan Kross
Etiopien - The Case of the Criminal Walk, Tuma Hama alt. Skära för sten, Abraham Verghese
Fiji - Tales of the Tikongs/We Are the Ocean, Epeli Hau'Ofa
Filippinerna - Synder, F. Sionil José
Finland - Bipaviljongen, Leena Krohn
Frankrike - Tingen, Georges Perec
Förenade Arabemiraten - In a Fertile Desert, Denys Johnson-Davies

Gabon - Mema, Daniel Mengara
Gambia - Reading the Ceiling, Dayo Forster
Georgien - Timeless, Nicholas Tchkotoua
Ghana - Beautyful Ones are Not Yet Born, Ayi Kwei Armah alt. Förändringar, Ama Ata Aidoo
Grekland - The Murderess, Alexandros Papadiamantis
Grenada - Angel, Merle Collins
Guatemala - Weekend i Guatemala, Miguel Angel Asturias
Guinea - The Radiance of the King, Camara Laye
Guinea-Bissau - Return to the Source: Selected Speeches, Amilcar Cabral
Guyana - A morning at the office, Edgar Mittelholzer

Haiti - Haiti Noir, Edwidge Danticat
Honduras - Don't Be Afraid, Gringo, Elvia Alvarado
Indien - The Calcutta Chromosome, Amitav Ghosh alt. A suitable boy, Vikram Seth
Indonesien - Människornas jord, Pramoedya Ananta Toer
Irak - En stad vid namn Komeit, Najem Wali
Iran - Den blinda ugglan, Sadeq Hedayat
Irland - The Collected Stories, John McGahern
Island - Sommarljus och sen kommer natten, Jón Kalman Stefánsson
Israel - En berättelse om kärlek och mörker, Amos Oz
Italien - Leoparden, Giuseppe Tomasi di Lampedus

Jamaica - Fear of Stones and other stories, Kei Miller
Japan - Främlingar, Taichi Yamada alt. Island of Dreams, Keizo Hino
Jordanien - Cities of Salt, Abdelrahman Munif
Kambodja - Survival in the Killing Fields, Haing Ngor; alt. The Lost Executioner, Nic Dunlop
Kamerun - Regnbarnet, Francis Bebey alt. The Story of the Madman, Mongo Beti
Kanada - The Blind Assassin, Margaret Atwood
Kap Verde – Herr Napumoceno da Silva Arajos testamente, Germano Almeida
Kazakstan - The Silent Steppe, Mukhamet Shayakhmetov
Kenya - Land without thunder, Grace Ogot
Kina - Gränsland, Shen Congwen

Kirgiztan - Day Lasts More Than a Hundred Years, Chingiz Aitmatov
Kiribati - Kiribati : Aspects of History, Sister Alaima Tlau
Kongo (Kinshasa) - Life and a Half, Sony Labou Tansi
Kongo (Brazzaville) - Ett piggsvins memoarer, Alain Mabanckou
Kosovo - Die Schlangen des Blutes, Adem Demaci
Kroatien - On the Edge of Reason, Miroslav Krleza
Kuba - Three Trapped Tigers, G. Cabrera Infante
Kuwait - Pearling in the Arabian Gulf, Saif Marzooq al-Shamlan
Laos - Mother's Beloved, Bounyavong Outhine
Lesotho - Chaka, Thomas Mofolo

Lettland - Livets fest, Nora Ikstena
Libanon - Käre herr Kawabata, Rashid al-Daif
Liberia - Birds Are Singing, Wilton Sankawulo
Libyen - Stenblödning, Ibrahim al-Koni
Liechtenstein - Randbemerkt, Walter Kranz
Litauen - Vilnius Poker, Ricardas Gavelis
Luxemburg - Point/Erasing, Jean Portante alt. Herkules Kasch, Roger Manderscheid
Madagaskar - Voices from Madagascar
Makedonien - Black Seed, Tasko Georgievski alt. The Legend of Kalesh Andja, Popov, Stale

Malawi - Smouldering Charcoal, Tiyambe Zeleza

Malaysia - Sidenfabriken, Tash Aw
Maldiverna - Folk Tales of the Maldives, Xavier Romero-Frias
Mali - Caught in the Storm, Seydou Badian
Malta - Shadows of the truth, Guze Ellul Mercer
Marocko - Salvation Army, Abdellah Taia alt. Det nakna Brödet/Streetwise, Muhammed Shukri
Marshallöarna - Marshall Islands Legends and Stories, Daniel A Kelin II
Mauretanien - ?
Mauritius - Sens-plastique, Malcolm De Chazal
Mexico - Recollections of Things to Come, Elena Garro
Mikronesien – My Urohs, Emelihter Kihleng

Mocambique - Sjöjungfruns andra fot, Mia Couto, Moçambique berättar
Moldavien - Moldavian Autumn, Ion Drutse
Monaco - ?
Mongoliet - The Blue Sky, Galsan Tschinag
Montenegro - Land without justice, Milovan Djilas; Malvinas levnadshistoria, Mirko Kovač
Namibia - The Purple Violet of Oshaantu, Neshani Andreas
Nauru - ?
Nederländerna - The Discovery of Heaven, Harry Mulisch alt. Following Story, Cees Nooteboom
                        alt. Kvällarna, Gerhard Reve
Nepal - Himalayan Voices, Michael Hutt
Nicaragua - The Country Under My Skin: A Memoir of Love and War, Gioconda Belli

Niger - ?
Nigeria - Allt går sönder, Chinua Achebe
Nordkorea - The Aquariums of Pyongyang, Kang Chol-Hwan
Norge - Grense Jakobselv, Kjartan Fløgstad alt. Jag är bröderna Walker, Jan Kjærstad
Nya Zeeland - The Bone People, Keri Hulme
Oman - ?
Pakistan - In Other Rooms, Other Wonders, Daniyal Mueenuddin
Palestina -
Palau - ?
Panama - Gamboa Road Gang, Joaquín Beleño

Papua Nya Guinea - Maiba: A Papuan Novel, Russell Soaba
Paraguay - I the Supreme, Augusto Roa Bastos
Peru - Deep Rivers, Jose Maria Arguedas
Polen - Bakakaj, Witold Gombrowicz
Portugal - The Implacable Order of Things, Jose Luis Peixoto
Qatar - Qatari Voices, Carol Henderson (ed)
Rumänien - Nostalgia, Mircea Cartarescu alt. Coming from an Off-Key Time, Bogdan Suceava
Rwanda - Døden vil ikke have mig, Yolande Mukagasana
Ryska federationen - ?
Saint Kitts och Nevis - Caribbean Chemistry, Christopher Vanier

Saint Lucia - A room on the hill, Garth St Omer
Saint Vincent och Grenadinerna - City of Arches, Vivian Child

Salomonöarna - The Big Death: Solomon Islanders Remember World War II

Samoa – Where we once belonged, Sia Figiel
San Marino - ?
Sao Tome och Principe - Exorcising Devils from the Throne
Saudiarabien - Wolves of the Crescent Moon, Yousef Al-Mohaimeed
Schweiz - Moravagine, Blaise Cendrars alt. Uhellet, Friedrich Dürrenmatt
Senegal - God's Bits of Wood, Sembene Ousman
Serbien - Chinese Letter, Svetislav Basara

Seychellerna - ?
Sierra Leone - Devil That Danced on the Water, Aminatta Forn
Singapore - A Most Peculiar Malaysian Murder, Shamini Flint
Slovakien - The Taste of Power, Ladislav Mnacko
Slovenien - Minuet for Guitar, Vitomil Zupan
Somalia - Maps, Nuruddin Farah
Spanien - Usurpatorerna, Francisco Ayala
Sri Lanka - Funny Boy, Shyam Selvadurai
Storbritannien - The History of the world in 3/4 chapters, Julian Barnes
Sudan - Utvandringens tid, Tayeb Salih

Surinam - The Free Negress Elisabeth, Cynthia McLeod
Swaziland - Weeding the Flowerbeds, Sarah Mkhonza
Sverige - Syskonen, Magnus Florin
Sydafrika - A Dry white season , Andre Brink
Sydkorea - Who Ate up All the Shinga, Park Wan-suh
Sydsudan - ?
Syrien - Tigers on the Tenth Day and Other Stories, Zakariya Tamir
Tadzjikistan – Hurramabad, Andrej Volos
Tanzania - Bränd jord : en kärleksroman, Elieshi Lema alt. Regnmakarens barn, Aniceti Kitereza
Tchad - Told by Starlight in Chad, Joseph Brahim Seid

Thailand - The Politician and Other Stories, Khamsing Srinawk
Tjeckien - En annan stad, Michal Ajvaz
Togo - En afrikan på Grönland, Tete-Michel Kpomassie
Tonga - Queen Salote of Tonga: The Story of an Era, 1900-65, Elizabeth Wood-Ellen 
Trinidad och Tobago - Is just a movie, Earl Lovelace
Tunisien - Talismano, Abdelwahab Meddeb
Turkiet - Bastarden från Istanbul, Elif Shafak
Turkmenistan - Kobra, Ak Welsapar
Tuvalu - ?
Tyskland - Tornet, Uwe Tellkamp alt. Child of all nations, Irmgard Keun

Uganda - Tropical Fish, Doreen Baingana alt. Despoternas Maskerad, Moses Isegawa
Ukraina - Anarchy in the UKR, Serhij Zjadan
Ungern - The Melancholy of Resistance, Laszlo Krasznahorkai
Uruguay - Museum of Useless Efforts, Cristina Peri Rossi alt. Shipyard av Juan Carlos Onett
USA - Middlesex, Jeffrey Eugenides
Uzbekistan - The Railway, Hamid Ismailov
Vanuatu - Colonised People: Poems, Grace Mera Molisa
Vatikanstaten - Gone with the wind in the Vatican
Venezuela - Memories of Altagracia, Salvador Garmendia
Vietnam - Skogens salt, Huy Thiep Nguyen

Vitryssland - The Scared Generation, Yampolsky/Vasil Bykov/Polonsky
Yemen - The Hostage, Zayd Mutee' Dammaj
Zambia - Quills of Desire, Binwell Sinyangwe
Zimbabwe - Pojken på andra sidan, Irene Sabatini alt. The House of Hunger, Dambudzo Marechera
Österrike - Gamla mästare, Thomas Bernhard
Östtimor - Krönika om en överfart, Luis Cardoso

Bok 11: Anarchy in The UKR, Serhij Zjadan (Ukraina)

"De satt på balkarna i taket, hela golvet var täckt av deras fjädrar och bon. De satt i långa rader, tätt intill varandra, och såg vaksamt på oss. Vi rörde oss framåt, gick försiktigt för att inte trampa i något bo, uttorkad spillning krasade under våra gympaskor, spindeltråd fastnade i våra ansikten. Plötsligt ställde sig någon på en gammal bräda som knakade högt. I stillheten lät det som en explosion."

Om författaren

Serhij Zjadan föddes i Starobilsk 1974 och är i sitt hemland verksam som översättare, författare, musiker och poet. Anarchy in The UKR, som är hans tredje bok, nominerades bland annat till  Årets Bok i samband med Moskvas Internationella Bokmässa 2008.


Om boken

Anarchy in The UKR (2005) är en sammansmältning av prosapoesi, reportage och punkpamflett. Den skrevs i samband med att författaren reste genom Ukraina i den anarkistiske revolutionären Nestor Makhnos fotspår. Zjadans bok, som lika mycket är en skildring av författarens uppväxt i Ukraina under 80- och 90-talet som en reseskildring, är en berättelse om förändring, stagnation och individens revolt. Läsaren rycks med i berättelsens medvetandeström via barndomsminnen, plötsliga associationer och fragmentariska möten.



Reflektioner 

Det är alltid ett gott tecken när jag, mitt under läsningen av en bok, kommer på mig själv med att lista vänner och bekanta som jag borde rekommendera den till. Zjadans mörkt humoristiska ton och hypnotiskt enkla språk (distinkt trots att det genomgått en översättning) inbjuder till sträckläsning. Berättelsen, som författaren uppmålar med skarp iakttagelseförmåga, är en kavalkad av scener och minnen som sträcker sig från 80-talsuppväxten i Ukraina - då föreställningsvärlden tar slut bortom Balkan - till New York och Berlin mot slutet av 90-talet.

Då och då stannar huvudpersonen till på sin road trip för att besöka platser han inte sett på åratal. Förgäves spanar han efter rester av ungdomsrevolten, men finner bara alkoholister, nedlagda busstationer och upp och ner vända Lenintavlor. Det finns en kärna av frustration och desillusion i boken, men samtidigt en anstrykning av nostalgi:

"Vad skulle kunna ersätta alla dessa kulturpalats och pionjärpalats? Här menar jag förstås inte palatsen i sig, inte ens deras funktion, jag menar alla de tusentals tonåringarna, de som besitter viktigare saker för dem än bara sina passuppgifter, saker som är betydligt viktigare för dem alla, kanske en biografi. Vem skulle våga beröva dem deras biografi? Och vad erbjuder man i gengäld?"

Flera av de böcker jag tidigare recenserat på bloggen har berört det postkoloniala identitetssökandet. I Anarchy in The UKR försiggår snarare det motsatta - ett motstånd mot att släppa taget om det förflutna i ett land där sovjetpropaganda har bytts mot reklam för Coca Cola och där vuxenlivets fördelar visat sig vara illusoriska. Anarchy in The UKR är en respektlös och ärlig skildring av en uppväxt i en brytningstid och är dessutom en riktig underhållande läsupplevelse. Rekommenderas.

För intresserade finns det kortare ukrainska texter översatta till engelska på Ukrainian Literature: A Journal of Translations.

Bonusbok: The Palm-Wine Drinkard, Amos Tutuola (Nigeria)

"We met about 400 dead babies on that road who were singing the song of mourning and marching to Deads' Town at about two o'clock in the mid-night and marching towards the town like soldiers, but these dead babies did not branch into the bush as the adult-deads were doing if they met us, all of them held sticks in their hands."

Om författaren

Amos Tutuola föddes i den nigerianska staden Abeokuta 1920. Hans föräldrar, som var fattiga bönder av Yorubafolket (Nigerias största etniska grupp), skickade honom vid sju års ålder för att bli tjänare åt en av familjens vänner. Tutuola gavs där möjlighet till skolgång, vilken dock fick ett abrupt slut när hans far dog och han istället utbildade sig till smed.

Hans första bok - The Palm-Wine Drinkard - skrevs redan 1946, men publicerades inte förrän 1952. Boken, som till stor del är baserad på muntliga Yorubaberättelser, är en av de första västafrikanska böcker som uppmärksammades även i Europa och USA. I hemlandet fick den dock till största del ett svalt mottagande och Tutuola kritiserades både för sina språkfel, sitt lånande från muntliga berättelser och för porträtterandet av afrikaner som vidskepliga.


Om boken

The Palm-Wine Drinkard (På svenska Palmvinsdrinkaren) är en berättelse med anstrykning av folksaga. Huvudpersonen är en latmask som inte duger något bättre till än att dricka palmvin med sina vänner hela dagarna. Hans far ger honom därför en palmodling och en duktig palmvinstappare. Lyckan blir dock kort eftersom palmvinstapparen snart faller ned från ett träd och dör. Jagberättaren försöker efter händelsen förgäves hitta en lika duktig tappare, men blir missnöjd med alla kandidater och finner till slut ingen annan råd än att bege sig på en vandring till de dödas stad.

Under vandringens gång möter han den ena bisarra varelsen efter den andra: döda småbarn, män som lånat ihop sina kroppsdelar och inte minst personifikationer av Sång, Trummande och Dans. Episoderna varierar mellan det komiska och det groteska och berättarrösten är suggestiv och engagerande.


Reflektioner

The Palm-Wine Drinkard är min andra bok för Nigeria och den jag valt att läsa för att fira att jag tagit mig förbi tioländersstrecket.

Det första jag reagerade på i boken var språket. Tutuolas engelska är knagglig och upprepande, men den talspråksnära grammatiken gör samtidigt att boken får en mycket distinkt berättarröst. Inledningsvis var jag osäker på om engelskan avsiktligt var menad att härma talspråk eller om den var en konsekvens av författarens avbrutna skolgång - och ju mer jag försökte komma till klarhet desto mer förvirrad blev jag. Nästan alla artiklar jag hittade om boken diskuterade språket, men de företedde alla olika uppfattningar.

Slutligen hittade jag en mer ingående artikel - Twenty-five Years of Amos Tutuola - skriven 1978 av Eustace Palmer (nuvarande professor i engelska vid University of Sierra Leone). Palmer beskriver hur The Palm-Wine Drinkard i Väst togs emot som ett förnyande av engelskan, medan den i hemlandet snarare ansågs ha ett språk representativt för den obildade arbetarklassen. Enligt Palmer har Tutuola, till skillnad från författare som Chinua Achebe, inte avsiktligt omformat engelskan för att passa berättelsen. Palmer anser vidare att Tutuola snarare bör ses som en skicklig återberättare av folksagor än som en regelrätt författare.

Av de böcker jag läst tidigare ligger The Palm-Wine Drinkard närmast Véronique Tadjos Drottning Pokou. Båda böckerna består av ett omstöpande av muntliga berättelser, men författarnas förhållningssätt till myterna skiljer sig åt - något som knappast förvånar med tanke på att de skrevs med mer än sextio års mellanrum. Tutuolas återberättar sitt folks muntliga traditioner som en spännande historia medan Tadjo dekonstruerar myten för att säga något om sin samtid.

För mig påminde den smått groteska övernaturliga värld som målas upp i boken också mycket om den typ av folksagotraditioner som ligger till grund för Hayao Miyazakis Spirited Away. Huvudpersonen förvandlar sig än till luft, än till eld och än till en örn; i bushen traskar ett jättelikt monster omkring och samlar människor i sin gigantiska väska; de döda är bosatta sig i en avlägsen by där alla måste gå baklänges. Jag kan inte heller låta bli att spekulera i Kristens resa som en möjlig influens - Tutuola kom från en kristen familj och platser som De Dödas Stad och De Hopplösas Stad erinrar onekligen om Bunyans bok.

För mig var The Palm-Wine Drinkard mest intressant på grund av mötet mellan de muntliga traditionerna och det skrivna ordet. Det är en fascinerande bok, men troligtvis inte någon jag kommer att återvända till.

Bok 10: Weekend i Guatemala, Miguel Ángel Asturias (Guatemala)

"Hon lutade sig mot Milocho, stack en cigarrett mellan hans läppar, tände den åt honom och viskade i hans öra något som: 'Du kör så underbart att jag ska anförtro dig ett av mina bombplan.' Hon satte på sig de svarta glasögonen, för detta solsken som glimmande glas gjorde ont, lade sitt ena vackra ben över det andra, bredde ut en karta i knäet och följde med pekfingrets spretiga nagel den väg där de med svindlande fart rullade vidare."                    

                                                                      

Om författaren

Miguel Ángel Asturias (född 1899) studerade först till jurist i Guatemala, men flyttade på 20-talet till Paris för att läsa antropologi vid Sorbonne. Förutom att vara verksam som poet och författare arbetade han även som journalist och diplomat. På grund av hans kritik mot de totalitära regimer som, stödda av United Fruits Company,  styrde Guatemala under större delen av Asturias livstid levde han länge i exil.

Asturias belönades med ett flertal priser för sina böcker - däribland Prix du Meilleur Livre Étranger (1952) och Nobelpriset i litteratur (1967).


Om boken

Weekend i Guatemala (1956) består av åtta noveller som från olika perspektiv skildrar militärkuppen i Guatemala 1954, då landets demokratiskt valda regering störtades. Persongalleriet består av karaktärer med vitt skilda inställningar till händelserna: vapensmugglare, indianska bönder, turistguider och jordägare. Bombningar, övergrepp och massakrer skildras med en rå skärpa och ett bitvis närmast poetiskt språk.


Reflektioner

Innan jag råkade på Weekend i Guatemala hade jag egentligen tänkt läsa Presidenten av samme författare, men så här i efterhand är jag ganska nöjd med att det blev som det blev. Som nämnts tidigare så är det realistiska och mycket detaljerade skildringar av förryck, exploatering och massmord som ges i novellerna, vilket bitvis får dem att kännas mer som vittnesdokument och mindre som skönlitteratur. Ett intryck som också förstärks av bokens dedikation:

"Till GUATEMALA
mitt fosterland,
levande i sina studenter-hjältar,
sina bönder-martyrer,
sina offrade arbetare och
sitt kämpande folk"

Det skulle dock varit förvånande om de varit annorlunda med tanke på att de är skrivna bara två år efter händelserna de beskriver. Asturias vrede och avsky mot förövarna sjuder på bokens sidor och gör det stundvis till fruktansvärt svår läsning - i synnerhet vad gäller den sista novellen som handlar om våldtäkten på en indiansk flicka.

När Asturias fick Nobelpriset 1967 var det "för hans färgstarka diktning med rötter i folklig egenart och indianska traditioner". Det är något som märks även i Weekend i Guatemala, där indianernas traditioner (bland annat musiken och begravningsritualerna) ständigt finns med i bakgrunden.

Den novell jag själv tyckte var intressantast var Amerikaner allesammans - vilken följer Milocho, som försörjer sig som reseledare för amerikanska turister. Milocho har själv amerikanskt medborgarskap, men brottas under hela berättelsen med sin avsky mot amerikanerna för vad de gör mot hans ursprungsland och dess invånare. Just slitningen mellan viljan att göra vad som är bäst för sig själv och lojaliteten mot hemlandet är något som Asturias ofta kommer tillbaka till och är oerhört skicklig på att skildra.

Sammantaget gav Weekend i Guatemala mig en större och mer levande förståelse för det kapitel i Latinamerikas historia som den skildrar. Det är, på grund av deras starka innehåll, inte noveller jag skulle rekommendera till vem som helst, men de bör definitivt ligga högt upp på läslistan för de som är intresserade av Latinamerikas moderna historia. Det enda jag egentligen ogillade var hur talspråket i boken hanterades, eftersom det stannade upp läsningen. Dock är det omöjligt för mig att säga om det berodde på översättaren eller författaren.

Det finns en del litteratur från Guatemala översatt till svenska eller engelska, men större delen av verken är flera decennier gammla. En modernare roman från Guatemala som jag planerar att läsa som bonusbok senare är Rodrigo Rey Rosas Förtrollade stenar.